Bloggposter

60-talet: grafiska blommor

Grafiskt. Ett enda ord beskriver den del av sextiotalet som White Trash-klänningen ska baseras på. Här är skissen. Enkel grundform med bred båtringing, snäv passform med lite vidd i fållen. En "kaftan" i spets som överklänning. Tredimensionella blommor i fållen, i vitt med svarta detaljer. Grafiska snirkliga mönster som sprider sig från blommorna ut på klänningen. Kärlek.

De ekologiska smyckena som ska användas vid fotograferingen kommer från Batucada, formen på dem har bidragit till den grafiska inspirationen. Ta en titt, de är så vackra.

Publicerad 12.11.2013 kl. 10:21

Bröllop i helgen

På lördag kommer den första av alla White Trash-klänningar att klä en riktig brud vid altaret. Inspirationsdecenniet är 00-tal och kronbrudarnas...

På lördag kommer den första av alla White Trash-klänningar att klä en riktig brud vid altaret. Inspirationsdecenniet är  00-tal och kronbrudarnas svarta klänningar och skravelmässing har stått förebild. Rött, svart och vitt. Spetsar, tvärgående ränder, och tredimensionella blommor. Materialen är restband från överskottslager och loppis, två borddukar, en spetsblus, en spetskjol, några spetsgardiner, ett svart smalt retrotyg som jag hittade på Röda Korsets loppis. Corinna, som bruden heter, gav mig några inspirationsbilder för klänningens form när vi inledde designprocessen. Djup V-rigning, halterneck och ett släp av svart spets, här är resultatet.

 

Publicerad 15.10.2013 kl. 10:10

Förvandlingens decennium

Den starkaste inspirationen från tiotalet: förändringen från det svarta till det vita. Med fäste...

Den starkaste inspirationen från tiotalet: förändringen från det svarta till det vita. Med fäste där planerades klänningen som faktiskt har en förvandlingsegenskap. På bröllopsfesten kanske man får för sig att byta skepnad mitt i en svängom på dansgolvet. Då är det fritt fram att göra det. En ögla lösgörs, en snurr genomförs, en ögla fästs. Svart blir vitt. Klänningen med korsettliv kan bäras med eller utan spetsblus.

 

Publicerad 19.09.2013 kl. 10:44

Skiss på 40-talsklänningen

När projektet och forskningen inleddes kände jag varmt för vissa årtionden och mindre för andra...

När projektet och forskningen inleddes kände jag varmt för vissa årtionden och mindre för andra. Femtiotalet var en favorit, liksom sjuttiotalet, medan fyrtiotalet var det som minst tilltalade mig. Det berodde tydligen på bristande insikt i decenniets fantastiskhet. Nu är jag nämligen helt förälskad i min idé och skiss för den fyrtiotalsinspirerade klänningen. Helt såld. Gårdagskvällen gick åt till att sortera alla gamla och jag har grävt djupt i materialtunnan för att hitta den rätta känslan. Ett aprikosskiftande siden som blev över från trettiotalsklänningen pockar på uppmärksamhet, liksom en ovanlig spets från Lundagård. Aprikosen tänkte jag i ett skede till tjugotalet, men nu känns det som att den kanske hör hit istället. 

Kjoldelen är jag ännu lite oense med, den får tiden och ögonblicksinspirationen avgöra utseendet på. Kanske kommer den att ha någon typ av vertikala frillor nertill, kanske pärlor, vi ser. Det löser sig, man får inte vara för strikt och bestämmande. 

Publicerad 04.09.2013 kl. 10:27

Skiss på 20-talsklänningen

Så, då är även den tjugotalsinspirerade klänningen skissad. Aprikosa och gräddvita nyanser...

Så, då är även den tjugotalsinspirerade klänningen skissad. Aprikosa och gräddvita nyanser tänker jag, skiraste spets, lite pärlor, lite glansigt, bra fall, och glitter i form av gamla smycken. Siver tror jag bestämt. 

 

 

Publicerad 09.08.2013 kl. 10:16

Skiss på 70-talsklänningen

Här är hon nu i sin helhet, hon som länge figurerat i headern på sidan; den sjuttiotalsinspirerade bruden.

Här är hon nu i sin helhet, hon som länge figurerat i headern på sidan; den sjuttiotalsinspirerade bruden. Materialen är spets, spets, spets. Från sjuttiotalets flera olika vinklingar på brudmodet har jag valt naturbarnet. Manchesterjeansbruden lades åt sidan, liksom bruden med den hårda rustningsliknande långärmade klänningen. De kortkorta kjolarna fick ge vika för den hippiebrudens böljande fåll. I dekolletaget väller det fram tredimensionella blommor i tyg, som en hyllning till naturen. 

Publicerad 26.07.2013 kl. 10:21

Skiss av White Trash 30's

Såhär kommer den trettiotalsinspirerade White Trash-klänningen att se ut...

Såhär kommer den trettiotalsinspirerade White Trash-klänningen att se ut. Materialen kunde man läsa om i ett tidigare inlägg, nu är själva designen också klar - i princip. När man jobbar i återvunnet material lever designen rätt länge in i tillverkningen. Man testar sig fram och ser hur materialen räcker, och blir kanske tvungen att ändra på några småsaker. Den genomskinliga boleron är löstagbar, på så vis kan klänningen användas både med och utan ärm. Många väljer kyrkbröllop och i kyrkan är det som bekant kutym att täcka axlarna. Då är det praktiskt med en liten bolero. 

Skissteknik: tusch, Photoshop CS5, collage. 

Råskissen är gjord för hand, det vill säga med tusch ritar jag upp modellens längd, kroppsform, hållning och klänningens huvudsakliga form. Sedan scannar jag in råskissen och berabetar proportioner, hållning och linjer i Photoshop. Resten av skissandet sker digitalt, med nämnda program och en Wacom-ritplatta. Efter att proportionerna är korrekta färglägger och skuggar jag huden samt ritar detaljer i ansiktet och håret. När modellen har rätt uppsyn börjar jag täcka klänningen med strukturerade ytor med collageteknik. Ytorna är oftast textilier i närbild som jag använder för att man ska få ett hum om hurudana material klänningen består av. Ytorna skuggas och korrigeras till rätt färg, form och transparans. Det hela tar rätt mycket tid, och när skissen är klar för slutbehandling (som vanligen är ett filter som ger den en helhetssammanhållning) består den av cirka 40 olika lager. Varje lager innehåller någon viktig del i skissen, t.ex. ögon, rouge, skuggning av ärmar, osv. Det finns en grundregel som man alltid alltid alltid ska lyda när man arbetar med Photoshop. Jobba i lager/layers. Då har man möjlighet att korrigera allting in i minsta detalj. 

Publicerad 18.06.2013 kl. 14:13

Designtänk och fotoplanering

Imorgon, tisdag, ska den första White Trash-klänningen fotograferas. Jag kommer själv att agera fotograf, eftersom jag har en klar vision av vad jag vill ha...

Imorgon, tisdag, ska den första White Trash-klänningen fotograferas. Jag kommer själv att agera fotograf, eftersom jag har en klar vision av vad jag vill ha för bilder denhär gången. Estenomen Tanja Cederblom sköter make up och hår, det blir klassisk femtiotalsstil vad gäller make upen, med en modern touch i de utsökta ekologiska motivögonfransarna från Paperself (köp dina egna på Swedish Beauty Factory), bara de hinner komma med posten vill säga…! Ännu idag ekade postlådan tom, men de borde vara här imorgon, helt säkert är de det. Frisyren blir en kombination av femtiotalslockar och modern romantik, ni ska få se, det blir delikat! Brudmodellen heter Erica, och som manlig statist för brudgummen kommer Casimir att ståta iklädd en läcker kostym från Brothers i Vasa.

Accessoarerna är härliga rosa open toe-skor, second hand föstås, små nätta shorties-handskar i spets, en ekologisk bukett gjord av gamla spetsar, linne och snirkliga guldknappar, ett strumpeband av gamla restspetsar och -band, och kyrkans vackra krona. Femtiotalsbrudarna hade ofta fluffiga korta slöjor, men vår moderna White Trash-brud kommer att bära kronan direkt på håret, utan slöja.

Det finns många ekologiska alternativ när det kommer till smycken. Denhär gången använder vi ärvt guld. Mormors gamla vigselring och guldhalsband, en ännu äldre förmoders guldörhängen och farmors vackra guldarmband. Tänk på att man kan låta göra om gamla ärvda smycken till nya om de inte passar ens smak i form och storlek. Men visst är det också underbart att kunna ärva mormors ring sådan som den är, som hon har burit den hela sitt liv som fru.

Och klänningen då? Ja, den är nästan klar. :) En stödring fattas ännu i underkjolen, sen är vi good to go! Inspirationen var ju, som vi alla vet, denna gång femtiotalet. Utgångspunkten materialmässigt var den skira lilla spetsunderklänningen som jag ramlade över på en loppisrunda. Jag fastnade direkt för halshålets enkla form och söta spetskant och beslöt att behålla den sådan den var. Men, underklänningen var genomskinlig och måste därför fodras för att fungera som överdel i en brudklänning. Eftersom femtiotalet var en tid för smala midjor och toppiga bröst valde jag att fodra med en korsett med stålskenor. Materialet till korsetten blev avlagda linne- och bomullslakan som stabilt stödmaterial, yttertyget kommer från en damskjorta och fodret från en småblommig klänning. Jag tillåter max 5% nytt material i de ekologiska brudklänningarna, dit räknas bl.a. metallskenor och tråd. Sweatheart-skärningen uppstod på femtiotalet, dvs. en lätt böjd tvärgående linje som följer bystens form. Den formen använde jag till korsettens skärning, spetsen från underklänningen kommer således delvis mot bar hud, något som också var populärt på femtiotalet men då var ofta hela dekolletaget täckt med spets.  

Eftersom underklänning var vitaste vit blev det en utmaning att försöka hitta lika vitt material till resten av brudklänningen. Typiska femtiotalsmaterial är spetsar, satintyger, nylon, organza, tyll och chiffong. Jag valde spets som huvudmaterial, och utökade således materialhögen med den ena spetsgardinen efter den andra, bara de allra vitaste förstås. Även en mönstrad georgettegardin och en smårutig tunn sommargardin slank med. Alla dessa spetsgardiner klippte jag sedan till cirklar med en diameter på ca 25 cm. En grov tyllgardin blev kjolens grundform, drygt halvklockad och längre baktill, och på den sydde jag sedan rad efter rad av dubbelvika spetscirklar som till viss del överlappade varann. Allt detta enligt ett grafiskt mönster med cirklar som överlappar varandra som jag snappade upp från en femtiotalstapet i en inredningstidning.

Körsbär är ju onekligen ett femtiotalsmotiv, och körsbärsträd i blom är en av vårens säsongvaror, därför valde jag som fotomiljö ett körsbärsträd och ville också i klänningen inkludera körsbärsblom på något vis. Det blev i form av ett bälte, där körsbärskvistar avbildas jämte tredimensionella blommor klippta ur en gammal spets. Bältets form är densamma som på Grace Kellys klassiska femtiotalsbrudklänning.

Publicerad 27.05.2013 kl. 21:55

Skiss och inspirationscollage

Såhär ser skissen och inspirationscollaget ut för den femtiotalsinspirerade brudklänningen...

Såhär ser skissen och inspirationscollaget ut för den femtiotalsinspirerade brudklänningen. Spetsar, körsbärs, körsbärsträd och körsbärsblomma, nätta små brudkronor, överlappande cirklar, ombrefärger... 

Skissteknik: blyerts, bläck, tusch och Adobe Photoshop CS5.

 

Publicerad 08.05.2013 kl. 15:02

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.