Designtänk och fotoplanering

27.05.2013 kl. 21:55

Imorgon, tisdag, ska den första White Trash-klänningen fotograferas. Jag kommer själv att agera fotograf, eftersom jag har en klar vision av vad jag vill ha för bilder denhär gången. Estenomen Tanja Cederblom sköter make up och hår, det blir klassisk femtiotalsstil vad gäller make upen, med en modern touch i de utsökta ekologiska motivögonfransarna från Paperself (köp dina egna på Swedish Beauty Factory), bara de hinner komma med posten vill säga…! Ännu idag ekade postlådan tom, men de borde vara här imorgon, helt säkert är de det. Frisyren blir en kombination av femtiotalslockar och modern romantik, ni ska få se, det blir delikat! Brudmodellen heter Erica, och som manlig statist för brudgummen kommer Casimir att ståta iklädd en läcker kostym från Brothers i Vasa.

Accessoarerna är härliga rosa open toe-skor, second hand föstås, små nätta shorties-handskar i spets, en ekologisk bukett gjord av gamla spetsar, linne och snirkliga guldknappar, ett strumpeband av gamla restspetsar och -band, och kyrkans vackra krona. Femtiotalsbrudarna hade ofta fluffiga korta slöjor, men vår moderna White Trash-brud kommer att bära kronan direkt på håret, utan slöja.

Det finns många ekologiska alternativ när det kommer till smycken. Denhär gången använder vi ärvt guld. Mormors gamla vigselring och guldhalsband, en ännu äldre förmoders guldörhängen och farmors vackra guldarmband. Tänk på att man kan låta göra om gamla ärvda smycken till nya om de inte passar ens smak i form och storlek. Men visst är det också underbart att kunna ärva mormors ring sådan som den är, som hon har burit den hela sitt liv som fru.

Och klänningen då? Ja, den är nästan klar. :) En stödring fattas ännu i underkjolen, sen är vi good to go! Inspirationen var ju, som vi alla vet, denna gång femtiotalet. Utgångspunkten materialmässigt var den skira lilla spetsunderklänningen som jag ramlade över på en loppisrunda. Jag fastnade direkt för halshålets enkla form och söta spetskant och beslöt att behålla den sådan den var. Men, underklänningen var genomskinlig och måste därför fodras för att fungera som överdel i en brudklänning. Eftersom femtiotalet var en tid för smala midjor och toppiga bröst valde jag att fodra med en korsett med stålskenor. Materialet till korsetten blev avlagda linne- och bomullslakan som stabilt stödmaterial, yttertyget kommer från en damskjorta och fodret från en småblommig klänning. Jag tillåter max 5% nytt material i de ekologiska brudklänningarna, dit räknas bl.a. metallskenor och tråd. Sweatheart-skärningen uppstod på femtiotalet, dvs. en lätt böjd tvärgående linje som följer bystens form. Den formen använde jag till korsettens skärning, spetsen från underklänningen kommer således delvis mot bar hud, något som också var populärt på femtiotalet men då var ofta hela dekolletaget täckt med spets.  

Eftersom underklänning var vitaste vit blev det en utmaning att försöka hitta lika vitt material till resten av brudklänningen. Typiska femtiotalsmaterial är spetsar, satintyger, nylon, organza, tyll och chiffong. Jag valde spets som huvudmaterial, och utökade således materialhögen med den ena spetsgardinen efter den andra, bara de allra vitaste förstås. Även en mönstrad georgettegardin och en smårutig tunn sommargardin slank med. Alla dessa spetsgardiner klippte jag sedan till cirklar med en diameter på ca 25 cm. En grov tyllgardin blev kjolens grundform, drygt halvklockad och längre baktill, och på den sydde jag sedan rad efter rad av dubbelvika spetscirklar som till viss del överlappade varann. Allt detta enligt ett grafiskt mönster med cirklar som överlappar varandra som jag snappade upp från en femtiotalstapet i en inredningstidning.

Körsbär är ju onekligen ett femtiotalsmotiv, och körsbärsträd i blom är en av vårens säsongvaror, därför valde jag som fotomiljö ett körsbärsträd och ville också i klänningen inkludera körsbärsblom på något vis. Det blev i form av ett bälte, där körsbärskvistar avbildas jämte tredimensionella blommor klippta ur en gammal spets. Bältets form är densamma som på Grace Kellys klassiska femtiotalsbrudklänning.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:
Åh. Va spännande. Låter så fantastiskt fint. Lycka till imorgon!
Pamppo27.05.13 kl. 22:45

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.