Bloggposter

Skiss på 40-talsklänningen

När projektet och forskningen inleddes kände jag varmt för vissa årtionden och mindre för andra...

När projektet och forskningen inleddes kände jag varmt för vissa årtionden och mindre för andra. Femtiotalet var en favorit, liksom sjuttiotalet, medan fyrtiotalet var det som minst tilltalade mig. Det berodde tydligen på bristande insikt i decenniets fantastiskhet. Nu är jag nämligen helt förälskad i min idé och skiss för den fyrtiotalsinspirerade klänningen. Helt såld. Gårdagskvällen gick åt till att sortera alla gamla och jag har grävt djupt i materialtunnan för att hitta den rätta känslan. Ett aprikosskiftande siden som blev över från trettiotalsklänningen pockar på uppmärksamhet, liksom en ovanlig spets från Lundagård. Aprikosen tänkte jag i ett skede till tjugotalet, men nu känns det som att den kanske hör hit istället. 

Kjoldelen är jag ännu lite oense med, den får tiden och ögonblicksinspirationen avgöra utseendet på. Kanske kommer den att ha någon typ av vertikala frillor nertill, kanske pärlor, vi ser. Det löser sig, man får inte vara för strikt och bestämmande. 

04.09.2013 kl. 10:27

När allt klaffar (30-talets photoshoot)

Mycket tid går åt till att planera en perfekt helhet. Det börjar med klänningen, utgående från sitt specifika inspirationsdecennium föds den först i tanken, sen som skiss och slutligen...

Mycket tid går åt till att planera en perfekt helhet. Det börjar med klänningen, utgående från sitt specifika inspirationsdecennium föds den först i tanken, sen som skiss och slutligen på riktigt. De många gardinerna har än en gång levererat. Loppisarna är överfulla med gardiner och i gardiner finns det omåttligt med material att återanvända. Men det var inte spetsgardinerna som var huvudmaterialet denna gång, utan de silkiga salongsgardinerna och den kaffefläckade vintageklänningen. Nu är jag dock lite hemlighetsfull med att visa klänningen ännu, levererar istället ett utsökt porträtt från fredagens fotografering. 

Ingredienserna i denna utmärkta helhet är: styling planerad i minsta detalj, en perfekt miljö att fotografera i, en proffsig modell, en proffsig frisör, en proffsig sminkös och en proffsig ljusassistent. De tre förstnämnda jobbade dessutom med proffsiga produkter, men stackars ljusassistenten fick gräla med ett vindruteskydd i silverfolie istället för en riktig reflektor. Hon klarade det galant, det må jag säga. Fotografen är jag själv, och tack vara alla dessa proffsiga insatser från alla håll är jag så nöjd med bilderna att jag kunde gråta. 

Foto: Ina Nordberg. Modell: Henrika Granholm. Hår: Jonna Höglund @ Polka. Make up: Tanja Cederblom. Make up-produkter: Ekosoppi, Vasa. Hårprodukter: AM Naturprodukter. Bilden är tagen på Malmska Gården i Jakobstad. 

Make upen som användes är följande;

Dr Hauschka Concealer 01 - lite svår nyans, men blandade sig fint med: Flow Mineraalimeikkipuuteri Peach - lättarbetat, ger jämn och matt yta. Inglot Loose Powder - på T-zonen, enbart för att motverka blänk (behövs när ljuset är väldigt starkt och modellen troligen får rätt varmt under fotograferingen). Lavera So Fresh Mineral Rouge Powder Lovely Peach 03 - underbar nyans, härlig matt finnish. Sante Eyebrow Pencil No. 01 - bra ton, bra konsistens, var försiktig med underlaget dock, hållbarheten är bäst direkt på huden. Lavera Eyebrow Styling Gel - håller stråna på plats, trevlig men lite stor borste. Sante Liquid Eyeliner som kontur åt ögat, sotning med Benecos Natural Kajal (mycket bra kvalitet, väldigt svart, väldigt lättarbetad), som sedan försiktigt duttades över med den mörkaste skuggan ur Sante Eyeshadow Trio No. 06 och Benecos Natural Baked Colours Mokka. Läpparna är grundade med Dr Hauschkas Concealer 01, sen skuggade med den mörka tonen ur Benecos Natural Duo-Eyeshadow Noblesse, täckt av Benecos Dark Red läppstift i två lager med puder emellan. Fransarna är svärtade med Santes Mascara Endless Lashes - passar utmärkt när lösögonfransar ska användas, och de i all sin delikathet kommer från Swedish Beauty Factory och är av märket Paperself - så himla vackra. 

Frisyren är fixad med AM Naturprodukters hårvårdsserie som innefattar bla.a. clayvax, hårvax, calendulanäringsspray, hårgel och hårspray. Riktigt bra ekologiska hårprodukter. Finnish-sprayen till en såhär krävande frisyr är dock av icke-ekologiska KC. Problemet med de ekologiska hårsprayerna är att de saknar dendär ultimata hållbarheten som denhär typen av frisyr kräver. 

02.09.2013 kl. 12:34

Provsmak från 70-talets photoshoot

Oj oj oj, utmärkt duktiga och vackra människor i kombination, kan det bli annat än bra?

Oj oj oj, utmärkt duktiga och vackra människor i kombination, kan det bli annat än bra? Här ett smakprov från ett av dagens photoshoots; den 70-talsinspirerade bruden Annika med sin härliga hårkrans och grönsaks- och säsongblombuketten. 

Foto: Ina Nordberg. Modell: Annika Ruokolahti. Blommor: Carola @ Sunds Trädgård. Hår: Pernilla Lamminen @ Frisering Mari. Make up: Tanja Cederblom. Sminksponsor: Ekosoppi. Hårproduktssponsor: AM 

30.08.2013 kl. 22:56

Blommor från Sunds Trädgård

Imorgon blir det som sagt två fotograferingar, med inspiration från 30-talet respektive 70-talet. Jag satt precis i telefon med Carola på Sunds Trädgård i Jakobstad...

Imorgon blir det som sagt två fotograferingar, med inspiration från 30-talet respektive 70-talet. Jag satt precis i telefon med Carola på Sunds Trädgård i Jakobstad, som ska leverera ekologiska buketter åt brudmodellerna samt en härlig hårkrans. 

Det är fullt möjligt att ha riktiga blommor och ändå tänka ekologiskt, även om jag brukar förespråka experimentella material i buketterna. Det handlar om att tänka enligt säsong, använda arter som kan odlas här på plats och inte behöver transporteras långa vägar och förorsaka utsläpp i stor mängd. Vi har en fantastiskt blomsterfauna som är väl värd att ta vara på, varför skulle vi måsta hämta blommor från andra sidan jorden när de är minst lika vackra här? 

I en av favoritböckerna, Ja! Er guide till ett etiskt och ekologiskt bröllop nämner Katharina Brunat ytterligare bekämpningsmedel, konstgödsel, uppvärmning av växthus och orättvisa arbetsförhållanden på plantagerna som ruskiga faktorer inom blomsterindustrin. En del blomsterhandlar tillhandahar ekologiskt certifierade blommor, och då ska man förstås välja dylika.  Ett utmärkt alternativ är att odla själv eller plocka vilda blommor (inte skyddade arter) på ängen.

Carola på Sunds Trädgård ska till sjuttiotalsbrudens hårkrans välja närodlade blommor. En färgkarta gav jag henne, för är man som jag usel på att identifiera olika blomster är det den bästa lösningen, jag får de färger jag vill ha och blomsterexperterna ser till att välja närodlade säsongsblommor. Buketten ska vara lite mer experimentiell dock, från egen trädgård samlar vi grönsaker och frukter istället för blommor. Det vi inte har ska jag åka och köpa från den ekologiska grönsaksavdelningen ikväll. En grönskaksbukett ska nämligen 70-talsbruden ha. Ett mera klassiskt val gör vi åt 30-talsmodellen, som kommer att bära vita liljor och aspargus - typiska arter för inspirationsdecenniet. 

Källa: Brunat, K. (2010): "Ja! Er guide till ett etiskt och ekologiskt bröllop, personlig diskussion med Carola Snellman, Sunds Trädgård.

Bildkällor från: pinterest.com/inesjka/white-trash/

29.08.2013 kl. 10:21

Två stundande photoshoots

På fredag kommer hela två photoshoots att gå av stapeln, bägge i...

På fredag kommer hela två photoshoots att gå av stapeln, bägge i Jakobstad. Det är 30-talet och 70-talet som ska avporträtteras. För make upen står sponsorn Ekosoppi och estenomen Tanja Cederblom. Håret fixar Jonna Höglund och Pernilla Lamminen på Polka respektive Frisering Mari. Modellerna har noga valts ut och är hela fyra till antalet, Henrika Granholm agerar 30-talsbrud och Annika Ruokolahti 70-talsbrud med tärnorna Anna Jungarå, Alva Sandström och Siri Fagerudd.  Jag fotograferar själv Henrika, som jag jobbat med mycket förr och har utmärkt koll på. Utmaningen att fotografera fyra modeller utomhus i sidoljus kommer Jarno Pellinen att ta sig an, han kommer nämligen inom en riktigt snar framtid att starta företaget Photoshooter i Vasa. Smyckena till 70-talsfotograferingen kommer från Bobo Holm, Henrikas smycken har jag redesignat från gamla bijouterier. 

Det är spännande tider, nu måste jag återgå till att färdera Henrikas klänning, stryka tärnornas klänningar, och göra en 30-talsinspirerad hårprydnad... Puh. 

28.08.2013 kl. 14:35

40-talets brudmode

Fyrtiotalets brudmode är splittrat av kriget. En enkel färgad klänning eller tvådelad dräkt fick i många fall duga, tiderna...

Fyrtiotalets brudmode är splittrat av kriget. En enkel färgad klänning eller tvådelad dräkt fick i många fall duga, tiderna var sådana. Mörkblått och svart gifte sig mången brud i, knälånga smala klänningar med ärmar. De formades breda om axlarna och smala om höften, för att efterlikna den militära profilen. Axlarna vadderades och halsurringningarna pryddes ofta av tätt slutna kragar. Till dessa enkla klänningar bar man ofta corsage istället för bukett.

Om man alls bar en vit brudklänning var den vanligen lånad av en syster eller vän, och reflekterade därför oftare trettiotalets stil än den aktuella. Men även fyrtiotalets kjolar var smala och långa, dock inte på helsnedd eftersom tygåtgången skulle hållas minimal. Ibland fyllde man upp kjolarna med tyll från gamla gardiner för att få dem att verka vidare och större. Klänningarna skulle vara användbara inte bara vid bröllopet utan även efteråt. Inte kunde man kosta på sig engångsartiklar i dessa tider. Därför var de enkla, praktiska, och ofta minimalistiska i detaljerna med en något sänkt midjelinje. De var sakliga och modesta med långa ärmar, täckande dekolletage och lång kjol. Ärmarna var bylsiga vid axeln och smala ner mot handleden där de slutade i en V-formad spets som delvis täckte handryggen. Många klänningar hade draperingar, rynkor och veck som framhävde axlarnas bredd ytterligare.

Klänningarna var ofta prydda med kragar eller hade en liten sweet heart- eller V-ringning men absolut ingen klyfta. Om urringningarna var djupare täcktes dekolletaget av tunna tygpaneler. Kragarna fanns i många olika former. Berthakragen, en runt skuren jämnbred krage som vågade sig över axlarna är en tidstypisk krage. Samma klockade form  kunde ses på peplum som utgick från midjelinjen och slutade vid stussen. Symmetriska kragar öppnades och stängdes mitt fram med brosch eller med knappar. Baktill stängdes kragarna med ögla och knapp. I övrigt stängdes klänningarna med gömda blixtlås av metall eller en knapprad mitt bak som gav en nätt passform.

Speciellt mot slutet av decenniet var satinklänningar med V-format halshål populära. Materialen kunde man inte vara så noga med. Det var svårt att få tag på tyger och man fick därför ta till vara på det som fanns. Klänningarna var sällan av silke, oftare rayon, billigare satiner, draperad jersey eller helt enkelt vad man kom över.  Billigare tyger pärlbroderades för hand, Queen Elizabets klänning från 1947 var alldeles fullbroderad av pärlor och stenar i olika färger. Spetsar hörde till de material som var för dyra, däremot tog man vara på tunn gardintyll som fick ersätta det man inte hade råd med. Några klänningar hade smalare spetskantningar eller volanger på kragarna. Små detaljer som gjorde mycket för helheten.

Buketterna var små, håret pryddes med huvudbonader av vaxblommor eller slöjor som fästes baktill på hvuudet. Slöjorna var hellånga och bars med eller utan lånad guldkrona.

Källor:  "Vintage Weddings, one hundred years of bridal fashion and style" (Fogg, M. 2011), "Bridal Fashion 1900-1950" (York, K. 2102), brollopsguiden.se, nygifta.se, ehow.com, vintagegown.com, 

Bildkällor hittas på http://pinterest.com/inesjka/white-trash/

21.08.2013 kl. 10:29

Österbottniskt bondbröllop i Sundom

När landsbygdens traditionella bröllopsseder i början av 1900-talet började ge vika för de mer allmängällande trenderna, minskade antalet kronbröllop. Man var ovillig...

När landsbygdens traditionella bröllopsseder i början av 1900-talet började ge vika för de mer allmängällande trenderna, minskade antalet kronbröllop. Man var ovillig att helt ge upp traditionen, vilket gjorde att den levde ändå in på 1930-talet, men de vitklädda och svartklädda "vanliga" brudarna även bland allmogen blev fler och fler. I samma tid reste den åländske musikforskaren Otto Andersson runt i Österbotten och kom i kontakt med äkta kronbröllop. Han lär ha blivit så fascinerad att han genast tecknade ner alltsammans och det blev startskottet till skådespelet Österbottniskt Bondbröllop, nedtecknat 1907, som ännu idag sätts upp i olika regier bottnande i Anderssons original. 

Igår sattes pjäsen upp på Sundom Prästgård, i samarbete med Brage. Enligt all marknadsföring som föregått bröllopet skulle det resultera i ett äkta par som vigdes på plats enligt gammal tradition. Nåja, så var nu inte fallet ändå. Paret hade gift sig tidigare i sommar och spelade nu enbart rollerna av ett gammaldags brudpar. Det skulle egentligen inte spela någon roll, men högtidligheten och äktheten uteblev.

Jag hade höga förväntningar, tänkte mig hur kulisserna skulle glittra när solskenet fångades i guldspirorna, hur fransarna på brudhimlen skulle svaja i vinden. Hur ett gravallvarligt par skulle knäböja framför prästen och man skulle skymta hennes innerkrona i de många speglarna som borde ha hängt på väggarna. Publiken, gästerna, skulle ha fått köpa sig en spira att sätta på bröstet som man gjorde på riktiga kronbröllop. Jag tänkte mig spralliga musikanter, glada sångare, utklädda objudna gäster som smög sig in utan lov, hästar i långa rader, saluter och skrammel, högtidlighet, äkthet, känsla. Tyvärr blev jag besviken på alla punkter. Köttsoppa serverades, det var trevligt, och brudparet var iklädda tidstypisk skrud och verkligen underbart vackra. Men allt det andra... Spelmän hade de, sångare likaså, och skådespelare här och var som lockade till skratt. Men genuinitet uteblev, tyvärr, jag hade hoppats på att få"uppleva ett gammaldags traditionellt bondbröllop", men sommarfest med gammaldags inslag vore en mer rättvis beskrivning.

Brudparet spelades av Marie-Louise och Oskar Lindman.

 

19.08.2013 kl. 11:15

Kill your darlings

... heter det ju. När man känner att något inte är alldeles alldeles tipptopp även om man så...

Kill your darlings heter det ju. När man känner att något inte är alldeles alldeles tipptopp även om man så gärna vill att det ska vara det, och då är det förmodligen dags.

Jag är splittrad inför användandet av spetskronan till sjuttiotalsbruden. Den känns för sirlig och prinsessig, även om klänningen är en spetsdröm, men den är tusen gånger mer bohemisk. Det stämmer inte. Inte heller med de softa smyckena, tillverkade i trä, återvunna skateboards närmare bestämt. Ljust trä med multicolor-inslag, Bobo Holm är designern bakom dem. Eller med skorna, mockaskor med snörningar som löper upp längs vaderna i sicksackiga mönster, med flätade bottnar. Eller med tärnorna, de tre färggranna tärnorna, barfota, skämtsamt kallade vid arbetsnamnen Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin. Den gröna är en äkta vintageklänning, tillverkad 1975, ett favoritplagg då lixom nu, även om användarna gjort en generationsväxling. Den bruna är en replika, tillverkad 2013 men av ett vintagetyg från 1964, Marikmekkos Kaivo, en snygg men knappt använd  gardin. Den gredelina är en oxå en replika, tillverkad 2013 i ett tyg av Jenny Nylund, tryckt 2013 i sjuttiotalsanda. Bohemiska lösa lockar ska fixas på Polka och Frisering Mari. Men kronan... 

Ursäkta den urdåliga ordvitsen, men det gifter sig inte. Jag måste skippa kronan. Kill your darlings. En mycket svårangriplig uppgift. 

14.08.2013 kl. 09:26

Skiss på 20-talsklänningen

Så, då är även den tjugotalsinspirerade klänningen skissad. Aprikosa och gräddvita nyanser...

Så, då är även den tjugotalsinspirerade klänningen skissad. Aprikosa och gräddvita nyanser tänker jag, skiraste spets, lite pärlor, lite glansigt, bra fall, och glitter i form av gamla smycken. Siver tror jag bestämt. 

 

 

09.08.2013 kl. 10:16

Modeller sökes

Just nu är den sjuttiotalsinspirerade klänningens produktion i full gång. Det betyder att det riktigt inom kort kommer att behövas modeller...

Just nu är den sjuttiotalsinspirerade klänningens produktion i full gång. Det betyder att det inom kort kommer att behövas fotomodeller. Fotograferingen äger rum i slutet av månaden, ett absolut datum är inte fastslaget, men vecka 35 är aktuell. Det som behövs är följande:

1 st brudmodell, storlek 36-38-40, längd 165-175cm med långt hår, gärna ända till midjan (får vara extensions oxå)

3 st tärnemodeller, storlek 36-38, längd 160-175cm, med långt eller halvlång hår.

Platsen är fotograferingen är Vasa-Jakobstad-trakten.

Passar beskrivningen in på dej eller någon du känner? Ta kontakt via mejl (ina.nordberg13@gmail.com) eller White Trashs Facebooksida.

Bilderna kommer att användas i reklamsyfte, på utställningar, på websidan, och i den kommande boken som sammanfattar projektet. Modeller får reseersättning (men bör finnas i Vasa-Jakobstadstrakten) och digitala bilder samt kontrakt om hur de får användas. 

06.08.2013 kl. 14:09

Hårprydnad åt 70-talsbruden

De allra flesta brudar väljer att bära någon typ av prydnad i håret. Det kan vara en slöja, ett diadem, blommor, ett flor, en tiara, en krona m.m. Det finns mängder av...

De allra flesta brudar väljer att bära någon typ av prydnad i håret. Det kan vara en slöja, ett diadem, blommor, ett flor, en tiara, en krona m.m. Det finns mängder av valmöjligheter - och det finns nästan alltid ekologiska alternativ.

Kronor har sedan medeltiden prytt brudars hjässor, med starkare och svagare popularitet genom åren. Kronorna har haft olika former och tillverkats i olika material. På sextio- och sjuttiotalet var det populärt med virkade och knypplade kronor. Om man tittar i gamla virktidningar från den tiden hittar man förr eller senare mönster på en virkade krona. Den sjuttiotalsinspirerade romantiska bruden kommer att bära en krona gjord i återvunnen spets som stärkts. Alternativ finns, för har man dille på kronor räcker det inte att man testar att tillverka en enda, man måste prova många olika modeller. Kanske blir det någon av dessa kronor som sjuttiotalsbruden kommer att bära. Fler alternativ kan beskådas på min websida

05.08.2013 kl. 10:08

Apelsinblommor från 30-talet

I ett tidigare inlägg skrev jag om ett diadem som min morfars första fru bar vid deras bröllop 1938. Diademet fanns i behåll, och

I ett tidigare inlägg skrev jag om ett diadem som min morfars första fru bar vid deras bröllop 1938. Diademet fanns i behåll, och äntligen fick jag se det. På en bädd av bomull i sin originalask låg diademet, asken med guldtrycket "Åbo Vaxblomsterfabrik & Kransbinderi". Det är en vaxblomsskapelse föreställane apelsinblommor. Just apelsinblommor och -knoppar (eller orangeblommor som de oxå kallas) är en urgammal fertilitetssymbol. Från 1820-talet till 1950-talet har apelsinblommor av vax använts tillsammans med myrten eller för sig, både av högreståndsbrudar och allmogen. Diademet är alldeles för skört för att användas idag, men kommer att stå som inspiarionskälla till 30-talsbrudens huvudbonad.

 

 

30.07.2013 kl. 10:50

Skiss på 70-talsklänningen

Här är hon nu i sin helhet, hon som länge figurerat i headern på sidan; den sjuttiotalsinspirerade bruden.

Här är hon nu i sin helhet, hon som länge figurerat i headern på sidan; den sjuttiotalsinspirerade bruden. Materialen är spets, spets, spets. Från sjuttiotalets flera olika vinklingar på brudmodet har jag valt naturbarnet. Manchesterjeansbruden lades åt sidan, liksom bruden med den hårda rustningsliknande långärmade klänningen. De kortkorta kjolarna fick ge vika för den hippiebrudens böljande fåll. I dekolletaget väller det fram tredimensionella blommor i tyg, som en hyllning till naturen. 

26.07.2013 kl. 10:21

De gamla brudkronorna

All forskning inom brudmodet är intressant, speciellt på den lokala fronten, men ett specialområde som iglat sig fast hos mig är brudkronorna. Det finns så många...

All forskning inom brudmodet är intressant, speciellt på den lokala fronten, men ett specialområde som iglat sig fast hos mig är brudkronorna. Det finns så många varianter av kronor, och historien går tillbaka till medeltiden. I takt med varje modeepok har kronorna ändrat form, och förstås har herrskapet haft sina versioner och allmogen sina. Men för att hålla mig inom projektets ramar, 1900-1989, ligger nu fokus på innerkronorna som användes av allmogens kronbrudar (under hela 1800-talet och) vid 1900-talets början. Många av de kronor som fanns bevarade i Österbotten 1927 fotograferades och samlades in till en uppsats av Yngvar Heikel "Anteckningar om några Österbottniska brudkronor, brudskrudar och brudkläderskor" (Budkavlen 1927, s. 42-54). Med avstamp i denna uppsats kontaktade jag Österbottens Museum som visade sig ha kvar ett tiotal av de kronor Heikel beskrev. Några kronor saknades, och gissa om det kändes som en lottovinst när jag fann att en finns på Närpes Hembygdsmuseum och en i Terjärv Hembygdsgård. Några är ännu ospårade, och kanske så förblir, det har ju trots allt gått 86 år sedan Heikel tecknade ner var kronorna befinner sig... 

Innerkronorna som alltså använts innanför skravelmässingskronorna kommer att agera inspirationskälla till 1900-talets White Trash-bruds huvudbonad. 

"Tuniskronan" från Vörå av försilvrad mässing. Höjd 12,8 cm, diameter botten 9,2 cm, topp 16,2 cm. Har varit i användning från 1860-1906 i Vörå med omnejd. KH252 vid Österbottens Museum.

Brudkrona från Munsala i graverat silver har tappat sin förgyllning. Den är tillverkad 1859 i Vasa, och har använts från och med då till 1912 med undtangat från åren 1864-1867 då den var pantsatt i Nykarleby. Höjd 11,6 cm, diameter botten 8,7 cm, topp 15,6 cm. KH258 på Österbottens Museum. 

De samma kronorna, bild ur Heikels uppsats (1927). 

24.07.2013 kl. 10:14

Ekologiska smycken från Batucada

Ett mycket trevligt paket väntade i postlådan när vi kom hem från semestern i Portugal. Som avsändare stod...

Ett mycket trevligt paket väntade i postlådan när vi kom hem från semestern i Portugal. Som avsändare stod franska Batucada Fashion. I paketet fanns accessoarer till White Trash:s sextiotalsinspirerade brud, halsband och armband i två kulörer.

Batucadas smycken är designade och tillverkade i Frankrike. Materialet kallar de ekoplast - inte att förväxla med silikon eller gummi. Ekoplasten är mjuk och följsam, mycket lik tunn silikon, men fri från bly, olja och flatater och tillverkad av enbart certifierade ekologiska råvaror. Smyckena lägger sig mot huden och följer kroppens rörelser. Det blir som en tatueringseffekt. Längderna på armband och halsband är justerbara, och Batucada tillverkar också fotsmycken och örhängen. På deras websida kan man spana in de olika smyckeskollektionerna och beställa egna ekologiska smycken som levereras per post i återvunnet förpackningsmaterial.

Smyckena vi valde åt sextiotalsbruden heter Sweet Flower och har en utsökt kombination av romantik och sextiotalets grafiska former. Nu återstår det omåttligt svåra att välja vilken färg vi använder vid fotograferingen, svart eller vitt?

15.07.2013 kl. 15:56

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.