Bloggposter

Semester

Projektet tar en paus på 10 dagar pga semester. Uppdateringar igen efter 11.7.2013.
Projektet tar en paus på 10 dagar pga semester. Uppdateringar igen efter 11.7.2013.
Publicerad 01.07.2013 kl. 20:12

Brudmodet i början av 1900-talet

I början av1900-talet, var det den edvardianska stilen som rådde, i vita som svarta brudklänningar. Man täckte noga in sig från tåspets till haka till fingertopp, att blotta hud...

I början av 1900-talet, var det den edvardianska stilen som rådde, i vita som svarta brudklänningar. Man täckte noga in sig från tåspets till haka till fingertopp, att blotta hud var otänkbart. Täta höga halslinningar, långa ärmar som var fluffiga upptill och snäva vid underarmarna och fotsid kjol var standard. Formen som rådde var timglasfiguren. Midjan snörptes ihop och markerades med en midjelinje som var något lägre framtill än baktill, ibland i en nätt spetsig form, ibland med ett platt skärp. Överdelen var bylsig utåt sett, men under volangerna var överkroppen strikt inpaketerad i en benad korsett.

Korsetterna framhävde en S-form i kroppen, med fyllig byst, platt mage och frodig bak. De långa kjolarna stöddes upp av vita underkjolar med rynkor och volanger i fållen. Kjolarna var skurna i triangelformade våder och hade gärna små nätta släp under decenniets första hälft, då både överdelar och kjolar var fluffigare. Upptill dekorerades klänningarna med spetsar, volanger och rynkor, båda på ärmarna och livet. Kjolarna hade rynkor i midjan, men den mesta vidden var samlad baktill. Mot slutet av decenniet blev kjolarna smalare och slätare, och släpen försvann. Samtidigt blev överdelarna mindre bylsiga, volangerna blev färre och dekorationerna började mer och mer bestå av platta spetsöverdragna partier och band. Man hade både hela brudklänningar och sådana som var delade i kjol och livstycke, eftersom det då liksom nu, ansågs praktiskt att kunna kombinera olika över- och nederdelar.

Klänningen på bilderna härstammar från 1908 och finns på Österbottens Museum i Vasa. 

Källor:  "Vintage Weddings, one hundred years of bridal fashion and style" (Fogg, M. 2011), "A Century of Fashion, the changing image of women" (Mulvey K. 2007), "Bridal Fashion, 1900-1950" (York, K. 2012), brollopsguiden.se

Bildkällor hittas på http://pinterest.com/inesjka/white-trash/

Publicerad 01.07.2013 kl. 16:02

Blir det en stickad brudklänning...?

Bland vita material i överflöd på loppisar hittar man lätt olika stickade textilier. Tröjor främst, men också...

Bland vita material i överflöd på loppisar hittar man lätt olika stickade textilier. Tröjor främst, men också sjalar, halsdukar, sängtäcken, kuddar, dukar osv. De vita stickade materialen skulle ju verkligen bli underbara i en brudklänning... Som ett lappverk av olika stickade strukturer. En vinterklänning. Kanske det är åttiotalets melodi? Vi får se.

Publicerad 28.06.2013 kl. 13:14

En svartklädd kronbrud

Igår ordnade Brage i Vasa vernissage för sin nya sommarutställning Folkdräktens färgprakt. Folkdräkterna är utställda i en gammaldags brudstuga, och därför var det speciellt intressant för mig...

Igår ordnade Brage i Vasa vernissage för sin nya sommarutställning Folkdräktens färgprakt. Folkdräkterna är utställda i en gammaldags brudstuga, och därför var det speciellt intressant för mig. En brudstuga är en vanlig stuga som dekorerats ymnigt inför bröllop, och hör till traditionen med Österbottniska bondbröllop.

Den White Trash-klänning som kommer att ha den äldsta inspirationsperioden har inspirationsdecennium 00-talet. På den tiden var det ännu mycket vanligt att man bar svart brudklänning. White Trash blir alltså inte bara vitt skräp, utan även svart och rött. Kronbrudarna, vars ursprung går ända tillbaka till 1700-talet, var vanliga i Österbotten vid sekelskiftet och i början av förra århundradet. Och det är just en kronbrud som kommer att stå som inspiratör för White Trash 00's. Utöver detta, som grädde på moset, kommer en riktig blivande brud att bära den i oktober detta kalenderår. En kronbrud i modern tappning... 

Utställningen Folkdräktens färgprakt är öppen 25.6-23.8.2013, ti-lö kl. 12-17. Sevärt! 

Publicerad 26.06.2013 kl. 11:44

Lagen om hur man ska klä sig

I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar...
I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar hamnar i en fulhetssvacka. Tabellen kallas Laver's Law of Fashionable Design, och är skapad av dräkthistorikern James Laver.

Laver's law, eller Lavers lag beskriver hur man betraktas iklädd kläder som inte är moderna utan rentav före sin tid, efter sin tid eller vintage. I sin renaste form syftar vintage på kläder som är från före 1960-talet, medan de som nyare än 1960 kallas retro. Det diskuteras alltid, men enligt Thompson är det på det viset. Dock ska vi minnas att brudmodet ändrar långsammare än det övriga modet, och att inte alla utsvävningar når dit.

Lavers lag

Att klä sig … sin tid är …

10 år före - opassande (2023)
5 år före - skamlöst (2018)
1 år före - vågat (2014)
Enligt rådande mode - välklätt (2013)
1 år efter - sjaskigt (2012)
10 år efter - motbjudande (2003)
20 år efter - löjligt  (1993)
30 år efter - underhållande (1983)
50 år efter - säreget (1963)
70 år efter - charmerande (1943)
100 år efter - romantiskt (1913)
150 år efter - bedårande (1863)

Denhär, enligt Lavers lag, löjliga brudklänningen köpte jag i andra hand nyligen. Den bifogas till den växande materialhögen. Den är daterad 1995, liksom den förra andrahandsbrudklänningen jag köpte. Men denhär var 100 gånger dyrare. Ja, det är alldeles sant. Den kostade 10 euro, när den förra endast kostade 10 cent. På nätauktionerna varierar priserna på gamla klänningar mycket. De som är 1-5 år gamla (sjaskiga enligt Laver) kostar kring 400-800 euro, de finns i överflöd och de flesta förblir oköpta. (De löjliga) åttio- och nittiotalsklänningarna är billigast, och av någon anledning säljer folk också retroklänningar (sextio- och sjuttiotal) alldeles för billigt. Sådanan har jag köpte för 20-50 euro, och femtiotalsklänningar (mittemellan säregna och charmerande) för 15-30 euro. Priserna stämmer inte riktigt överens med tabellen, märker man. Det klokaste är väl ändå att spara sin brudklänning, i åtminstone 50 år. Tills den återigen är gångbar i ursprungligt skick. 

Källor: "Style Me Vintage - A guide to sourcing and creating retro looks" (Thompson, N. 2012)

Publicerad 25.06.2013 kl. 12:11

Ett sant fynd

Ett slentrianmässigt besök på en nätauktion visade sig ge frukt, i form av ett välkommet tillägg i materialhögen till projektet. En brudklänning från 1995 bjöds ut. Ägarinnan hade...

Ett slentrianmässigt besök på en nätauktion visade sig ge frukt, i form av ett välkommet tillägg i projektets växande materialhög. En brudklänning från 1995 bjöds ut. Ägarinnan hade tröttnat på att ha den hängande i sitt skåp, och lovade sälja den mycket förmånligt om bara någon ville förbarma sig över eländet. Inhemskt tillverkad och inte riktigt, riktigt ful, men såklart inte modern - och inte vintage. Bara typiskt nittiotal. Utgångspriset var  0€, men det fanns en som bjudit före mig; 5 cent. Jag bjöd 10 cent, och sedan väntade jag troget i 25 minuter, tills affären var avgjord. Brudklänningen fanns att hämta upp i Vanda. Dessvärre hade jag inte vägarna förbi, och säljaren ville absolut inte posta. Men snällaste kompisen Linda hämtade glatt brudklänningen, förde den till brorsans jobb, och den omnämnde brodern plockade med sig klänningen i bilen, då han ända var påväg körande norrut. En ekologisk passa-på-lösning. 

För 10 cent får man sällan så mycket mer än en halvbra lösgodiskaramell. Men nu som då räcker det till en hel brudoutfit. Tyllunderkjol i flera lager. En märkvärdig liten puffväska som skulle passa bättre för en barbie än för en brud. En slöja av den typ som man kan dölja ansiktet med tills det är dags att kyssa bruden.

Och en brudklänning. Ren och hel och säkerligen alldeles underbart vacker en gång, år 1995. Men alla, eller de flesta, klänningar når en fulhetsperiod. När de helt enkelt är för omoderna för att vara vackra, men inte tillräckligt gamla för att vara vintage-vackra. Vissa klänningar är fula från början till slut, några enstaka vackra alltid och i evighet. Några är vackra, blir fula, men vackra igen när tiden väl är inne, och några är vackra, blir fula och kommer aldrig upp ur fulhetsträsket. Denhär specifika klänningen blev räddad, och snart kommer den att bli mycket vacker, i en helt annan komposition. 

Små pärlknappar pryder ryggraden. Dem har en förälskad brudgum en gång fumlat med, sent en natt när löftena för länge sedan var givna.

Ett pärlband dekorerar höftlinjen rakt tvärs över kroppen, och under den väller en fluffig kjol ut. Detaljer som var genomtänkta och utmärkta just då, 1995, men som nu slumpas bort. För den skrattretande summan av 10 cent. Ett fynd, helt klart. 

Publicerad 20.06.2013 kl. 22:44

Åsikter om ekologisk make up

Ekosoppi på Vasaesplanaden 20 kommer som bekant att sponsorera make up till projektets fotograferingar. Här kommer lite analytiska åsikter om de ekologiska...

Ekosoppi på Vasaesplanaden 20 kommer som bekant att sponsorera make up till projektets fotograferingar. Här kommer lite analytiska åsikter om de ekologiska make up-produkterna vi hittills använt. 

Flow Meikkipuuteri Honey

Fakta: här kan ni läsa alla möjliga bra fakta om Flows puder. 

Åsikter: Ett puder som är mycket trevligt att applicera. Det är lätt att få jämnt och ger en behaglig persikoyta åt huden. Men, det lönar sig att testa noga så man får rätt färg, och det kan kräva att man väntar en bra stund innan man beslutar sig. Pudret mörknar nämligen och blandar sig med den egna hudtonen ganska länge efter applicering. Färgen Honey var perfekt åt Ericas solbrända varmtonade hud. Och där har vi en riktigt trevlig egenskap hos Flows puder som förtjänar att poängteras - de tillverkas i kalla och varma toner. Själv är jag väldigt ljus i huden och har svårt att hitta puder som inte är för bruna, för rosa eller för aprikosa i färgen. Bland Flows nyanser finns det många att välja på, och det finns flera nyanser i samma mörkhetsgrad vilket gör att man har god chans att hitta ett puder som är just och precis perfekt för ens hudton. Värt att pröva!

Sante Coverstick No. 02

Fakta: Tar bort mörka ringar under ögonen och små ojämnheter med ekologisk magi. Passar för veganer och glutenallergiker och är inte djurtestad.

Åsikter: Tillverkas i något märkliga toner. För att täcka alla typer av missfärgningar i huden, mörka ringar, röda prickar, blå ådror så borde man skaffa sig täckstift i flera olika nyanser. No. 02 som vi använde var väl ljus åt Ericas solbrända hy, men skulle säkert passa någon med lite ljusare hudton.

Benecos Natural Powder Blush, Mallow Rose

Fakta: Många tror att ekologisk make up är mycket dyrare än "vanlig", och det är precis det som Benecos velat sätta stopp för. I deras sortiment finns förmånlig certifierad naturkosmetik. Blushern finns i tre olika färger, en kall rosa, en  brunorange och den varma rosa som vi använde; Mallow Rose.

Åsikter: Mycket vacker ton och ett försiktigt skimmer. Till fotografering kunde den ha varit ännu starkare i pigmentet, man får ju gärna överdriva lite i sådana situationer, men live var den precis lagom. Bra hållbarhet, Ericas favorit!

Sante Eyebrow Pencil Blonde No. 1

Fakta: Ögonbrynspenna i ena änden och borste i den andra, praktiskt. Passar för veganer och glutenallergiker och är inte testad på djur.

Åsikter: Problemet med ögonbrynspennor är att de nästan alltid innehåller onödigt bruna eller röda toner. Santes penna är ämnad för blondiner (det finns en för brunetter också), och är synnerligen neutral och kall i färgen. Mycket bra! När man hittar ekologiska produkter som är åtminstone lika bra eller bättre än andra, och vars pris inte heller är högre än de icke-ekologiska konkurrenternas priser, så undrar man: varför använder inte alla denhär produkten?

Lavera Beautiful Soft Glowing Higlighter

Fakta: Laveras make up-produkter innehåller till 100% certifierade naturliga organiska ingredienser. Färgpigmenten kommer från mineraler (läs mer om mineral-make up här).

Åsikter: En utsökt highlighter! Ger ett underbart skirt skimmer till kindben, nyckelben eller under ögonbrynen. Väldigt fin och absolut värd att testa - sålänge man hinner, det är tyvärr en säsongsprodukt som tillverkats i begränsad upplaga. Doftar underbart! Tanjas favorit!

Benecos Natural Duo Eyeshadow, Noblesse

Fakta: Mjuk och skimrande, tillverkad enbart av certifierat ekologiska råvaror.

Åsikter: Ganska ljusa färger som gärna kunde ha varit mer pigmentrika. Behagliga att applicera.

Sante Liquid Eyeliner No. 03

Fakta: Eyelinern påstås ha en specialborste som gör det lätt att dra tunna linjer (se åsikter). Den passar för veganer och glutenallergiker och är inte testad på djur.

Åsikter: Till konsistensen är Santes eyeliner väldigt bra. Men. Penseln. Den är verkligen inte av någon specialtyp som skulle underlätta för tunna linjer. Den är tvärtom rätt så grov. Till färgen är den svart, men en mjuk ton, lite som när man tecknar med kol. Tål inte tårar av lycka.

Sante Mascara Endless Lashes No. 03

Fakta: Mascaran innehåller naturligt vax och rena mineralpigment. Som nästan alla Santes make up-produkter passar den för veganer och glutenallergiker och är inte djurtestad. Sante menar att mascaran är vårdande, ger fantastisk volym, dramatisk böj och är långvarig och förlängande.

Åsikter: Riktigt svart, lätt att applicera och har helt okej borste. Den ger ingen volym, men var perfekt till vårt ändamål, att bara färga redan långa fransar riktigt svarta för att sen limma på en lösfrans längst ut i ögonvrån. Värd att testa! Tål ej tårar av lycka.

Benecos Natural Lipliner

Fakta: Ger perfekt läppkontur och håller länge. Certifierad naturkosmetik från Benecos.

Åsikter: Passade utmärkt bra med Santes Lipstick Natural Pink No. 03. Lite mörkare i tonen vilket ger möjlighet att schattera färgerna. Prisvärd och bra, helt klart.

Sante Lipstick Natural Pink No. 03

Fakta: Läppstift från Sante innehåller inga syntetiska färgämnen, parfym eller konserveringsmedel. De har vårdande egenskaper med organisk jojoba.

Åsikter: Det här är kanske den vackraste läppstiftsfärgen som någonsin tillverkats. Den är utsökt ljusrosa med ett försiktigt skimmer, helt underbar! Ger jämn och fin färg och klumpar sig inte. Kräver läppenna för att inte smyga sig ut i fina linjer i huden. Håller relativt bra på läpparna, men lämnar rejäla märken på glas - Erica hade inga problem att hitta sitt saftglas bland andras under fotosessionen. Slutsats: ett bra läppstift som man mycket väl kan kosta på sig i flera olika kulörer, men hittills är det här helt klart favoritfärgen. Inas favorit!

Hår & make up: Tanja Cederblom / Modell: Erica Holm

Publicerad 19.06.2013 kl. 18:35

Skiss av White Trash 30's

Såhär kommer den trettiotalsinspirerade White Trash-klänningen att se ut...

Såhär kommer den trettiotalsinspirerade White Trash-klänningen att se ut. Materialen kunde man läsa om i ett tidigare inlägg, nu är själva designen också klar - i princip. När man jobbar i återvunnet material lever designen rätt länge in i tillverkningen. Man testar sig fram och ser hur materialen räcker, och blir kanske tvungen att ändra på några småsaker. Den genomskinliga boleron är löstagbar, på så vis kan klänningen användas både med och utan ärm. Många väljer kyrkbröllop och i kyrkan är det som bekant kutym att täcka axlarna. Då är det praktiskt med en liten bolero. 

Skissteknik: tusch, Photoshop CS5, collage. 

Råskissen är gjord för hand, det vill säga med tusch ritar jag upp modellens längd, kroppsform, hållning och klänningens huvudsakliga form. Sedan scannar jag in råskissen och berabetar proportioner, hållning och linjer i Photoshop. Resten av skissandet sker digitalt, med nämnda program och en Wacom-ritplatta. Efter att proportionerna är korrekta färglägger och skuggar jag huden samt ritar detaljer i ansiktet och håret. När modellen har rätt uppsyn börjar jag täcka klänningen med strukturerade ytor med collageteknik. Ytorna är oftast textilier i närbild som jag använder för att man ska få ett hum om hurudana material klänningen består av. Ytorna skuggas och korrigeras till rätt färg, form och transparans. Det hela tar rätt mycket tid, och när skissen är klar för slutbehandling (som vanligen är ett filter som ger den en helhetssammanhållning) består den av cirka 40 olika lager. Varje lager innehåller någon viktig del i skissen, t.ex. ögon, rouge, skuggning av ärmar, osv. Det finns en grundregel som man alltid alltid alltid ska lyda när man arbetar med Photoshop. Jobba i lager/layers. Då har man möjlighet att korrigera allting in i minsta detalj. 

Publicerad 18.06.2013 kl. 14:13

20-talets brudmode

Tjugotalet var chockerade i sina utsvävningar. Det bjöd på glädje, jazz, modernitet, charlestondans, strömlinjeformer, solbränna, smink, silkesstrumpor och pärlhalsband. Flap, flap, flap lät det...

Tjugotalet var chockerade i sina utsvävningar. Det bjöd på glädje, jazz, modernitet, charlestondans, strömlinjeformer, solbränna, smink, silkesstrumpor och pärlhalsband. Flap, flap, flap lät det när collegeflickorna låtit bli att knyta sina galoscher när de släntrade fram, och småningom stadgade sig flapperstilen. Tunt, kort och ärmlöst, lösa passformer, vida halsurringningar och fransar. Korsetterna slängdes, eller byttes ut till mjuka bekväma alternativ som istället för att forma midjan smal, plattade till brösten. Kvinnorna klippte av sig de långa flätorna och började forma håret i fingervågor i pannan. Och vad skådade man, om inte bara armar och bara ben! Innan tjugotalet var det alldeles otänkbart att visa anklarna. Chanel var först med att införa de lite kortare klänningslängderna, men de blev aldrig kortare än så att de täckte knäna.

På tjugotalet blev den vita brudklänningen normen. Slöja och bukett blev permanenta begrepp inom brudmodet. Under det tidiga tjugotalet var den medeltida stilen ännu populär, men det moderna, korta, fria lockade. Man använde ärmlöst parallellt med ärmar, som nu inte behövde nå längre än till armbågen. Man använde kortare genomskinliga broderade överklänningar ovanpå längre sidenklänningar, för att småningom låt fållarna krypa uppåt. Och midjelinjen kryp i sin tur neråt till höften. Den åtrådda formen ändrades helt. Man gick från timglas till en rak fyrkantig och pojkaktig figur. Men även om den riktigt raka profilen var åtråvärd till både vardag och fest, hade brudklänningarna ofta en något mjukare siluett med lite mera vidd i kjolarna. Vidden åstadkoms till exempel via infällda trianglar i fållarna, och ibland lät man klänningarna vara längre baktill. Ojämna fållar formade i uddar var också mycket vanligt. Höften accenturerades med band, rynkor och blomdekorationer. De enkla snitten vägdes upp med dekorativa silver-, pärl- och paljettbroderier. Och plötsligt blev accessoarer jätteviktiga. Jean Patou introducerade accessoarer som komplement till kläder, och en ny marknad var skapad. Nu behövde man små hattar, pälskragar, långa pärldekorerade handskar, hårdekorationer och långa halsband. Ju enklare klänning desto mera accessoarer och desto större bukett. Buketterna innehöll rosor, krysantem och liljor och bars över armen. Skorna hade spännen men inga klackar och man tyckte nagellack var exotiskt.

Tjugotalet gjorde de kungliga bröllopen till något också folket fick ta del av. Prinsessan Mary av Storbritannien gifte sig 1922. Hennes klänning beskrevs i dåtida Vogue som en kombination av ungdomlighet och kunglig prakt. Det var en ankellång sidenklänning med silverdetaljer och pärl- och diamantbroderier i rosenmönster.

Materialen som användes i tjugotalets brudklänningar var mjuka och glänsande. Spetsar, taft, crepe, chiffong, silkestyll och silkessammet. Fållarna må ha krupit uppåt till stor fasa för de gammalmodiga, men slöjorna förblev superlånga med släp. En grundregel var ju kortare klänning, desto längre slöja. Först använde man spets i slöjorna, men senare var silkestyll det mest populära. Slöjan bars lågt nere i pannan och hölls på plats med diadem, pannband eller blomkrans. Ibland fäste man slöjorna vid skuldrorna, då kanske man bar ett smalt band i pannan, med en dekorationsrosett i nacken, eller så bar man fjädrar i håret. När trettiotalet närmade sig fortsatte modet att påverka brudklänningarnas utseende, och nu gavs rum för kvinnlighet.

Källor:  "Vintage Weddings, one hundred years of bridal fashion and style" (Fogg, M. 2011), "A Century of Fashion, the changing image of women" (Mulvey K. 2007), "Bridal Fashion, 1900-1950" (York, K. 2012), brollopsmagasinet.se, brollopsguiden.se, chicvintagebrides.com

Bildkällor hittas på http://pinterest.com/inesjka/white-trash/

Publicerad 17.06.2013 kl. 14:28

Läckra brudhandskar

Att bära handskar på sin bröllopsdag är inget nytt påfund. Långt tillbaka i historien har brudar burit handskar och så sent som till 60-talet ansågs det vara ett måste för en...

Att bära handskar på sin bröllopsdag är inget nytt påfund. Långt tillbaka i historien har brudar burit handskar och så sent som till 60-talet ansågs det vara ett måste för en sedessam brud. Idag gör man som man behagar, och handskmodellerna man kan välja på är oändliga. Långa, korta, silkiga, fingerlösa, pärlbroderade, spetshandskar, läderhandskar osv. På nätauktioner, sommarloppisar och i secondhandbutiker kan man hitta underbara vintagehandskar. Dessa kom jag över för mindre än en femma. Ett litet hål på pekfingerspetsen har de, men det är lätt fixat. Kanske den sextiotalsinspirerade bruden får bära dessa, vi får se... Vår femtiotalsbrud bar pimpade fingerlösa shorties-handskar.  

Jag och min man gifte oss som bekant i två dagar, vilket gav mig den underbara möjligheten att bära två olika brudoutfits. På fredagen i magistraten bar jag vita handskar. Mamma virkade enligt svävande instruktioner. Bara två gånger började hon om, och processen bjöd på många skratt. Men vackra blev de, med löstagbart ringfinger på vänster hand, som sedan knäpps fast med en minimal knapp på insidan av handen när ringen är på. Ringen ska nämligen bäras under handsken, närmast huden, därför är det praktiskt med löstagbart ringfinger. (Foto: Rasmus Libäck)

På lördag på stranden bar jag svarta handskar. Oanvända vintagehandskar inhandlade på loppisrace i Purmo. På denhär modellen sitter alla fingrar fast, och vänsterhandsken halades därför av innan ringbytet. Ringen som syns på bilden är förlovningsringen som jag flyttade till höger hand innan vigseln. Väljer man stora breda ringar får man hitta på alternativa lösningar. Vilken tur att förlovningsringen varit lite för stor... (I åtta år!) (Foto: Rasmus Libäck)

Källor: www.brollopsguiden.se

Publicerad 14.06.2013 kl. 10:22

30-talets Österbotten

I Österbottens traditionsarkiv fotosamlingar kan man hitta många trettiotalsbrudar i vackra tidstypiska klänningar. De flesta bär vita klänningar med...

I Österbottens Traditionsarkiv fotosamlingar kan man hitta många trettiotalsbrudar i vackra tidstypiska klänningar. De flesta bär vita klänningar med enkla runda eller V-formade halshål och halvlånga eller långa ärmar. Ärmarna är för det mesta smala upptill, och faller i klockade vågor vid armbågen eller är snäva ända till handleden. På de bröllopsfotografier som är tagna tidigt på trettiotalet kan man ännu se hur tjugotalsmodet dröjer sig kvar, med dushmösseliknande slöjor och kortare rakare klänningar. Men mot mitten och slutet av decenniet är de kvinnliga hellånga klänningarna med markerad midja i klar majoritet. Slöjan kryper bakåt och pannan blottas, håret läggs i perfekta vågor. Tygen förändras synbart till mer silkiga och blanka material. Kjolfållarna blir vidare, men inga underkjolar eller krinoliner förekommer. Vidden samlas istället nere vid anklarna i vågor. De färgade och mörka klänningarna, som också är välrepresenterade, har ibland vita kragar. Många brudklänningar, både vita och färgade, har stora dekorationer direkt under hakan, en rosett, en blomma, en brosch, ett rynkat parti…

Bara en endaste brud porträtteras iklädd guldkrona. De flesta har golvlånga slöjor med släp som är fästa på hjässan med ett eller två pannband, diadem eller tiara. Några har smala kransar. Många brudar är barhuvade och utan buketter, men de flesta har buketter bestående av stora vita liljor eller mindre rosor.

En brudklänning fastnar jag speciellt för. Den är ytterst elegant och geometrisk enligt rådande mode. Klänningen är inte vit utan en mellanmörk nyans. Den har långa smala ärmar med lite mer vidd vid ärmkullen. Kjoltyget är vänt på helsnedd och faller i vackra vågor och midjan är markerad med ett skärp. Från midjan löper en triangelform upp mot V-ringningen. Triangelspetsen dekoreras av en enkel brosch, och ovanför breder en geometrisk krage ut sig som en triangel åt vardera håll. Brudens eleganta klänning är daterad till 1937 och en god representant för det sensuella, kvinnliga modet.

I mina egna fotogömmor hittar jag både mina farföräldrars bröllopskort och kortet från min morfars första vigsel. Jula hette farmor, som den enda i landet från 1905 tills sin död 1981. Julas klänning är vit, V-ringad och har lång ärm med samlad vidd vid handleden. I buketten finns spretiga vita liljor. Hennes huvudbonad är den enda jag sett i sitt slag. Det är en form av krans med vaxblommor (?) eller pärlor (?) och växter, hopflätade i ett stort nätmönster som täcker hela håret. Den långa slöjan med släp är fäst baktill på huvudbonaden. Bröllopet ägde rum år 1934.

Min morfars fösta fru Adele har också liljor i buketten. Det man kan se av klänningen är att den är höghalsad, troligen i V-ringning, vit och har lång ärm. Adele har en mycket vacker tiara. Ett samtal till min mor och hennes halvsyster, Adeles dotter, bekräftar att tiaran finns i behåll. Det kräver absolut en närmare undersökning, kanske får den trettiotalsinspirerade White Trash-bruden bära samma tiara? Eller så får hon ett hårsmycke inspirerat av Adeles tiara…

Källor: Österbottens Tradtitionsarkiv, egna fotografier

Publicerad 12.06.2013 kl. 11:53

Sensuella material

Materialen till femtiotalsklänningen var i hvudusak ett nattlinne och en massa massa kritvita spetsgardiner. Den kommande trettiotalsklänningens material har en härlig färgskala...

Materialen till femtiotalsklänningen var i hvudusak ett nattlinne och en massa massa kritvita spetsgardiner. Den kommande trettiotalsklänningens material har en härlig färgskala som går från milt gräddvitt till champagne. Dehär loppistextilierna utgår jag från i designen och tillverkningen. Kanske ramlar något bort på vägen, kanske tillkommer något, men planeringen startar utgående från dessa.

1. Vintagebrudklänning, ca 1950-tal

2. Vit gardin

3. Cremefärgade spetsar från överskottslager

4. Spetsgardin med broderi i  fållen

5. Salongsgardin i ljus champagne

6. Spetsgardin med blekt guldmönster

7. Gardin i äkta siden

8. Restbitar i äkta siden

9. Virkade dukar i mörk champagnge

10. Handvävd sjal

Vintagebrudklänningen offrar jag med visst vemod. Den är verkligen vacker och en lång, riktigt smal brud skulle vara väldigt stilig i den även idag, 60 år senare. Men, den har fläckar som inte går bort. Många fläckar och de är utspridda på random ställen, och de ser ut att vara rost. Därför har jag beslutat att slakta den och låta den bli en del av White Trash 30's. 

Publicerad 11.06.2013 kl. 15:25

En favoritbild av första White Trash-klänningen

Inför första White Trash-fotograferingen hade jag en bildidé om en mycket kort brud och en mycket lång brudgum. De skulle porträtteras skrattretande klassiskt sida vid sida men brudgummens...

Inför första White Trash-fotograferingen hade jag en bildidé om en mycket kort brud och en mycket lång brudgum. De skulle porträtteras skrattretande klassiskt sida vid sida men brudgummens huvud skulle skäras av på bilden, lite som en "lyckad slump". När Erica bland andra sökande brudmodeller blev vald av bära den femtiotalsinspirerade klänningen, ställdes plötsligt höga längdkrav på den manliga statisten. Erica rapporterade sin längd til 171 cm, till det skulle adderas klackar på 7 cm, vilket gjorde att vi skulle komma att behöva en brudgum på sisådär en dryga två meter, helst 2,20. Nå, det gick ju bort.

Av de män som anmälde intresse var vi som bäst upp i 1,97, men efter ett plötsligt förhinder var vi nere i 1,93. Det orsakade ett omtänk av bildkompositionen. För att förlänga Casimir och förkorta Erica, placerades de olika långt från kameran, och Casimir fick dessutom balansera på två romaner. Men, det blev lyckat ändå, om än lite annorlunda än min vision. 

Det bästa med denhär bilden är att trots att klänningen är så totalt ur fokus är den ändå väldigt tydlig i sin siluett. Och Ericas posé är så utmärkt okonstlad, rakt på sak, som en lätt nervös brud vars blivande man får kika över axeln på, och mana kom nu, vi fixar dethär tillsammans. 

Casimirs läckra marina kostym kommer från Brothers i Vasa. 

Publicerad 09.06.2013 kl. 21:19

30-talets brudmode

När trettiotalet stod för dörren ersattes småningom tjugotalets pojkaktiga stil med sensuell kvinnlighet. Kurvor blev igen modernt, men den nyvunna bekvämligheten höll man stenhårt fast vid. Trettiotalets plagg var förvisso figurnära...

När trettiotalet stod för dörren ersattes småningom tjugotalets pojkaktiga stil med sensuell kvinnlighet. Kurvor blev igen modernt, men den nyvunna bekvämligheten höll man stenhårt fast vid. Trettiotalets plagg var förvisso figurnära, de nästa flöt intill kroppen och framhävde formerna, men kontrollerade dem inte. Klassiska former användes på ett innovativt sätt i det feminina formspråket. Designern Madeleine Vionnet, verksam i Paris, började vända tygen på helsnedd och sedan drapera dem istället för att använda vanliga skräddade mönsterdelar. Det blev trettiotalets klassiska look. Linjerna och siluetterna var långa och svepande, enkla och rena. Under de draperade sidenklänningarna, som ofta var V-ringade eller av halterneck-modell och ibland lämnade ryggen bar, var det inte möjligt att bära korsett. Men mot slutet av årtiondet återkom de facto korsetten, om än i en helt annan form. Nu var korsetten inte tyrannisk längre utan elastisk och bekväm. Stålbågade behåar och kupstorlekar härstammar också från trettiotalet och hjälpte till att framhålla de kvinnliga attributen. Bysten accentuerades gärna, men utan att man för den skull visade klyfta.

Filmstjärnorna i Hollywood, Greta Garbo och Marlene Dietrich, var de största inspirationskällorna, vars elegans man efterapade. Silke var det mest eftertraktade materialet, framförallt skimrande silkessatin. För tunnare plånböcker lämpade sig det nya materialet rayon som erbjöd ett nästan lika elegant alternativ som siden. Tyll och broderad tyll trängde undan spetsar och blev eftertraktade material i slöjorna, som ibland fästes på axlarna som mantlar. Slöjorna var fortfarande hellånga och kombinerades med guldkronor ibland, men allra populärast var tiarorna.

En mångfaldigt kopierad klänning som lite sticker ut från det övriga slanka trettiotalet är Margaret Duchess of Argylls brudklännig, designad av Norman Hartnell 1933. Den hade stora puffiga ärmar som nästan mer påminner om åttiotalet, och en vid fluffig kjol. En annan stor inspirationskälla för många trettiotalsbrudar var Letty Lynton-klänningen, designad av Gilbert Adrian för Joan Crawford som spelade huvudrollen i filmen Letty Lynton från 1932. Klänningarna kan betraktas på det färggranna collaget, Margarets klänning i mitten högst upp och Joans är den andra uppifrån i vänstra spalten.

Trettiotalets brudklänningsfärger var, förutom vitt, champagne, blekblått och ljusrosa. Tygen var främst silkiga, men det förekom brokader och mönstrade material med pärlbroderier eller art deco-motiv såsom fiskben och geometriska former, ränder och trianglar. Art decon speglades också i klänningarnas form, draperingarna utgick ofta från triangelformade skärningar. Klänningarna var främst hellånga och kroppsnära med mera vidd nertill och ibland sjöjungfruskurna och med små släp. Lager på lager draperades sidensatinerna, och för att inte få ojämna fållar kunde tygerna hängas på helsnedd flera veckor före tillskärning.

Ärmar var ännu vanligt på brudklänningarna, men de ärmlösa var ett hett alternativ. Fjärilsärmen var mycket populär, den var vinglik, tillverkad i tunt material och öppen mitt på armen så den föll i vågor åt bägge sidorna. Till ärmlösa brudklänningar bar man gärna små jackor med långa ärmar. Dekadenta brudar bar capes eller sjalar prydda med strutsfjädrar, men den ultimata statussymbolen var en cape i silverräv.

Men det fanns alternativ till de snedskurna satinklänningarna, t.ex. i blommiga enkla så kallade teklänningar, fina söndagsdräkter eller enklare klänningar som färgades efter brällopet för att vara användbara även efteråt.

Trettiotalets brudar bar enkla eleganta smycken, diamanter och fyrkantiga ädelstenar. Hattar var omtyckta accessoarer och solfjädrar förekom liksom pärlbeströdda små kuvertväskor.

Källor:  "Vintage Weddings, one hundred years of bridal fashion and style" (Fogg, M. 2011), "A Century of Fashion, the changing image of women" (Mulvey K. 2007), brollopsmagasinet.se, brudklanningar.nu, brollopsguiden.se, nygifta.se, ehow.com

Bildkällor hittas på http://pinterest.com/inesjka/white-trash/

Publicerad 08.06.2013 kl. 12:52

Snusar lite på 30-talet

Trettiotalets forskning är angripen, jag har haft en romantiserad bild av det, silkiga tyger, kvinnliga former och gammaldags Hollywood glamour - det är helt rätt känsla. Trettiotalet är...

Trettiotalets forskning är angripen, jag har haft en romantiserad bild av decenniet, silkiga tyger, kvinnliga former och gammaldags Hollywood-glamour - och det visar sig vara helt rätt känsla. Trettiotalet är verkligen inspirerande! Bland nyckelorden hittades art deco. Individuellt, dekorativt och exklusivt. En snabbskiss av en klänningsform som dök upp i huvudet resulterade i ett art deco-mönster. En utgångspunkt för designen av brudklänningen White Trash 30's. En djupdykning i trettiotalets brudmode är såklart på kommande, men när inspirationen bubblar i magen måste man skapa och inte bara skriva. Här är det, i fyra olika färgsättningar.

 

 

På materialfronten har jag hittat några riktiga godbitar som kommer att passa ypperligt till trettiotalets klassiska sensualitet. Man undrar hur vackra gardiner folk har egentligen, och hur de hamnar på loppis? Brokader, spetsar med bleka guldinslag, mönstrade satiner... 

 

Publicerad 07.06.2013 kl. 14:13

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.