Bloggposter

Brudmässa 5-6.4 i Jakobstad

Oh, det är mycket nu. Planerar White Trash-projektets första framträdande som ska ske på brudmässan i Jakobstad 5-6.4. Det är både det ena och det andra som ska fixas. Modellerna är utvalda och klara, förhandlingar pågår med frisörer och makeupartister, tiderna är ännu oklara, för att inte tala om allt montermaterial. Puh, sena nätter blir det, men nu får nog dethär skiftet så lov och vara slut. 

Brudmässan är en mässa-inne-i-mässan och går av stapeln samtidigt som Activexpo-mässan. Öppet lördag och söndag 10-17.  

28.03.2014 kl. 00:11

Vi söker kvinnor att intervjua

I den kommande boken, som är den slutliga slutprodukten av projektet White Trash, ska det ingå intervjuer med finlandssvenska kvinnor som gift sig under 1900-talet. Intervjuerna kommer att handla om deras brudklänningar, varifrån de kom, köptes de eller syddes de? Vad var det för material, vilka accessoarer bar man till? Vem stod för designen? Hade man möljighet att välja och vraka eller var det spartider? Hur såg buketten ut? Hurdan var bröllopet i övrigt, stort, litet, hemma, i kyrkan, i stadshuset?

Vi hoppas kunna hitta kvinnor som vill berätta sin brudklännings historia, som gift sig på 40-, 50-, 60-, 70- och 80-talet. De kvinnor som tycker detta låter intressant ombeds ta kontakt via mail eller via White Trash facebooksida. Skicka gärna med ett bröllopsfotografi!

ina.nordberg13@gmail.com

14.01.2014 kl. 11:58

Redesignade smycken

Om man kan bortse från det ekonomiska världet hos smycken blir alternativen oändligt många fler. Inför 30-talsfotograferingen undrade jag hit och dit hur vi skulle lösa...

Om man kan bortse från det ekonomiska världet hos smycken blir alternativen oändligt många fler. Inför 30-talsfotograferingen undrade jag hit och dit hur vi skulle lösa smyckesfrågan. Köpa antika art déco-smycken? Låna från lokal guldsmedsaffär? Kontakta någon att nytillverka smycken i rätt stil? Både ring och halsband behövdes... Men ett besök hos den lokala antik- och skrothandlaren löste problemet. Ett synnerligen oäkta armband kom jag över, lite pråligt var det nog men stilen på de stora länkarna var helt rätt.

En gammal halskedja och några större hopfästninglänkar adderades till armbandet och med lite knipsande och mycket pill fick jag fram ett lämpligt halsband. Stort och mäktigt vilar korset i decolletaget. Mycket passande ifall man väljer att bära klänningen tubskuren utan ärmar, då den kan verka lite bar. Istället för en ring fick Henrika bära långa glamourösa handskar. "Oisko beige?" stod det i annonsen på en nätauktion som kommentar till färgen, men de är ju helt klart gräddvita. Just handskar hittar man lätt i andra hand på nätet, knepigt är det med storlekarna dock. Dessa är mycket elastiska och passar både större och mindre händer. 

Foto: Ina Nordberg. Modell: Henrika Granholm. Make up: Tanja Cederblom. Make up-produkter: Ekosoppi. Hår: Jonna Höglund @ Polka. Lösögonfransar: Paperself från Swedish Beauty Factory. Hårprodukter: am Naturkosmetik. Blommor: Carola Snellman @ Sunds Trädgård. Bilden är fotograferad på Malmska Gården i Jakobstad. 

17.09.2013 kl. 09:03

Liljorna var 30-talets blommor

Trumpetliljor och asparagus, det var trettiotalets melodi när det gällde brudbuketter. Så gott som på alla...

Trumpetliljor och asparagus, det var trettiotalets melodi när det gällde brudbuketter. Så gott som på alla gamla fotografier är det just dessa blommor som bruden bär, i några fall bär hon istället rosor. Vita liljor, oskuldsfullhetens symbol, var därför ett självklart val när bukett skulle väljas åt Henrika, vår trettiotalsbrud. Ska man vara ärlig, trodde jag först att det var spretigt enris man burit i buketterna, men Carola Snellman på Sunds Trädgård i Jakobstad berättade att det är asparagus, en släkting till sparrisen. I Finland odlas liljor sommartid och asparagus likaså, i växthus, berättar Carola. Genom att använda närodlade lokala arter i sin bukett sparar man världen från mycket ruskiga utsläpp, samt att man kan vara säker på att odlaren fått sin beskärda del i lön. Varför inte odla liljor själv till den stundande dagen? 

I min farmors fotoalbum hittade jag dethär vackra bröllopsfotot från trettiotalet. Man kunde rent av tro att det är samma bukett. Liljor är så rena och krispiga, och vilken härlig doft de sprider därtill. Vill man inte ha liljor men gärna andra säsongsblommor tipsar Carola om följande arter som gäller för våra trakter: 

Vår: liljekonvalj, syren, nävor och sippor

Sommar: daggkåpa, snöbollsbuske, solros, klintar

Höst: ljung, rönnbär, höstvädd, astrar

Tänk på att trender vissnar snabbt, så välj hellre blommor utgående från din personlighet och stil, och förstås utgående från vad som passar till klänningen, än enligt den senaste trenden. 

Bild 1 - Foto: Ina Nordberg. Modell: Henrika Granholm. Make up: Tanja Cederblom. Make up-produkter: Ekosoppi. Hår: Jonna Höglund @ Polka. Hårprodukter: am Naturkosmetik. Bukett: Carola @ Sunds Trädgård. Bilden är tagen på Malmska Gården i Jakobstad.

Bild 2 - Ur farmors fotoalbum, min editering. 

 

10.09.2013 kl. 10:48

När allt klaffar (30-talets photoshoot)

Mycket tid går åt till att planera en perfekt helhet. Det börjar med klänningen, utgående från sitt specifika inspirationsdecennium föds den först i tanken, sen som skiss och slutligen...

Mycket tid går åt till att planera en perfekt helhet. Det börjar med klänningen, utgående från sitt specifika inspirationsdecennium föds den först i tanken, sen som skiss och slutligen på riktigt. De många gardinerna har än en gång levererat. Loppisarna är överfulla med gardiner och i gardiner finns det omåttligt med material att återanvända. Men det var inte spetsgardinerna som var huvudmaterialet denna gång, utan de silkiga salongsgardinerna och den kaffefläckade vintageklänningen. Nu är jag dock lite hemlighetsfull med att visa klänningen ännu, levererar istället ett utsökt porträtt från fredagens fotografering. 

Ingredienserna i denna utmärkta helhet är: styling planerad i minsta detalj, en perfekt miljö att fotografera i, en proffsig modell, en proffsig frisör, en proffsig sminkös och en proffsig ljusassistent. De tre förstnämnda jobbade dessutom med proffsiga produkter, men stackars ljusassistenten fick gräla med ett vindruteskydd i silverfolie istället för en riktig reflektor. Hon klarade det galant, det må jag säga. Fotografen är jag själv, och tack vara alla dessa proffsiga insatser från alla håll är jag så nöjd med bilderna att jag kunde gråta. 

Foto: Ina Nordberg. Modell: Henrika Granholm. Hår: Jonna Höglund @ Polka. Make up: Tanja Cederblom. Make up-produkter: Ekosoppi, Vasa. Hårprodukter: AM Naturprodukter. Bilden är tagen på Malmska Gården i Jakobstad. 

Make upen som användes är följande;

Dr Hauschka Concealer 01 - lite svår nyans, men blandade sig fint med: Flow Mineraalimeikkipuuteri Peach - lättarbetat, ger jämn och matt yta. Inglot Loose Powder - på T-zonen, enbart för att motverka blänk (behövs när ljuset är väldigt starkt och modellen troligen får rätt varmt under fotograferingen). Lavera So Fresh Mineral Rouge Powder Lovely Peach 03 - underbar nyans, härlig matt finnish. Sante Eyebrow Pencil No. 01 - bra ton, bra konsistens, var försiktig med underlaget dock, hållbarheten är bäst direkt på huden. Lavera Eyebrow Styling Gel - håller stråna på plats, trevlig men lite stor borste. Sante Liquid Eyeliner som kontur åt ögat, sotning med Benecos Natural Kajal (mycket bra kvalitet, väldigt svart, väldigt lättarbetad), som sedan försiktigt duttades över med den mörkaste skuggan ur Sante Eyeshadow Trio No. 06 och Benecos Natural Baked Colours Mokka. Läpparna är grundade med Dr Hauschkas Concealer 01, sen skuggade med den mörka tonen ur Benecos Natural Duo-Eyeshadow Noblesse, täckt av Benecos Dark Red läppstift i två lager med puder emellan. Fransarna är svärtade med Santes Mascara Endless Lashes - passar utmärkt när lösögonfransar ska användas, och de i all sin delikathet kommer från Swedish Beauty Factory och är av märket Paperself - så himla vackra. 

Frisyren är fixad med AM Naturprodukters hårvårdsserie som innefattar bla.a. clayvax, hårvax, calendulanäringsspray, hårgel och hårspray. Riktigt bra ekologiska hårprodukter. Finnish-sprayen till en såhär krävande frisyr är dock av icke-ekologiska KC. Problemet med de ekologiska hårsprayerna är att de saknar dendär ultimata hållbarheten som denhär typen av frisyr kräver. 

02.09.2013 kl. 12:34

Blommor från Sunds Trädgård

Imorgon blir det som sagt två fotograferingar, med inspiration från 30-talet respektive 70-talet. Jag satt precis i telefon med Carola på Sunds Trädgård i Jakobstad...

Imorgon blir det som sagt två fotograferingar, med inspiration från 30-talet respektive 70-talet. Jag satt precis i telefon med Carola på Sunds Trädgård i Jakobstad, som ska leverera ekologiska buketter åt brudmodellerna samt en härlig hårkrans. 

Det är fullt möjligt att ha riktiga blommor och ändå tänka ekologiskt, även om jag brukar förespråka experimentella material i buketterna. Det handlar om att tänka enligt säsong, använda arter som kan odlas här på plats och inte behöver transporteras långa vägar och förorsaka utsläpp i stor mängd. Vi har en fantastiskt blomsterfauna som är väl värd att ta vara på, varför skulle vi måsta hämta blommor från andra sidan jorden när de är minst lika vackra här? 

I en av favoritböckerna, Ja! Er guide till ett etiskt och ekologiskt bröllop nämner Katharina Brunat ytterligare bekämpningsmedel, konstgödsel, uppvärmning av växthus och orättvisa arbetsförhållanden på plantagerna som ruskiga faktorer inom blomsterindustrin. En del blomsterhandlar tillhandahar ekologiskt certifierade blommor, och då ska man förstås välja dylika.  Ett utmärkt alternativ är att odla själv eller plocka vilda blommor (inte skyddade arter) på ängen.

Carola på Sunds Trädgård ska till sjuttiotalsbrudens hårkrans välja närodlade blommor. En färgkarta gav jag henne, för är man som jag usel på att identifiera olika blomster är det den bästa lösningen, jag får de färger jag vill ha och blomsterexperterna ser till att välja närodlade säsongsblommor. Buketten ska vara lite mer experimentiell dock, från egen trädgård samlar vi grönsaker och frukter istället för blommor. Det vi inte har ska jag åka och köpa från den ekologiska grönsaksavdelningen ikväll. En grönskaksbukett ska nämligen 70-talsbruden ha. Ett mera klassiskt val gör vi åt 30-talsmodellen, som kommer att bära vita liljor och aspargus - typiska arter för inspirationsdecenniet. 

Källa: Brunat, K. (2010): "Ja! Er guide till ett etiskt och ekologiskt bröllop, personlig diskussion med Carola Snellman, Sunds Trädgård.

Bildkällor från: pinterest.com/inesjka/white-trash/

29.08.2013 kl. 10:21

Två stundande photoshoots

På fredag kommer hela två photoshoots att gå av stapeln, bägge i...

På fredag kommer hela två photoshoots att gå av stapeln, bägge i Jakobstad. Det är 30-talet och 70-talet som ska avporträtteras. För make upen står sponsorn Ekosoppi och estenomen Tanja Cederblom. Håret fixar Jonna Höglund och Pernilla Lamminen på Polka respektive Frisering Mari. Modellerna har noga valts ut och är hela fyra till antalet, Henrika Granholm agerar 30-talsbrud och Annika Ruokolahti 70-talsbrud med tärnorna Anna Jungarå, Alva Sandström och Siri Fagerudd.  Jag fotograferar själv Henrika, som jag jobbat med mycket förr och har utmärkt koll på. Utmaningen att fotografera fyra modeller utomhus i sidoljus kommer Jarno Pellinen att ta sig an, han kommer nämligen inom en riktigt snar framtid att starta företaget Photoshooter i Vasa. Smyckena till 70-talsfotograferingen kommer från Bobo Holm, Henrikas smycken har jag redesignat från gamla bijouterier. 

Det är spännande tider, nu måste jag återgå till att färdera Henrikas klänning, stryka tärnornas klänningar, och göra en 30-talsinspirerad hårprydnad... Puh. 

28.08.2013 kl. 14:35

Apelsinblommor från 30-talet

I ett tidigare inlägg skrev jag om ett diadem som min morfars första fru bar vid deras bröllop 1938. Diademet fanns i behåll, och

I ett tidigare inlägg skrev jag om ett diadem som min morfars första fru bar vid deras bröllop 1938. Diademet fanns i behåll, och äntligen fick jag se det. På en bädd av bomull i sin originalask låg diademet, asken med guldtrycket "Åbo Vaxblomsterfabrik & Kransbinderi". Det är en vaxblomsskapelse föreställane apelsinblommor. Just apelsinblommor och -knoppar (eller orangeblommor som de oxå kallas) är en urgammal fertilitetssymbol. Från 1820-talet till 1950-talet har apelsinblommor av vax använts tillsammans med myrten eller för sig, både av högreståndsbrudar och allmogen. Diademet är alldeles för skört för att användas idag, men kommer att stå som inspiarionskälla till 30-talsbrudens huvudbonad.

 

 

30.07.2013 kl. 10:50

Lagen om hur man ska klä sig

I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar...
I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar hamnar i en fulhetssvacka. Tabellen kallas Laver's Law of Fashionable Design, och är skapad av dräkthistorikern James Laver.

Laver's law, eller Lavers lag beskriver hur man betraktas iklädd kläder som inte är moderna utan rentav före sin tid, efter sin tid eller vintage. I sin renaste form syftar vintage på kläder som är från före 1960-talet, medan de som nyare än 1960 kallas retro. Det diskuteras alltid, men enligt Thompson är det på det viset. Dock ska vi minnas att brudmodet ändrar långsammare än det övriga modet, och att inte alla utsvävningar når dit.

Lavers lag

Att klä sig … sin tid är …

10 år före - opassande (2023)
5 år före - skamlöst (2018)
1 år före - vågat (2014)
Enligt rådande mode - välklätt (2013)
1 år efter - sjaskigt (2012)
10 år efter - motbjudande (2003)
20 år efter - löjligt  (1993)
30 år efter - underhållande (1983)
50 år efter - säreget (1963)
70 år efter - charmerande (1943)
100 år efter - romantiskt (1913)
150 år efter - bedårande (1863)

Denhär, enligt Lavers lag, löjliga brudklänningen köpte jag i andra hand nyligen. Den bifogas till den växande materialhögen. Den är daterad 1995, liksom den förra andrahandsbrudklänningen jag köpte. Men denhär var 100 gånger dyrare. Ja, det är alldeles sant. Den kostade 10 euro, när den förra endast kostade 10 cent. På nätauktionerna varierar priserna på gamla klänningar mycket. De som är 1-5 år gamla (sjaskiga enligt Laver) kostar kring 400-800 euro, de finns i överflöd och de flesta förblir oköpta. (De löjliga) åttio- och nittiotalsklänningarna är billigast, och av någon anledning säljer folk också retroklänningar (sextio- och sjuttiotal) alldeles för billigt. Sådanan har jag köpte för 20-50 euro, och femtiotalsklänningar (mittemellan säregna och charmerande) för 15-30 euro. Priserna stämmer inte riktigt överens med tabellen, märker man. Det klokaste är väl ändå att spara sin brudklänning, i åtminstone 50 år. Tills den återigen är gångbar i ursprungligt skick. 

Källor: "Style Me Vintage - A guide to sourcing and creating retro looks" (Thompson, N. 2012)

25.06.2013 kl. 12:11

Skiss av White Trash 30's

Såhär kommer den trettiotalsinspirerade White Trash-klänningen att se ut...

Såhär kommer den trettiotalsinspirerade White Trash-klänningen att se ut. Materialen kunde man läsa om i ett tidigare inlägg, nu är själva designen också klar - i princip. När man jobbar i återvunnet material lever designen rätt länge in i tillverkningen. Man testar sig fram och ser hur materialen räcker, och blir kanske tvungen att ändra på några småsaker. Den genomskinliga boleron är löstagbar, på så vis kan klänningen användas både med och utan ärm. Många väljer kyrkbröllop och i kyrkan är det som bekant kutym att täcka axlarna. Då är det praktiskt med en liten bolero. 

Skissteknik: tusch, Photoshop CS5, collage. 

Råskissen är gjord för hand, det vill säga med tusch ritar jag upp modellens längd, kroppsform, hållning och klänningens huvudsakliga form. Sedan scannar jag in råskissen och berabetar proportioner, hållning och linjer i Photoshop. Resten av skissandet sker digitalt, med nämnda program och en Wacom-ritplatta. Efter att proportionerna är korrekta färglägger och skuggar jag huden samt ritar detaljer i ansiktet och håret. När modellen har rätt uppsyn börjar jag täcka klänningen med strukturerade ytor med collageteknik. Ytorna är oftast textilier i närbild som jag använder för att man ska få ett hum om hurudana material klänningen består av. Ytorna skuggas och korrigeras till rätt färg, form och transparans. Det hela tar rätt mycket tid, och när skissen är klar för slutbehandling (som vanligen är ett filter som ger den en helhetssammanhållning) består den av cirka 40 olika lager. Varje lager innehåller någon viktig del i skissen, t.ex. ögon, rouge, skuggning av ärmar, osv. Det finns en grundregel som man alltid alltid alltid ska lyda när man arbetar med Photoshop. Jobba i lager/layers. Då har man möjlighet att korrigera allting in i minsta detalj. 

18.06.2013 kl. 14:13

30-talets Österbotten

I Österbottens traditionsarkiv fotosamlingar kan man hitta många trettiotalsbrudar i vackra tidstypiska klänningar. De flesta bär vita klänningar med...

I Österbottens Traditionsarkiv fotosamlingar kan man hitta många trettiotalsbrudar i vackra tidstypiska klänningar. De flesta bär vita klänningar med enkla runda eller V-formade halshål och halvlånga eller långa ärmar. Ärmarna är för det mesta smala upptill, och faller i klockade vågor vid armbågen eller är snäva ända till handleden. På de bröllopsfotografier som är tagna tidigt på trettiotalet kan man ännu se hur tjugotalsmodet dröjer sig kvar, med dushmösseliknande slöjor och kortare rakare klänningar. Men mot mitten och slutet av decenniet är de kvinnliga hellånga klänningarna med markerad midja i klar majoritet. Slöjan kryper bakåt och pannan blottas, håret läggs i perfekta vågor. Tygen förändras synbart till mer silkiga och blanka material. Kjolfållarna blir vidare, men inga underkjolar eller krinoliner förekommer. Vidden samlas istället nere vid anklarna i vågor. De färgade och mörka klänningarna, som också är välrepresenterade, har ibland vita kragar. Många brudklänningar, både vita och färgade, har stora dekorationer direkt under hakan, en rosett, en blomma, en brosch, ett rynkat parti…

Bara en endaste brud porträtteras iklädd guldkrona. De flesta har golvlånga slöjor med släp som är fästa på hjässan med ett eller två pannband, diadem eller tiara. Några har smala kransar. Många brudar är barhuvade och utan buketter, men de flesta har buketter bestående av stora vita liljor eller mindre rosor.

En brudklänning fastnar jag speciellt för. Den är ytterst elegant och geometrisk enligt rådande mode. Klänningen är inte vit utan en mellanmörk nyans. Den har långa smala ärmar med lite mer vidd vid ärmkullen. Kjoltyget är vänt på helsnedd och faller i vackra vågor och midjan är markerad med ett skärp. Från midjan löper en triangelform upp mot V-ringningen. Triangelspetsen dekoreras av en enkel brosch, och ovanför breder en geometrisk krage ut sig som en triangel åt vardera håll. Brudens eleganta klänning är daterad till 1937 och en god representant för det sensuella, kvinnliga modet.

I mina egna fotogömmor hittar jag både mina farföräldrars bröllopskort och kortet från min morfars första vigsel. Jula hette farmor, som den enda i landet från 1905 tills sin död 1981. Julas klänning är vit, V-ringad och har lång ärm med samlad vidd vid handleden. I buketten finns spretiga vita liljor. Hennes huvudbonad är den enda jag sett i sitt slag. Det är en form av krans med vaxblommor (?) eller pärlor (?) och växter, hopflätade i ett stort nätmönster som täcker hela håret. Den långa slöjan med släp är fäst baktill på huvudbonaden. Bröllopet ägde rum år 1934.

Min morfars fösta fru Adele har också liljor i buketten. Det man kan se av klänningen är att den är höghalsad, troligen i V-ringning, vit och har lång ärm. Adele har en mycket vacker tiara. Ett samtal till min mor och hennes halvsyster, Adeles dotter, bekräftar att tiaran finns i behåll. Det kräver absolut en närmare undersökning, kanske får den trettiotalsinspirerade White Trash-bruden bära samma tiara? Eller så får hon ett hårsmycke inspirerat av Adeles tiara…

Källor: Österbottens Tradtitionsarkiv, egna fotografier

12.06.2013 kl. 11:53

Sensuella material

Materialen till femtiotalsklänningen var i hvudusak ett nattlinne och en massa massa kritvita spetsgardiner. Den kommande trettiotalsklänningens material har en härlig färgskala...

Materialen till femtiotalsklänningen var i hvudusak ett nattlinne och en massa massa kritvita spetsgardiner. Den kommande trettiotalsklänningens material har en härlig färgskala som går från milt gräddvitt till champagne. Dehär loppistextilierna utgår jag från i designen och tillverkningen. Kanske ramlar något bort på vägen, kanske tillkommer något, men planeringen startar utgående från dessa.

1. Vintagebrudklänning, ca 1950-tal

2. Vit gardin

3. Cremefärgade spetsar från överskottslager

4. Spetsgardin med broderi i  fållen

5. Salongsgardin i ljus champagne

6. Spetsgardin med blekt guldmönster

7. Gardin i äkta siden

8. Restbitar i äkta siden

9. Virkade dukar i mörk champagnge

10. Handvävd sjal

Vintagebrudklänningen offrar jag med visst vemod. Den är verkligen vacker och en lång, riktigt smal brud skulle vara väldigt stilig i den även idag, 60 år senare. Men, den har fläckar som inte går bort. Många fläckar och de är utspridda på random ställen, och de ser ut att vara rost. Därför har jag beslutat att slakta den och låta den bli en del av White Trash 30's. 

11.06.2013 kl. 15:25

30-talets brudmode

När trettiotalet stod för dörren ersattes småningom tjugotalets pojkaktiga stil med sensuell kvinnlighet. Kurvor blev igen modernt, men den nyvunna bekvämligheten höll man stenhårt fast vid. Trettiotalets plagg var förvisso figurnära...

När trettiotalet stod för dörren ersattes småningom tjugotalets pojkaktiga stil med sensuell kvinnlighet. Kurvor blev igen modernt, men den nyvunna bekvämligheten höll man stenhårt fast vid. Trettiotalets plagg var förvisso figurnära, de nästa flöt intill kroppen och framhävde formerna, men kontrollerade dem inte. Klassiska former användes på ett innovativt sätt i det feminina formspråket. Designern Madeleine Vionnet, verksam i Paris, började vända tygen på helsnedd och sedan drapera dem istället för att använda vanliga skräddade mönsterdelar. Det blev trettiotalets klassiska look. Linjerna och siluetterna var långa och svepande, enkla och rena. Under de draperade sidenklänningarna, som ofta var V-ringade eller av halterneck-modell och ibland lämnade ryggen bar, var det inte möjligt att bära korsett. Men mot slutet av årtiondet återkom de facto korsetten, om än i en helt annan form. Nu var korsetten inte tyrannisk längre utan elastisk och bekväm. Stålbågade behåar och kupstorlekar härstammar också från trettiotalet och hjälpte till att framhålla de kvinnliga attributen. Bysten accentuerades gärna, men utan att man för den skull visade klyfta.

Filmstjärnorna i Hollywood, Greta Garbo och Marlene Dietrich, var de största inspirationskällorna, vars elegans man efterapade. Silke var det mest eftertraktade materialet, framförallt skimrande silkessatin. För tunnare plånböcker lämpade sig det nya materialet rayon som erbjöd ett nästan lika elegant alternativ som siden. Tyll och broderad tyll trängde undan spetsar och blev eftertraktade material i slöjorna, som ibland fästes på axlarna som mantlar. Slöjorna var fortfarande hellånga och kombinerades med guldkronor ibland, men allra populärast var tiarorna.

En mångfaldigt kopierad klänning som lite sticker ut från det övriga slanka trettiotalet är Margaret Duchess of Argylls brudklännig, designad av Norman Hartnell 1933. Den hade stora puffiga ärmar som nästan mer påminner om åttiotalet, och en vid fluffig kjol. En annan stor inspirationskälla för många trettiotalsbrudar var Letty Lynton-klänningen, designad av Gilbert Adrian för Joan Crawford som spelade huvudrollen i filmen Letty Lynton från 1932. Klänningarna kan betraktas på det färggranna collaget, Margarets klänning i mitten högst upp och Joans är den andra uppifrån i vänstra spalten.

Trettiotalets brudklänningsfärger var, förutom vitt, champagne, blekblått och ljusrosa. Tygen var främst silkiga, men det förekom brokader och mönstrade material med pärlbroderier eller art deco-motiv såsom fiskben och geometriska former, ränder och trianglar. Art decon speglades också i klänningarnas form, draperingarna utgick ofta från triangelformade skärningar. Klänningarna var främst hellånga och kroppsnära med mera vidd nertill och ibland sjöjungfruskurna och med små släp. Lager på lager draperades sidensatinerna, och för att inte få ojämna fållar kunde tygerna hängas på helsnedd flera veckor före tillskärning.

Ärmar var ännu vanligt på brudklänningarna, men de ärmlösa var ett hett alternativ. Fjärilsärmen var mycket populär, den var vinglik, tillverkad i tunt material och öppen mitt på armen så den föll i vågor åt bägge sidorna. Till ärmlösa brudklänningar bar man gärna små jackor med långa ärmar. Dekadenta brudar bar capes eller sjalar prydda med strutsfjädrar, men den ultimata statussymbolen var en cape i silverräv.

Men det fanns alternativ till de snedskurna satinklänningarna, t.ex. i blommiga enkla så kallade teklänningar, fina söndagsdräkter eller enklare klänningar som färgades efter brällopet för att vara användbara även efteråt.

Trettiotalets brudar bar enkla eleganta smycken, diamanter och fyrkantiga ädelstenar. Hattar var omtyckta accessoarer och solfjädrar förekom liksom pärlbeströdda små kuvertväskor.

Källor:  "Vintage Weddings, one hundred years of bridal fashion and style" (Fogg, M. 2011), "A Century of Fashion, the changing image of women" (Mulvey K. 2007), brollopsmagasinet.se, brudklanningar.nu, brollopsguiden.se, nygifta.se, ehow.com

Bildkällor hittas på http://pinterest.com/inesjka/white-trash/

08.06.2013 kl. 12:52

Snusar lite på 30-talet

Trettiotalets forskning är angripen, jag har haft en romantiserad bild av det, silkiga tyger, kvinnliga former och gammaldags Hollywood glamour - det är helt rätt känsla. Trettiotalet är...

Trettiotalets forskning är angripen, jag har haft en romantiserad bild av decenniet, silkiga tyger, kvinnliga former och gammaldags Hollywood-glamour - och det visar sig vara helt rätt känsla. Trettiotalet är verkligen inspirerande! Bland nyckelorden hittades art deco. Individuellt, dekorativt och exklusivt. En snabbskiss av en klänningsform som dök upp i huvudet resulterade i ett art deco-mönster. En utgångspunkt för designen av brudklänningen White Trash 30's. En djupdykning i trettiotalets brudmode är såklart på kommande, men när inspirationen bubblar i magen måste man skapa och inte bara skriva. Här är det, i fyra olika färgsättningar.

 

 

På materialfronten har jag hittat några riktiga godbitar som kommer att passa ypperligt till trettiotalets klassiska sensualitet. Man undrar hur vackra gardiner folk har egentligen, och hur de hamnar på loppis? Brokader, spetsar med bleka guldinslag, mönstrade satiner... 

 

07.06.2013 kl. 14:13

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.