Bloggposter

Brudmässa 5-6.4 i Jakobstad

Oh, det är mycket nu. Planerar White Trash-projektets första framträdande som ska ske på brudmässan i Jakobstad 5-6.4. Det är både det ena och det andra som ska fixas. Modellerna är utvalda och klara, förhandlingar pågår med frisörer och makeupartister, tiderna är ännu oklara, för att inte tala om allt montermaterial. Puh, sena nätter blir det, men nu får nog dethär skiftet så lov och vara slut. 

Brudmässan är en mässa-inne-i-mässan och går av stapeln samtidigt som Activexpo-mässan. Öppet lördag och söndag 10-17.  

Publicerad 28.03.2014 kl. 00:11

Vi söker kvinnor att intervjua

I den kommande boken, som är den slutliga slutprodukten av projektet White Trash, ska det ingå intervjuer med finlandssvenska kvinnor som gift sig under 1900-talet. Intervjuerna kommer att handla om deras brudklänningar, varifrån de kom, köptes de eller syddes de? Vad var det för material, vilka accessoarer bar man till? Vem stod för designen? Hade man möljighet att välja och vraka eller var det spartider? Hur såg buketten ut? Hurdan var bröllopet i övrigt, stort, litet, hemma, i kyrkan, i stadshuset?

Vi hoppas kunna hitta kvinnor som vill berätta sin brudklännings historia, som gift sig på 40-, 50-, 60-, 70- och 80-talet. De kvinnor som tycker detta låter intressant ombeds ta kontakt via mail eller via White Trash facebooksida. Skicka gärna med ett bröllopsfotografi!

ina.nordberg13@gmail.com

Publicerad 14.01.2014 kl. 11:58

40-talet; photoshoot, makeup, hår och skor

Äntligen lite bilder från 40-talets photoshoot, ni får ha överseende, det är mycket nu. Härliga härliga bilder har Julia Lillqvist knäppt. Det var lite knepigt ett tag under photoshooten, rummet vi valt ut (i Västmanmors Stuga i Jakobstad) var 2,5*3 meter stort ungefär. Ett enda fönster fanns det, och Julia ville supergärna ha naturljus. Fönstret var i nordlig riktning, klockan var över tre på eftermiddagen, det var mulet, svinkallt och utsikten utanför var en föga bedårande sportbutik. Lycka till med det naturljuset. Vi riggade blixtar och gömde oss på minimala utrymmen med reflektorer ett tag, för det var verkligen mörkt som i en säck, och dessutom mycket opraktiskt att organisera med blixtar i det minimala rummet. Men sen, mittiallt hände något. Det ljusnade utanför och vi närmast välte undan blixtarna. Julia fick sitt naturljus, och tack och lov för det. För resultatet och bilderna är fantastiska. 

Vackra modellen Erica hade toppenfärg på sitt hår, och den är alldeles egen och naturlig - så fint. Jonna Höglund på Polka gjorde detta underverk till frisyr med hjälp av ekologiska produkter från Am Naturprodukter. Tanja Cederblom sminkade, som brukligt är, och produkterna är från Ekosoppi. Här följer sminklistan:

Underlag med Sukis foundation (från Swedish Beauty Factory) och Flows mineralpuder, nyansen Porcelaine. Dr Haushkas concealer i T-zonen. Benecos rouge, Mallow Rose, blandad med Laveras rouge Lovely Peach för att få rätt färg och ett ganska kraftigt lager för lagom mycket kindben. Brynen målades med Santes Eyebrow Pencil No1 och stabiliserades med Laveras ögonbrynsgel. För att ytterligare få dem skarpare fyllde Tanja även i dem med en mörkbrun ögonskugga från Sante (Eyeshadow Trio No.6). Eyelinern är Santes flytande, applicerad med en mycket bättre pensel dock än den som medföljer. Ögonskuggan är Benecos Natural Duo Eyeshadow Jungle, den mörkaste nyansen som bas och Dr Haushas Solo No.1 över hela ögonlocket. Läpparna är gjorda med Benecos Dark Red + Benecos läppenna. Fransarna är målade med Santes mascara, och faktiskt efter att de underbara fransarna från Paperself (Swedish Beauty Factory) är påklistrade. Det visade sig vara ett smart drag, för dels blir det på så vis lättare att limma på lösfransarna och dels får man möjlighet att böja till dem med mascaraborsten. Paperself-fransarna är verkligen behagliga att jobba med, stadiga och mycket lättare att hantera och kontrollera än vanliga plastiga lösögonfransar. 

Slutligen måste jag bara visa de söta fyrtiotalsinspirerade skorna som köptes begagnade från en nätauktion enkom till fotograferingstillfället och sedan såldes vidare åt nästa ägare på ett loppis. Mycket välanvända med andra ord. 

Foto: Julia Lillqvist
Design: Ina Nordberg @ Deformed by Ina
Modell: Erica Wenman
Makeup: Tanja Cederblom
Makeup-produkter: Ekosoppi
Hår: Jonna Höglund @ Polka
Hårprodukter: am Naturprodukter
Smycken: Viveca Strömberg

Publicerad 09.12.2013 kl. 15:56

Alternativ bukett

Under planeringen av 40-talets fotografering och helhet inspirerade kargheten och tomheten. Hur ödsligt det måste ha känts att som blivande brud vänta hemma medan den blivande maken slogs på fältet. Därför ville jag inkludera en sorts sorglighet. Höstlöven hade precis fallit när planeringen ägde rum, och som alltid påverkas man av det som är runtomkring en just för tillfället när inspirationen ska in. Därför plockade jag höstlöv, snurrade dem till rosor och hängde dem att torka tills det var dags för bröllopet - jag menar fotograferingen. Så skulle en riktig 40-talsbrud ha kunnat göra, i väntan på dagen som det är osäkert om kommer. Buketten vissnar inte, för den har redan vissnat och dött. Men inte mindre vacker är den för det. Axen kommer från bordsdekorationerna på Corinnas, 00-talets bruds, bröllop. Återanvändning, i alla skeden. Foto: Julia Lillqvist

Publicerad 22.11.2013 kl. 11:13

2 till photoshoots avklarade

En utmärkt rolig dag i skapandets tecken. Vi ställde till med hela två photoshoots, dels 10-talet...
En utmärkt rolig dag i skapandets tecken. Vi ställde till med hela två photoshoots, dels 10-talet, dels 40-talet. Julia Lillqvist fungerade som fotograf, och det blev både studiofotografering och miljöfotografering. Som alltid blir jag så himla imponerad av alla proffs jag får samarbeta med, tusen tusen tack till de otroligt vackra modellerna Nina Snellman och Erica Wenman, fantastiska sminkösen Tanja Cederblom, otroliga frisörerna Jonna Höglund och Pernilla Lamminen. Tack till Jakobstads Museum för att vi fick fotografera i Västmanmors stuga och till Campus Allegro för att vi fick invadera studion. Tack till Katja Uitto för den sagolika studiobakgrunden och till Madelene Westerlund för smycken i fiskskinn och till Viveca Strömberg för smycken av återvunna silverskedar. Tack till am Naturprodukter för ekologiska hårprodukter och till Ekosoppi och Swedish Beauty Factory för ekologisk make up. Så mycket kärlek, så härliga arbetsinsatser och så ypperligt resultat. (Det är nästan så jag kostar på mej ett utropstecken - nästan.)
Publicerad 24.10.2013 kl. 17:13

40-talet, vill du vara modell?

Oj oj, ateljén formligen väller över av brudklänningar för tillfället. Det är 00-talets brudklänning, som ska bäras av den alldeles riktiga bruden...

Oj oj, ateljén formligen väller över av brudklänningar för tillfället. Det är 00-talets brudklänning, som ska bäras av den alldeles riktiga bruden Corinna om en och en halv vecka. Sen är det 10-talets klänning som är hårt på gång och 40-talets. Fotograferingsdagen är preliminärt bokad till 23.10 i Jakobstad för de två sistnämnda. Har du rött hår och är i storlek 36-38, 163-173 cm lång och kan modella på förmiddagen (23.10, 24.10 eller 25.10) i Jakobstad? Kontakta oss antingen via Facebooks White Trash-sida eller via mail ina.nordberg13@gmail.com. Reseersättning inom Österbotten går att ordna. Har du inte rött hår men vill framhålla dej som lämpligt modellmaterial i alla fall kan du oxå ta kontakt, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig angående hårfärger och sådant. 

40-talets klänning ska bestå av äkta siden och massor av gamla pärlor. På 40-talet var det ont om material pga kriget. Många brudar var tvugna att bära mörka klänningar, blå eller svarta, för att det helt enkelt inte fanns något material att få tag på. Man kanske var tvungen att sy om något, låna en klänning och ändra den så att den passade eller helt enkelt gräva runt bland det man hade. Att "ta vad man har" blev därför min 40-talsslogan. Jag gick inte till loppis direkt för att leta vad andra grävt fram ur sina garderober, utan jag stack in nosen i den egna garderoben och började röja. Efter en stund hittade jag ett alldeles ljuvligt sidentyg, det var ingen värst stor bit, men med smart mönsterplanering kan det räcka. En kvarleva från ett brudklänningsprojekt år 2010. Sen dess har sidentyget legat och kostat i skåpet, men nu är det slut på det. Det användes aldrig 2010 för det har en irriterande förmåga att ändra nyans. Lägger man det intill vitt blir det gult, lägger man det intill gult blir det vitt, osv. Men vad ska det inte kunna tacklas det oxå. I kombination med en miljon pärlor, från olika gamla pärlsmycken och till och med en dörrkrans i  pärlor (vem som nu någonsin har fått för sej att använda en sådan låter vi vara odiskuterat).

Publicerad 08.10.2013 kl. 10:57

Skiss på 40-talsklänningen

När projektet och forskningen inleddes kände jag varmt för vissa årtionden och mindre för andra...

När projektet och forskningen inleddes kände jag varmt för vissa årtionden och mindre för andra. Femtiotalet var en favorit, liksom sjuttiotalet, medan fyrtiotalet var det som minst tilltalade mig. Det berodde tydligen på bristande insikt i decenniets fantastiskhet. Nu är jag nämligen helt förälskad i min idé och skiss för den fyrtiotalsinspirerade klänningen. Helt såld. Gårdagskvällen gick åt till att sortera alla gamla och jag har grävt djupt i materialtunnan för att hitta den rätta känslan. Ett aprikosskiftande siden som blev över från trettiotalsklänningen pockar på uppmärksamhet, liksom en ovanlig spets från Lundagård. Aprikosen tänkte jag i ett skede till tjugotalet, men nu känns det som att den kanske hör hit istället. 

Kjoldelen är jag ännu lite oense med, den får tiden och ögonblicksinspirationen avgöra utseendet på. Kanske kommer den att ha någon typ av vertikala frillor nertill, kanske pärlor, vi ser. Det löser sig, man får inte vara för strikt och bestämmande. 

Publicerad 04.09.2013 kl. 10:27

40-talets brudmode

Fyrtiotalets brudmode är splittrat av kriget. En enkel färgad klänning eller tvådelad dräkt fick i många fall duga, tiderna...

Fyrtiotalets brudmode är splittrat av kriget. En enkel färgad klänning eller tvådelad dräkt fick i många fall duga, tiderna var sådana. Mörkblått och svart gifte sig mången brud i, knälånga smala klänningar med ärmar. De formades breda om axlarna och smala om höften, för att efterlikna den militära profilen. Axlarna vadderades och halsurringningarna pryddes ofta av tätt slutna kragar. Till dessa enkla klänningar bar man ofta corsage istället för bukett.

Om man alls bar en vit brudklänning var den vanligen lånad av en syster eller vän, och reflekterade därför oftare trettiotalets stil än den aktuella. Men även fyrtiotalets kjolar var smala och långa, dock inte på helsnedd eftersom tygåtgången skulle hållas minimal. Ibland fyllde man upp kjolarna med tyll från gamla gardiner för att få dem att verka vidare och större. Klänningarna skulle vara användbara inte bara vid bröllopet utan även efteråt. Inte kunde man kosta på sig engångsartiklar i dessa tider. Därför var de enkla, praktiska, och ofta minimalistiska i detaljerna med en något sänkt midjelinje. De var sakliga och modesta med långa ärmar, täckande dekolletage och lång kjol. Ärmarna var bylsiga vid axeln och smala ner mot handleden där de slutade i en V-formad spets som delvis täckte handryggen. Många klänningar hade draperingar, rynkor och veck som framhävde axlarnas bredd ytterligare.

Klänningarna var ofta prydda med kragar eller hade en liten sweet heart- eller V-ringning men absolut ingen klyfta. Om urringningarna var djupare täcktes dekolletaget av tunna tygpaneler. Kragarna fanns i många olika former. Berthakragen, en runt skuren jämnbred krage som vågade sig över axlarna är en tidstypisk krage. Samma klockade form  kunde ses på peplum som utgick från midjelinjen och slutade vid stussen. Symmetriska kragar öppnades och stängdes mitt fram med brosch eller med knappar. Baktill stängdes kragarna med ögla och knapp. I övrigt stängdes klänningarna med gömda blixtlås av metall eller en knapprad mitt bak som gav en nätt passform.

Speciellt mot slutet av decenniet var satinklänningar med V-format halshål populära. Materialen kunde man inte vara så noga med. Det var svårt att få tag på tyger och man fick därför ta till vara på det som fanns. Klänningarna var sällan av silke, oftare rayon, billigare satiner, draperad jersey eller helt enkelt vad man kom över.  Billigare tyger pärlbroderades för hand, Queen Elizabets klänning från 1947 var alldeles fullbroderad av pärlor och stenar i olika färger. Spetsar hörde till de material som var för dyra, däremot tog man vara på tunn gardintyll som fick ersätta det man inte hade råd med. Några klänningar hade smalare spetskantningar eller volanger på kragarna. Små detaljer som gjorde mycket för helheten.

Buketterna var små, håret pryddes med huvudbonader av vaxblommor eller slöjor som fästes baktill på hvuudet. Slöjorna var hellånga och bars med eller utan lånad guldkrona.

Källor:  "Vintage Weddings, one hundred years of bridal fashion and style" (Fogg, M. 2011), "Bridal Fashion 1900-1950" (York, K. 2102), brollopsguiden.se, nygifta.se, ehow.com, vintagegown.com, 

Bildkällor hittas på http://pinterest.com/inesjka/white-trash/

Publicerad 21.08.2013 kl. 10:29

Lagen om hur man ska klä sig

I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar...
I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar hamnar i en fulhetssvacka. Tabellen kallas Laver's Law of Fashionable Design, och är skapad av dräkthistorikern James Laver.

Laver's law, eller Lavers lag beskriver hur man betraktas iklädd kläder som inte är moderna utan rentav före sin tid, efter sin tid eller vintage. I sin renaste form syftar vintage på kläder som är från före 1960-talet, medan de som nyare än 1960 kallas retro. Det diskuteras alltid, men enligt Thompson är det på det viset. Dock ska vi minnas att brudmodet ändrar långsammare än det övriga modet, och att inte alla utsvävningar når dit.

Lavers lag

Att klä sig … sin tid är …

10 år före - opassande (2023)
5 år före - skamlöst (2018)
1 år före - vågat (2014)
Enligt rådande mode - välklätt (2013)
1 år efter - sjaskigt (2012)
10 år efter - motbjudande (2003)
20 år efter - löjligt  (1993)
30 år efter - underhållande (1983)
50 år efter - säreget (1963)
70 år efter - charmerande (1943)
100 år efter - romantiskt (1913)
150 år efter - bedårande (1863)

Denhär, enligt Lavers lag, löjliga brudklänningen köpte jag i andra hand nyligen. Den bifogas till den växande materialhögen. Den är daterad 1995, liksom den förra andrahandsbrudklänningen jag köpte. Men denhär var 100 gånger dyrare. Ja, det är alldeles sant. Den kostade 10 euro, när den förra endast kostade 10 cent. På nätauktionerna varierar priserna på gamla klänningar mycket. De som är 1-5 år gamla (sjaskiga enligt Laver) kostar kring 400-800 euro, de finns i överflöd och de flesta förblir oköpta. (De löjliga) åttio- och nittiotalsklänningarna är billigast, och av någon anledning säljer folk också retroklänningar (sextio- och sjuttiotal) alldeles för billigt. Sådanan har jag köpte för 20-50 euro, och femtiotalsklänningar (mittemellan säregna och charmerande) för 15-30 euro. Priserna stämmer inte riktigt överens med tabellen, märker man. Det klokaste är väl ändå att spara sin brudklänning, i åtminstone 50 år. Tills den återigen är gångbar i ursprungligt skick. 

Källor: "Style Me Vintage - A guide to sourcing and creating retro looks" (Thompson, N. 2012)

Publicerad 25.06.2013 kl. 12:11

Pärlor

Pärlor är junis månadssten. De har genom hela 1900-talet använts som brudsmycken, och även under tidigare decennier. Under vissa tider har det varit nästintill en regel att bära pärlor vid vigseln. Men det finns också skrock om...

Pärlor är junis månadssten. De har genom hela 1900-talet använts som brudsmycken, och även under tidigare decennier. Under vissa tider har det varit nästintill en regel att bära pärlor vid vigseln. Men det finns också skrock om hur pärlan ska sabotera äktenskapet, de påstås medför tårar. För riktigt länge sedan trodde man nämligen att pärlor var änglatårar eller regndroppar som stelnat inne i musslorna. En källa menar att pärlan symboliserar kärlek och lycka. Enligt nästa symboliserar de makt och rikedom.

Äkta pärlor skapas när ett främmande föremål, t.ex. ett sandkorn tränger in i en mussla. Musslan kapslar in det skavande sandkornet i lager efter lager av pärlsubstans. Nuförtiden är nästan alla pärlor odlade, i söt- eller saltvatten i Asien. Vid pärlodling tas vävnad från en mussla och placeras i en annan tillsammans med en kula som ska bilda kärna i den odlade pärlan. Musslan måste tas mycket väl hand om för att överleva proceduren, annars blir den ingen pärla. Det känns ju tryggt i alla fall! Sen finns det förstås mängder av oäkta pärlor i plast eller glas. Majoricapärlor eller mallorcapärlor är glaskulor med ett skimrande överdrag som görs av bl.a. fiskfjäll. En pärlas äkthet ska man kunna avgöra genom att gnida den mot sin tand. Äkta pärlor är svala och känns sträva, medan oäkta pärlor upplevs som oljiga och känns blanka mot tanden.

Det lönar sig att fråga äldre släktingar om man får bära deras pärlor på sitt bröllop, eller kanske har man redan ärvt ett pärlhalsband av mormor eller farmor? I second hand-butiker finns åtskilliga pärlsmycken i olika utformningar. Säkert är de flesta oäkta, och deras härstamning och tillverkning är i sig inte ekologisk, men eftersom de köps i andra hand och återanvänds får de ändå en ekologiskt värde.

Jag har en vision om en brudklänning vars överdel är täckt av pärlor som bilder vackra mönster. Min pärlsamling har vuxit sig ganska stor i väntan på tillverkningen av denna. När Queen Elizabeth II gifte sig 1947 bar hon två rader av pärlor runt halsen och gav pärltrenden en boost i Europa. Kungligheter har ofta burit pärlor vid bröllop, Queen Elizabeth II:s mamma Queen Elizabeth The Queen Mother bar också två rader pärlor vid sitt bröllop 1923. 

Källor:  "Bröllopsboken" (Ribbing, M. 2009), "Ja! Allt om bröllop - från frieri till morgongåva" (Ribbing, M. 2004), www.sirlig.se, royalweddingsinhistory.blogspot.fi, www.brollopstorget.se

Bildkällor hittas på http://pinterest.com/inesjka/white-trash/

Publicerad 06.06.2013 kl. 16:09

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.