Bloggposter

Brudmässa 5-6.4 i Jakobstad

Oh, det är mycket nu. Planerar White Trash-projektets första framträdande som ska ske på brudmässan i Jakobstad 5-6.4. Det är både det ena och det andra som ska fixas. Modellerna är utvalda och klara, förhandlingar pågår med frisörer och makeupartister, tiderna är ännu oklara, för att inte tala om allt montermaterial. Puh, sena nätter blir det, men nu får nog dethär skiftet så lov och vara slut. 

Brudmässan är en mässa-inne-i-mässan och går av stapeln samtidigt som Activexpo-mässan. Öppet lördag och söndag 10-17.  

Publicerad 28.03.2014 kl. 00:11

Bondbröllop för rötternas skull

I lördags bars den första White Trash-klänningen av en riktig brud! Vackra Corinna fick sin Mats, iklädd...

I lördags bars den första White Trash-klänningen av en riktig brud! Vackra Corinna fick sin Mats, iklädd 00-talets klänning som inspirerats av kronbrudarnas svarta klänningar. 

Bilden är hämtad från Österbottens Tidning, där artikeln "Bondbröllop för rötternas skull" är gårdagens mest klickade länk. Kul!

Foto: Eva-Stina Kjellman

Publicerad 21.10.2013 kl. 11:08

Bröllop i helgen

På lördag kommer den första av alla White Trash-klänningar att klä en riktig brud vid altaret. Inspirationsdecenniet är 00-tal och kronbrudarnas...

På lördag kommer den första av alla White Trash-klänningar att klä en riktig brud vid altaret. Inspirationsdecenniet är  00-tal och kronbrudarnas svarta klänningar och skravelmässing har stått förebild. Rött, svart och vitt. Spetsar, tvärgående ränder, och tredimensionella blommor. Materialen är restband från överskottslager och loppis, två borddukar, en spetsblus, en spetskjol, några spetsgardiner, ett svart smalt retrotyg som jag hittade på Röda Korsets loppis. Corinna, som bruden heter, gav mig några inspirationsbilder för klänningens form när vi inledde designprocessen. Djup V-rigning, halterneck och ett släp av svart spets, här är resultatet.

 

Publicerad 15.10.2013 kl. 10:10

Blomsterfabriken

Kronbrudarna vid förra sekelskiftet var storslaget dekorerade. Kronorna kunde vara en halv meter...

Kronbrudarna vid förra sekelskiftet var storslaget dekorerade. Kronorna kunde vara en halv meter höga, och kring halsen bar bruden en krage full av pappersblommor, en så kallad bröstkrans. I olika byar har bröstkransarna sett olika ut, men pappersblommor och spiror (snurrade guldpappersremsor) har varit mycket vanligt. 00-talets brudklänning kommer därför att prydas av blommor. Inte exakt på samma vis som förebilderna, men med inspiration därav. 

Bild 1: Detalj av kronbrudsklänningen som står utställd vid Brages Friluftsmuseum i Vasa. Bröstkrans av spetsar, spiror och pappersblommor. 

Bild 2: Också väggarna i brudstugan dekorerades med pappersblommor. När gästerna anlände kunde brudkläderskan gå runt och sälja blommor åt dem att fästa på bröstet.

Bild 3. Såhär såg det ut i blomsterfabriken igår. Tre olika sorters blommor ska 00-talets brudklänning prydas med, här är den ena. Dragspelsblommor gjorda av resttyg stärkt med papper, och pärlor från ett gammalt halsband.  

Publicerad 10.10.2013 kl. 10:47

40-talet, vill du vara modell?

Oj oj, ateljén formligen väller över av brudklänningar för tillfället. Det är 00-talets brudklänning, som ska bäras av den alldeles riktiga bruden...

Oj oj, ateljén formligen väller över av brudklänningar för tillfället. Det är 00-talets brudklänning, som ska bäras av den alldeles riktiga bruden Corinna om en och en halv vecka. Sen är det 10-talets klänning som är hårt på gång och 40-talets. Fotograferingsdagen är preliminärt bokad till 23.10 i Jakobstad för de två sistnämnda. Har du rött hår och är i storlek 36-38, 163-173 cm lång och kan modella på förmiddagen (23.10, 24.10 eller 25.10) i Jakobstad? Kontakta oss antingen via Facebooks White Trash-sida eller via mail ina.nordberg13@gmail.com. Reseersättning inom Österbotten går att ordna. Har du inte rött hår men vill framhålla dej som lämpligt modellmaterial i alla fall kan du oxå ta kontakt, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig angående hårfärger och sådant. 

40-talets klänning ska bestå av äkta siden och massor av gamla pärlor. På 40-talet var det ont om material pga kriget. Många brudar var tvugna att bära mörka klänningar, blå eller svarta, för att det helt enkelt inte fanns något material att få tag på. Man kanske var tvungen att sy om något, låna en klänning och ändra den så att den passade eller helt enkelt gräva runt bland det man hade. Att "ta vad man har" blev därför min 40-talsslogan. Jag gick inte till loppis direkt för att leta vad andra grävt fram ur sina garderober, utan jag stack in nosen i den egna garderoben och började röja. Efter en stund hittade jag ett alldeles ljuvligt sidentyg, det var ingen värst stor bit, men med smart mönsterplanering kan det räcka. En kvarleva från ett brudklänningsprojekt år 2010. Sen dess har sidentyget legat och kostat i skåpet, men nu är det slut på det. Det användes aldrig 2010 för det har en irriterande förmåga att ändra nyans. Lägger man det intill vitt blir det gult, lägger man det intill gult blir det vitt, osv. Men vad ska det inte kunna tacklas det oxå. I kombination med en miljon pärlor, från olika gamla pärlsmycken och till och med en dörrkrans i  pärlor (vem som nu någonsin har fått för sej att använda en sådan låter vi vara odiskuterat).

Publicerad 08.10.2013 kl. 10:57

Gamla brudfoton

Vissa har sina gamla fotografier snyggt insatta i album, daterade och med noteringar om vem de föreställer. Så är det inte...

Vissa har sina gamla fotografier snyggt insatta i album, daterade och med noteringar om vem de föreställer. Så är det inte i min släkt. Mormors fotolåda är förvisso ett gediget forskningsmaterial, men ingen vet vem någon är och allt är huller om buller, fotografier som överspänner en tidsram på 100 år. I sommar hade vi ett möte där vi sakligt försökte reda ut vem som är vem, speciellt brudparen. En del sanningar uppdagades, men långt ifrån alla. Och vet man inte vem bilden föreställer så är det svårare att bonga det exakta årtalet. 

Men, på nätet finns som vanligt guld värda tjänster. På denhär sidan laddade jag upp ett av de oidentifierade fotografierna, och vips fick jag kontakt med ett helt gäng experter. Jag föreställer mig att de sitter i ett skumt upplyst rum och röker diskret. Iklädda flugor och västar muttrar de medan de med kisande blick undersöker fotografierna med lupp. Så är det såklart inte, rök förstör fotografier, men tanken var god.

Fotografiet nedan hade jag själv daterat till 1890-1915, baserat på typen av bild och kläderna. Jag gissade att det var från 1900-talets första årtionde men kunde inte bekräfta det. Men det kunde expertgruppen. Såhär svarade de: "Nimi U.S. Berglund vitannee suomalaiseen Uno Sigismund Berglundiin, joka oleskeli Yhdysvalloissa 1907-08. Kuva olisi siis otettu noina vuosina." Det vill säga: Namnet U.S. Berglund syftar på finländske fotografen Uno Sigismund Berglund, aktiv i USA 1907-1908. Fotografiet är alltså taget under de åren. Toppen, då var det bekräftat. 

Publicerad 27.09.2013 kl. 10:18

Den edvardianska tiden och tiotalet

Informationen om tiotalet är knapp. Ingen verkade ha skrivit ett ord om något som hände mellan den edwardianska tiden...

Informationen om tiotalet är knapp. Ingen verkade ha skrivit ett ord om något som hände mellan den edwardianska tiden (1901-1909) och tjugotalet. Men den som söker, hen letar, och finner ibland oxå ett och annat av värde. Det visade sig att vissa dragit ut på den edvardianska eran till att gälla ända till 1914, andra kallar tiotalet postedvardianskt och några hoppar helt enkelt över det. För det var väl inget speciellt som hände? Jomenvisst, klart att det hände saker, det gick ju ett decennium. Första världskriget (1914-1918) gick av stapeln. Grunden till det glada, slappa tjugotalet lades. Och för första gången på 400 år övervägde man att ta av sig korsetten.

Vid nollnolltalets, den egentliga edwardianska erans, intrång levde många av de viktorianska stildragen kvar. En era avbyter inte en annan direkt vid ett årsskifte, det dröjer länge och det är suddigt. I seklets början var det förstås ännu långsammare än vad det senare kom att vara. Nollnolltalet är intressant, för det är brytningen mellan två världar. I början var det, i stora drag, getingmidjor, och heltäckt kropp, från hakan till fingertopparna till tåspetsarna. Mycket pös och rynkor och volanger, döljande linjer och lager på lager. Senare togs den edvardianska korsetten i bruk, den bildade en S-linje i kroppen med platt mage, hög byst och putig bak. S-formen förstärktes ytterligare av ärmar som var pösiga upptill och snäva från armbågen. När tiotalet närmade sig försvann småningom de mesta frillorna. Korsetterna blev rakare i formen och började acceptera midjan sådan den var, istället för att förvränga den till minimala mått. Överdelarna blev mindre bylsiga, kjolarna blev rakare och man föredrog A-linje framom timglasfigur. Halshålen var fortfarande höga, nästan upp till öronen, men en fot eller ankel kunde anas här och där. Under bägge decennier var det mycket spetsar, speciellt i kragar och decolletage,  Mot slutet av tiotalet blev materialen lättare, mindre krispiga och mer svävande, som de också skulle komma att vara under tjugotalet. 

Okänt brudpar ur mormors fotolåda. Enligt Suomen Valokuvataiteen Museo härstammar fotografiet från 1910-talet.

Källor: "Vintage Weddings, one hundred years of bridal fashion and style" (Fogg, M. 2011), "Bridal Fashion 1900-1950" (York, K. 2102), ehow.com, 

Publicerad 18.09.2013 kl. 09:58

En svart läderkrona

En kronbrud är inget utan sin krona, även om det är nästan hundra år sedan skravelmässingskronorna var i bruk. Förvisso...

En kronbrud är inget utan sin krona, även om det är nästan hundra år sedan skravelmässingskronorna var i bruk. Förvisso skulle det vara uppseendeväckande att klä en modern brud i skravelmässing, en krona på en par kilo, tillverkad av diverse skräp - men det känns ändå väl teatraliskt. Nu är det en riktig brud vi talar om. Hon ska bära 00-talets klänning i oktober, inspirerad av de svarta kronbrudsklänningarna

Bild: Marie-Louise Lindman i skravelmässingskrona, ur pjäsen Österbottniskt Bondbröllop som hölls i Sundom i sommar.  

Tanken på att använda en metallkrona från Österbottens museum slog mig, men det känns fel att frångå ett faktum - det var bara orörda brudar som bar dem. Den här bruden har barn. Så min inspiration till hennes huvudbonad blev ett mellanting mellan skravelmässingskronor och innerkronorna. Och den blir svart, en stansad svart läderkrona. Inte det som man först väntar sig, men det kommer att bli himla snyggt till hennes mörka lockiga hår, klara färger och till den dramatiska klänningen...

Bild: Innerkrona KH256 från Jalasjärvi uppbevaras på Österbottens Museum

Bild: Svart läderkrona, tillverkad av en gammal läderrock och pärlor från gamla smycken.

 

Publicerad 12.09.2013 kl. 11:04

Österbottniskt bondbröllop i Sundom

När landsbygdens traditionella bröllopsseder i början av 1900-talet började ge vika för de mer allmängällande trenderna, minskade antalet kronbröllop. Man var ovillig...

När landsbygdens traditionella bröllopsseder i början av 1900-talet började ge vika för de mer allmängällande trenderna, minskade antalet kronbröllop. Man var ovillig att helt ge upp traditionen, vilket gjorde att den levde ändå in på 1930-talet, men de vitklädda och svartklädda "vanliga" brudarna även bland allmogen blev fler och fler. I samma tid reste den åländske musikforskaren Otto Andersson runt i Österbotten och kom i kontakt med äkta kronbröllop. Han lär ha blivit så fascinerad att han genast tecknade ner alltsammans och det blev startskottet till skådespelet Österbottniskt Bondbröllop, nedtecknat 1907, som ännu idag sätts upp i olika regier bottnande i Anderssons original. 

Igår sattes pjäsen upp på Sundom Prästgård, i samarbete med Brage. Enligt all marknadsföring som föregått bröllopet skulle det resultera i ett äkta par som vigdes på plats enligt gammal tradition. Nåja, så var nu inte fallet ändå. Paret hade gift sig tidigare i sommar och spelade nu enbart rollerna av ett gammaldags brudpar. Det skulle egentligen inte spela någon roll, men högtidligheten och äktheten uteblev.

Jag hade höga förväntningar, tänkte mig hur kulisserna skulle glittra när solskenet fångades i guldspirorna, hur fransarna på brudhimlen skulle svaja i vinden. Hur ett gravallvarligt par skulle knäböja framför prästen och man skulle skymta hennes innerkrona i de många speglarna som borde ha hängt på väggarna. Publiken, gästerna, skulle ha fått köpa sig en spira att sätta på bröstet som man gjorde på riktiga kronbröllop. Jag tänkte mig spralliga musikanter, glada sångare, utklädda objudna gäster som smög sig in utan lov, hästar i långa rader, saluter och skrammel, högtidlighet, äkthet, känsla. Tyvärr blev jag besviken på alla punkter. Köttsoppa serverades, det var trevligt, och brudparet var iklädda tidstypisk skrud och verkligen underbart vackra. Men allt det andra... Spelmän hade de, sångare likaså, och skådespelare här och var som lockade till skratt. Men genuinitet uteblev, tyvärr, jag hade hoppats på att få"uppleva ett gammaldags traditionellt bondbröllop", men sommarfest med gammaldags inslag vore en mer rättvis beskrivning.

Brudparet spelades av Marie-Louise och Oskar Lindman.

 

Publicerad 19.08.2013 kl. 11:15

De gamla brudkronorna

All forskning inom brudmodet är intressant, speciellt på den lokala fronten, men ett specialområde som iglat sig fast hos mig är brudkronorna. Det finns så många...

All forskning inom brudmodet är intressant, speciellt på den lokala fronten, men ett specialområde som iglat sig fast hos mig är brudkronorna. Det finns så många varianter av kronor, och historien går tillbaka till medeltiden. I takt med varje modeepok har kronorna ändrat form, och förstås har herrskapet haft sina versioner och allmogen sina. Men för att hålla mig inom projektets ramar, 1900-1989, ligger nu fokus på innerkronorna som användes av allmogens kronbrudar (under hela 1800-talet och) vid 1900-talets början. Många av de kronor som fanns bevarade i Österbotten 1927 fotograferades och samlades in till en uppsats av Yngvar Heikel "Anteckningar om några Österbottniska brudkronor, brudskrudar och brudkläderskor" (Budkavlen 1927, s. 42-54). Med avstamp i denna uppsats kontaktade jag Österbottens Museum som visade sig ha kvar ett tiotal av de kronor Heikel beskrev. Några kronor saknades, och gissa om det kändes som en lottovinst när jag fann att en finns på Närpes Hembygdsmuseum och en i Terjärv Hembygdsgård. Några är ännu ospårade, och kanske så förblir, det har ju trots allt gått 86 år sedan Heikel tecknade ner var kronorna befinner sig... 

Innerkronorna som alltså använts innanför skravelmässingskronorna kommer att agera inspirationskälla till 1900-talets White Trash-bruds huvudbonad. 

"Tuniskronan" från Vörå av försilvrad mässing. Höjd 12,8 cm, diameter botten 9,2 cm, topp 16,2 cm. Har varit i användning från 1860-1906 i Vörå med omnejd. KH252 vid Österbottens Museum.

Brudkrona från Munsala i graverat silver har tappat sin förgyllning. Den är tillverkad 1859 i Vasa, och har använts från och med då till 1912 med undtangat från åren 1864-1867 då den var pantsatt i Nykarleby. Höjd 11,6 cm, diameter botten 8,7 cm, topp 15,6 cm. KH258 på Österbottens Museum. 

De samma kronorna, bild ur Heikels uppsats (1927). 

Publicerad 24.07.2013 kl. 10:14

Brudmodet i början av 1900-talet

I början av1900-talet, var det den edvardianska stilen som rådde, i vita som svarta brudklänningar. Man täckte noga in sig från tåspets till haka till fingertopp, att blotta hud...

I början av 1900-talet, var det den edvardianska stilen som rådde, i vita som svarta brudklänningar. Man täckte noga in sig från tåspets till haka till fingertopp, att blotta hud var otänkbart. Täta höga halslinningar, långa ärmar som var fluffiga upptill och snäva vid underarmarna och fotsid kjol var standard. Formen som rådde var timglasfiguren. Midjan snörptes ihop och markerades med en midjelinje som var något lägre framtill än baktill, ibland i en nätt spetsig form, ibland med ett platt skärp. Överdelen var bylsig utåt sett, men under volangerna var överkroppen strikt inpaketerad i en benad korsett.

Korsetterna framhävde en S-form i kroppen, med fyllig byst, platt mage och frodig bak. De långa kjolarna stöddes upp av vita underkjolar med rynkor och volanger i fållen. Kjolarna var skurna i triangelformade våder och hade gärna små nätta släp under decenniets första hälft, då både överdelar och kjolar var fluffigare. Upptill dekorerades klänningarna med spetsar, volanger och rynkor, båda på ärmarna och livet. Kjolarna hade rynkor i midjan, men den mesta vidden var samlad baktill. Mot slutet av decenniet blev kjolarna smalare och slätare, och släpen försvann. Samtidigt blev överdelarna mindre bylsiga, volangerna blev färre och dekorationerna började mer och mer bestå av platta spetsöverdragna partier och band. Man hade både hela brudklänningar och sådana som var delade i kjol och livstycke, eftersom det då liksom nu, ansågs praktiskt att kunna kombinera olika över- och nederdelar.

Klänningen på bilderna härstammar från 1908 och finns på Österbottens Museum i Vasa. 

Källor:  "Vintage Weddings, one hundred years of bridal fashion and style" (Fogg, M. 2011), "A Century of Fashion, the changing image of women" (Mulvey K. 2007), "Bridal Fashion, 1900-1950" (York, K. 2012), brollopsguiden.se

Bildkällor hittas på http://pinterest.com/inesjka/white-trash/

Publicerad 01.07.2013 kl. 16:02

En svartklädd kronbrud

Igår ordnade Brage i Vasa vernissage för sin nya sommarutställning Folkdräktens färgprakt. Folkdräkterna är utställda i en gammaldags brudstuga, och därför var det speciellt intressant för mig...

Igår ordnade Brage i Vasa vernissage för sin nya sommarutställning Folkdräktens färgprakt. Folkdräkterna är utställda i en gammaldags brudstuga, och därför var det speciellt intressant för mig. En brudstuga är en vanlig stuga som dekorerats ymnigt inför bröllop, och hör till traditionen med Österbottniska bondbröllop.

Den White Trash-klänning som kommer att ha den äldsta inspirationsperioden har inspirationsdecennium 00-talet. På den tiden var det ännu mycket vanligt att man bar svart brudklänning. White Trash blir alltså inte bara vitt skräp, utan även svart och rött. Kronbrudarna, vars ursprung går ända tillbaka till 1700-talet, var vanliga i Österbotten vid sekelskiftet och i början av förra århundradet. Och det är just en kronbrud som kommer att stå som inspiratör för White Trash 00's. Utöver detta, som grädde på moset, kommer en riktig blivande brud att bära den i oktober detta kalenderår. En kronbrud i modern tappning... 

Utställningen Folkdräktens färgprakt är öppen 25.6-23.8.2013, ti-lö kl. 12-17. Sevärt! 

Publicerad 26.06.2013 kl. 11:44

Lagen om hur man ska klä sig

I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar...
I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar hamnar i en fulhetssvacka. Tabellen kallas Laver's Law of Fashionable Design, och är skapad av dräkthistorikern James Laver.

Laver's law, eller Lavers lag beskriver hur man betraktas iklädd kläder som inte är moderna utan rentav före sin tid, efter sin tid eller vintage. I sin renaste form syftar vintage på kläder som är från före 1960-talet, medan de som nyare än 1960 kallas retro. Det diskuteras alltid, men enligt Thompson är det på det viset. Dock ska vi minnas att brudmodet ändrar långsammare än det övriga modet, och att inte alla utsvävningar når dit.

Lavers lag

Att klä sig … sin tid är …

10 år före - opassande (2023)
5 år före - skamlöst (2018)
1 år före - vågat (2014)
Enligt rådande mode - välklätt (2013)
1 år efter - sjaskigt (2012)
10 år efter - motbjudande (2003)
20 år efter - löjligt  (1993)
30 år efter - underhållande (1983)
50 år efter - säreget (1963)
70 år efter - charmerande (1943)
100 år efter - romantiskt (1913)
150 år efter - bedårande (1863)

Denhär, enligt Lavers lag, löjliga brudklänningen köpte jag i andra hand nyligen. Den bifogas till den växande materialhögen. Den är daterad 1995, liksom den förra andrahandsbrudklänningen jag köpte. Men denhär var 100 gånger dyrare. Ja, det är alldeles sant. Den kostade 10 euro, när den förra endast kostade 10 cent. På nätauktionerna varierar priserna på gamla klänningar mycket. De som är 1-5 år gamla (sjaskiga enligt Laver) kostar kring 400-800 euro, de finns i överflöd och de flesta förblir oköpta. (De löjliga) åttio- och nittiotalsklänningarna är billigast, och av någon anledning säljer folk också retroklänningar (sextio- och sjuttiotal) alldeles för billigt. Sådanan har jag köpte för 20-50 euro, och femtiotalsklänningar (mittemellan säregna och charmerande) för 15-30 euro. Priserna stämmer inte riktigt överens med tabellen, märker man. Det klokaste är väl ändå att spara sin brudklänning, i åtminstone 50 år. Tills den återigen är gångbar i ursprungligt skick. 

Källor: "Style Me Vintage - A guide to sourcing and creating retro looks" (Thompson, N. 2012)

Publicerad 25.06.2013 kl. 12:11

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.