Bloggposter

Bondbröllop för rötternas skull

I lördags bars den första White Trash-klänningen av en riktig brud! Vackra Corinna fick sin Mats, iklädd...

I lördags bars den första White Trash-klänningen av en riktig brud! Vackra Corinna fick sin Mats, iklädd 00-talets klänning som inspirerats av kronbrudarnas svarta klänningar. 

Bilden är hämtad från Österbottens Tidning, där artikeln "Bondbröllop för rötternas skull" är gårdagens mest klickade länk. Kul!

Foto: Eva-Stina Kjellman

Publicerad 21.10.2013 kl. 11:08

Bröllop i helgen

På lördag kommer den första av alla White Trash-klänningar att klä en riktig brud vid altaret. Inspirationsdecenniet är 00-tal och kronbrudarnas...

På lördag kommer den första av alla White Trash-klänningar att klä en riktig brud vid altaret. Inspirationsdecenniet är  00-tal och kronbrudarnas svarta klänningar och skravelmässing har stått förebild. Rött, svart och vitt. Spetsar, tvärgående ränder, och tredimensionella blommor. Materialen är restband från överskottslager och loppis, två borddukar, en spetsblus, en spetskjol, några spetsgardiner, ett svart smalt retrotyg som jag hittade på Röda Korsets loppis. Corinna, som bruden heter, gav mig några inspirationsbilder för klänningens form när vi inledde designprocessen. Djup V-rigning, halterneck och ett släp av svart spets, här är resultatet.

 

Publicerad 15.10.2013 kl. 10:10

Blomsterfabriken

Kronbrudarna vid förra sekelskiftet var storslaget dekorerade. Kronorna kunde vara en halv meter...

Kronbrudarna vid förra sekelskiftet var storslaget dekorerade. Kronorna kunde vara en halv meter höga, och kring halsen bar bruden en krage full av pappersblommor, en så kallad bröstkrans. I olika byar har bröstkransarna sett olika ut, men pappersblommor och spiror (snurrade guldpappersremsor) har varit mycket vanligt. 00-talets brudklänning kommer därför att prydas av blommor. Inte exakt på samma vis som förebilderna, men med inspiration därav. 

Bild 1: Detalj av kronbrudsklänningen som står utställd vid Brages Friluftsmuseum i Vasa. Bröstkrans av spetsar, spiror och pappersblommor. 

Bild 2: Också väggarna i brudstugan dekorerades med pappersblommor. När gästerna anlände kunde brudkläderskan gå runt och sälja blommor åt dem att fästa på bröstet.

Bild 3. Såhär såg det ut i blomsterfabriken igår. Tre olika sorters blommor ska 00-talets brudklänning prydas med, här är den ena. Dragspelsblommor gjorda av resttyg stärkt med papper, och pärlor från ett gammalt halsband.  

Publicerad 10.10.2013 kl. 10:47

En svart läderkrona

En kronbrud är inget utan sin krona, även om det är nästan hundra år sedan skravelmässingskronorna var i bruk. Förvisso...

En kronbrud är inget utan sin krona, även om det är nästan hundra år sedan skravelmässingskronorna var i bruk. Förvisso skulle det vara uppseendeväckande att klä en modern brud i skravelmässing, en krona på en par kilo, tillverkad av diverse skräp - men det känns ändå väl teatraliskt. Nu är det en riktig brud vi talar om. Hon ska bära 00-talets klänning i oktober, inspirerad av de svarta kronbrudsklänningarna

Bild: Marie-Louise Lindman i skravelmässingskrona, ur pjäsen Österbottniskt Bondbröllop som hölls i Sundom i sommar.  

Tanken på att använda en metallkrona från Österbottens museum slog mig, men det känns fel att frångå ett faktum - det var bara orörda brudar som bar dem. Den här bruden har barn. Så min inspiration till hennes huvudbonad blev ett mellanting mellan skravelmässingskronor och innerkronorna. Och den blir svart, en stansad svart läderkrona. Inte det som man först väntar sig, men det kommer att bli himla snyggt till hennes mörka lockiga hår, klara färger och till den dramatiska klänningen...

Bild: Innerkrona KH256 från Jalasjärvi uppbevaras på Österbottens Museum

Bild: Svart läderkrona, tillverkad av en gammal läderrock och pärlor från gamla smycken.

 

Publicerad 12.09.2013 kl. 11:04

Österbottniskt bondbröllop i Sundom

När landsbygdens traditionella bröllopsseder i början av 1900-talet började ge vika för de mer allmängällande trenderna, minskade antalet kronbröllop. Man var ovillig...

När landsbygdens traditionella bröllopsseder i början av 1900-talet började ge vika för de mer allmängällande trenderna, minskade antalet kronbröllop. Man var ovillig att helt ge upp traditionen, vilket gjorde att den levde ändå in på 1930-talet, men de vitklädda och svartklädda "vanliga" brudarna även bland allmogen blev fler och fler. I samma tid reste den åländske musikforskaren Otto Andersson runt i Österbotten och kom i kontakt med äkta kronbröllop. Han lär ha blivit så fascinerad att han genast tecknade ner alltsammans och det blev startskottet till skådespelet Österbottniskt Bondbröllop, nedtecknat 1907, som ännu idag sätts upp i olika regier bottnande i Anderssons original. 

Igår sattes pjäsen upp på Sundom Prästgård, i samarbete med Brage. Enligt all marknadsföring som föregått bröllopet skulle det resultera i ett äkta par som vigdes på plats enligt gammal tradition. Nåja, så var nu inte fallet ändå. Paret hade gift sig tidigare i sommar och spelade nu enbart rollerna av ett gammaldags brudpar. Det skulle egentligen inte spela någon roll, men högtidligheten och äktheten uteblev.

Jag hade höga förväntningar, tänkte mig hur kulisserna skulle glittra när solskenet fångades i guldspirorna, hur fransarna på brudhimlen skulle svaja i vinden. Hur ett gravallvarligt par skulle knäböja framför prästen och man skulle skymta hennes innerkrona i de många speglarna som borde ha hängt på väggarna. Publiken, gästerna, skulle ha fått köpa sig en spira att sätta på bröstet som man gjorde på riktiga kronbröllop. Jag tänkte mig spralliga musikanter, glada sångare, utklädda objudna gäster som smög sig in utan lov, hästar i långa rader, saluter och skrammel, högtidlighet, äkthet, känsla. Tyvärr blev jag besviken på alla punkter. Köttsoppa serverades, det var trevligt, och brudparet var iklädda tidstypisk skrud och verkligen underbart vackra. Men allt det andra... Spelmän hade de, sångare likaså, och skådespelare här och var som lockade till skratt. Men genuinitet uteblev, tyvärr, jag hade hoppats på att få"uppleva ett gammaldags traditionellt bondbröllop", men sommarfest med gammaldags inslag vore en mer rättvis beskrivning.

Brudparet spelades av Marie-Louise och Oskar Lindman.

 

Publicerad 19.08.2013 kl. 11:15

De gamla brudkronorna

All forskning inom brudmodet är intressant, speciellt på den lokala fronten, men ett specialområde som iglat sig fast hos mig är brudkronorna. Det finns så många...

All forskning inom brudmodet är intressant, speciellt på den lokala fronten, men ett specialområde som iglat sig fast hos mig är brudkronorna. Det finns så många varianter av kronor, och historien går tillbaka till medeltiden. I takt med varje modeepok har kronorna ändrat form, och förstås har herrskapet haft sina versioner och allmogen sina. Men för att hålla mig inom projektets ramar, 1900-1989, ligger nu fokus på innerkronorna som användes av allmogens kronbrudar (under hela 1800-talet och) vid 1900-talets början. Många av de kronor som fanns bevarade i Österbotten 1927 fotograferades och samlades in till en uppsats av Yngvar Heikel "Anteckningar om några Österbottniska brudkronor, brudskrudar och brudkläderskor" (Budkavlen 1927, s. 42-54). Med avstamp i denna uppsats kontaktade jag Österbottens Museum som visade sig ha kvar ett tiotal av de kronor Heikel beskrev. Några kronor saknades, och gissa om det kändes som en lottovinst när jag fann att en finns på Närpes Hembygdsmuseum och en i Terjärv Hembygdsgård. Några är ännu ospårade, och kanske så förblir, det har ju trots allt gått 86 år sedan Heikel tecknade ner var kronorna befinner sig... 

Innerkronorna som alltså använts innanför skravelmässingskronorna kommer att agera inspirationskälla till 1900-talets White Trash-bruds huvudbonad. 

"Tuniskronan" från Vörå av försilvrad mässing. Höjd 12,8 cm, diameter botten 9,2 cm, topp 16,2 cm. Har varit i användning från 1860-1906 i Vörå med omnejd. KH252 vid Österbottens Museum.

Brudkrona från Munsala i graverat silver har tappat sin förgyllning. Den är tillverkad 1859 i Vasa, och har använts från och med då till 1912 med undtangat från åren 1864-1867 då den var pantsatt i Nykarleby. Höjd 11,6 cm, diameter botten 8,7 cm, topp 15,6 cm. KH258 på Österbottens Museum. 

De samma kronorna, bild ur Heikels uppsats (1927). 

Publicerad 24.07.2013 kl. 10:14

En svartklädd kronbrud

Igår ordnade Brage i Vasa vernissage för sin nya sommarutställning Folkdräktens färgprakt. Folkdräkterna är utställda i en gammaldags brudstuga, och därför var det speciellt intressant för mig...

Igår ordnade Brage i Vasa vernissage för sin nya sommarutställning Folkdräktens färgprakt. Folkdräkterna är utställda i en gammaldags brudstuga, och därför var det speciellt intressant för mig. En brudstuga är en vanlig stuga som dekorerats ymnigt inför bröllop, och hör till traditionen med Österbottniska bondbröllop.

Den White Trash-klänning som kommer att ha den äldsta inspirationsperioden har inspirationsdecennium 00-talet. På den tiden var det ännu mycket vanligt att man bar svart brudklänning. White Trash blir alltså inte bara vitt skräp, utan även svart och rött. Kronbrudarna, vars ursprung går ända tillbaka till 1700-talet, var vanliga i Österbotten vid sekelskiftet och i början av förra århundradet. Och det är just en kronbrud som kommer att stå som inspiratör för White Trash 00's. Utöver detta, som grädde på moset, kommer en riktig blivande brud att bära den i oktober detta kalenderår. En kronbrud i modern tappning... 

Utställningen Folkdräktens färgprakt är öppen 25.6-23.8.2013, ti-lö kl. 12-17. Sevärt! 

Publicerad 26.06.2013 kl. 11:44

10-talets brudmode på den österbottniska landsbygden

Österbottens Traditionsarkiv har en stor samling bröllopsbilder från 1900-talet, en verkligen skatt. Bildsamlingen är en donation...

Österbottens Traditionsarkiv har en stor samling bröllopsbilder från 1900-talet, en verklig skatt. Bildsamlingen är en donation till Svenska Litteratursällskapet från Vöråbördige fotografen Erik Hägglunds efterlevande. Hägglund var aktiv som bl.a. bröllopsfotograf mellan 1910 och 1962, och är en av de som introducerade ateljéfotografering på Österbottens landsbygd. De flesta brudparen på bilderna har rötterna kring Vöråtrakten, men Hägglund har också haft kunder från angränsande kommuner. Samlingen ger en mycket intressant bild över hur bröllopsmodet sett ut på den österbottniska landsbygden under en tidsperiod på drygt sextio år.

Traditionsarkivets forskarsal äntrade jag med den förutfattade meningen att man i Österbotten skulle ha varit alltför långt borta från modehusen för att anamma de rådande trenderna. Arkivarie Meta Sahlström uppmuntrade mig; nog kommer du att hitta moderiktiga plagg, menade hon när jag satte mig ner och började bläddra i databasen. Sverige hade goda möjligheter att influeras av det franska modet under denhär tiden, och vi på kustremsan hängde med. Vid granskningen av bilderna noterade jag att det stämde. Man kan tydligt se hur brudmodet ändrat i takt med rådande europeiska trender. Gränserna är ibland diffusa, som det vanligen är inom modet. En midjelinje droppar inte 20 centimeter från en dag till nästa, den glider långsamt neråt tills man plötsligt inser att nu har det hänt något. Sahlström menar också att man i Österbotten varit mycket mån om att hålla fast vid sin tradition med kronbrudar, och därför kanske varit motvillig till en del modenycker. Så sent som på 1934 ordnades traditionella kronbröllop enligt alla konstens regler. Arne Appelgrens film från 1939 visar hur en österbottnisk kronbrud kläs, klicka fram till tiden 12:12. Se filmen.

Bröllopsbilderna tagna under tiotalet börjar från 1915, ett allvarsamt brudpar ser in i kameran. De håller varandra i handen, bruden har ingen bukett. Istället har både man och hustru blomdekorationer på bröstet. Prästkragar, blad och några mörkare blommor. Klänningen är svart och ankellång. Ärmarna är långa, halshålet högt och täckande, livet volangprytt och bylsigt, men åtsittande i midjan. Slöjan är bländande vit och når ända ner till golvet. Många ansåg det vara en onödig flärd att bära vit brudklänning. När skulle man senare använda den? En svart klänning kunde däremot användas till kyrkklänning och vid högtider efter bröllopet, tills den slets ut. (Bilden finns publicerad i boken Blickfång, en tidsresa med Vöråfotografen Erik Hägglund.)Men visst har det funnits flärdfullare brudar också, majoriteten av bilderna från tiotalet visar ljusa och vita klänningar, en del kronbrudar finns bland porträtten och en äldre brud som bär en stilig linnedräkt med kjol och tröja med knappar och ett mörkt livstycke under. Hennes slöja är hoptagen i två knutar på var sida om huvudet, och den är så lång att den breder ut sig även utanför bilden, mer än en meter långt är slöjans släp. En brud från 1918 har en kortare klänning, hela 10 centimeter av benet syns, en anteckning finns om att sömmerska Maria Dal från Kaitsor sytt bruddräkten. Bruden har varken slöja eller bukett. En kronbrud bär ljus klänning med dubbla omtag på ärmarna. Hon når bara till axlarna på sin man i vanliga fall, men med kronan på är de nästan lika långa. Bruden har ett brett ljust skärp knutet i midjan, från skärpet hänger långa breda tygstycken nästan ända ner till fållen och avslutas med fransar och knappar längs kjolens vänstra sida. Kjolen har fem stora knappar bredvid skärpets hängen. Kring halsen har bruden så mycket blommor att hon ser alldeles nacklös ut.

Inför vårt eget bröllop (2012) samlade jag släktens bröllopsfotografier till en gissa-bröllopsåret-lek. Bland dessa finns två bilder tagna på tiotalet. Brudparen är från min mans släkt. Bruden med svart klänning, Maria, är fotograferad 1913 och bruden med vit klänning, Juliana, 1912. De har bägge superlånga slöjor med blommor eller myrtenkronor uppe på hjässan. I den vita klänningen ser man tyvärr inga detaljer, bara snittet och formspråket i sig, hög hals, lång ärm, inga synliga skor, blommor på bröstet. I den svarta däremot ser man tydligt alla detaljerna upptill. Klänningen har hög hals av spets med ett ljusare tyg under. I halsgropen bär bruden ett smycke. Livet är djupt V-ringat med en bred utsmyckad (broderad?) kant och veck ner mot midjan. Den utsmyckade kanten fortsätter längs kjolen ner mot fållen. Bröstet pryds av blommor och en dubbelkedja hänger mitt fram från blommorna till midjan. Ärmarna är bylsiga upptill och snäva nertill och har samma spets som kragen nedanom armbågen. Klänningen är lång men man kan ana tåspetsen av en svart sko. Bruden bär bukett, som den enda av de sex exemplen från nittontiotalet. 

Källor: Österbottens Traditionsarkivs samlingar, Vasa. Personlig diskussion med Meta Sahlström. Egen fotografisamling. Hellman, Sahlström, West 2010: Blickfång, en tidsresa med Vöråfotografen Erik Hägglund. Henriksson 2000: Tradition och modernitet: bröllopsfotografier från förra sekelskiftet och från 1990-talet (ur Budkavlen 2000). hwww.netikka.net/kvarnstugan/fotomuseum.htm,  www.kansatieteellisetfilmit.fi/videot5.htm
Publicerad 03.05.2013 kl. 15:16

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.