Bloggposter

Brudmässa 5-6.4 i Jakobstad

Oh, det är mycket nu. Planerar White Trash-projektets första framträdande som ska ske på brudmässan i Jakobstad 5-6.4. Det är både det ena och det andra som ska fixas. Modellerna är utvalda och klara, förhandlingar pågår med frisörer och makeupartister, tiderna är ännu oklara, för att inte tala om allt montermaterial. Puh, sena nätter blir det, men nu får nog dethär skiftet så lov och vara slut. 

Brudmässan är en mässa-inne-i-mässan och går av stapeln samtidigt som Activexpo-mässan. Öppet lördag och söndag 10-17.  

28.03.2014 kl. 00:11

Fotografering

På torsdag äger 20-talsfotograferingen rum. Modellen är Sara Hult denna gång, en tjej som egentligen sökte som modell till 40-talsfotograferingen men som kändes ännu mer rätt för 20-talet. Pernilla Lamminen på frisering Mari står för den festliga 20-talsfrisyren och Jarno Pellinen på Photoshooter ska knäppa. Sminket görs av Tanja Cederblom och som ekologisk sminksponsor står Ekosoppi i Vasa. 

Det känns länge sedan förra fotograferingen, den ägde rum på luciadagen närmare bestämt, då med Julia Lillqvist bakom kameran och platsen var Strengbergshuset. Modellen är vackra Lotta Wiklund, här kommer några teaserbilder. Håret har Jonna Höglund på Polka gjort och smyckena kommer från franska Batucada Fashion

 

18.03.2014 kl. 15:43

Julia Lillqvist ställer ut White Trash-bilder

Här har det varit osannolikt tyst ett tag. Det är, fortfarande, mycket på gång. En snabb uppdatering: 20-talet i produktion, 80-talet riktigt snart likaså. Fotograferingar för 20- och 80-talet i samarbete med Jarno Pellinen på Photoshooter under mars månad.

Min andra duktiga fotograf Julia Lillqvist  ställer ut en del av White Trash-bilderna i Lapua ända fram till 9 mars, så passa på och kika in där om ni har vägarna förbi. Julia har fotograferat 4 av decennierna och ställer ut 40- och 60-talet. 

(Foto: Julia Lillqvist)

En svensk dagstidning TTELA, skrev om White Trash i sitt vändagsspecial, förutom ett halvt uppslag fick vi också en helbild på ingångssidan, de valde 70-talsklänningen till det. Just den har inspirerat även andra, svenska ecobride.se bloggade med inspiration av 70-talet, här finns det inlägget.

Planerna framöver är att delta i Jakobstads brudmässa 5-6.4.

27.02.2014 kl. 08:52

Skiss på 20-talsklänningen

Så, då är även den tjugotalsinspirerade klänningen skissad. Aprikosa och gräddvita nyanser...

Så, då är även den tjugotalsinspirerade klänningen skissad. Aprikosa och gräddvita nyanser tänker jag, skiraste spets, lite pärlor, lite glansigt, bra fall, och glitter i form av gamla smycken. Siver tror jag bestämt. 

 

 

09.08.2013 kl. 10:16

Lagen om hur man ska klä sig

I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar...
I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar hamnar i en fulhetssvacka. Tabellen kallas Laver's Law of Fashionable Design, och är skapad av dräkthistorikern James Laver.

Laver's law, eller Lavers lag beskriver hur man betraktas iklädd kläder som inte är moderna utan rentav före sin tid, efter sin tid eller vintage. I sin renaste form syftar vintage på kläder som är från före 1960-talet, medan de som nyare än 1960 kallas retro. Det diskuteras alltid, men enligt Thompson är det på det viset. Dock ska vi minnas att brudmodet ändrar långsammare än det övriga modet, och att inte alla utsvävningar når dit.

Lavers lag

Att klä sig … sin tid är …

10 år före - opassande (2023)
5 år före - skamlöst (2018)
1 år före - vågat (2014)
Enligt rådande mode - välklätt (2013)
1 år efter - sjaskigt (2012)
10 år efter - motbjudande (2003)
20 år efter - löjligt  (1993)
30 år efter - underhållande (1983)
50 år efter - säreget (1963)
70 år efter - charmerande (1943)
100 år efter - romantiskt (1913)
150 år efter - bedårande (1863)

Denhär, enligt Lavers lag, löjliga brudklänningen köpte jag i andra hand nyligen. Den bifogas till den växande materialhögen. Den är daterad 1995, liksom den förra andrahandsbrudklänningen jag köpte. Men denhär var 100 gånger dyrare. Ja, det är alldeles sant. Den kostade 10 euro, när den förra endast kostade 10 cent. På nätauktionerna varierar priserna på gamla klänningar mycket. De som är 1-5 år gamla (sjaskiga enligt Laver) kostar kring 400-800 euro, de finns i överflöd och de flesta förblir oköpta. (De löjliga) åttio- och nittiotalsklänningarna är billigast, och av någon anledning säljer folk också retroklänningar (sextio- och sjuttiotal) alldeles för billigt. Sådanan har jag köpte för 20-50 euro, och femtiotalsklänningar (mittemellan säregna och charmerande) för 15-30 euro. Priserna stämmer inte riktigt överens med tabellen, märker man. Det klokaste är väl ändå att spara sin brudklänning, i åtminstone 50 år. Tills den återigen är gångbar i ursprungligt skick. 

Källor: "Style Me Vintage - A guide to sourcing and creating retro looks" (Thompson, N. 2012)

25.06.2013 kl. 12:11

20-talets brudmode

Tjugotalet var chockerade i sina utsvävningar. Det bjöd på glädje, jazz, modernitet, charlestondans, strömlinjeformer, solbränna, smink, silkesstrumpor och pärlhalsband. Flap, flap, flap lät det...

Tjugotalet var chockerade i sina utsvävningar. Det bjöd på glädje, jazz, modernitet, charlestondans, strömlinjeformer, solbränna, smink, silkesstrumpor och pärlhalsband. Flap, flap, flap lät det när collegeflickorna låtit bli att knyta sina galoscher när de släntrade fram, och småningom stadgade sig flapperstilen. Tunt, kort och ärmlöst, lösa passformer, vida halsurringningar och fransar. Korsetterna slängdes, eller byttes ut till mjuka bekväma alternativ som istället för att forma midjan smal, plattade till brösten. Kvinnorna klippte av sig de långa flätorna och började forma håret i fingervågor i pannan. Och vad skådade man, om inte bara armar och bara ben! Innan tjugotalet var det alldeles otänkbart att visa anklarna. Chanel var först med att införa de lite kortare klänningslängderna, men de blev aldrig kortare än så att de täckte knäna.

På tjugotalet blev den vita brudklänningen normen. Slöja och bukett blev permanenta begrepp inom brudmodet. Under det tidiga tjugotalet var den medeltida stilen ännu populär, men det moderna, korta, fria lockade. Man använde ärmlöst parallellt med ärmar, som nu inte behövde nå längre än till armbågen. Man använde kortare genomskinliga broderade överklänningar ovanpå längre sidenklänningar, för att småningom låt fållarna krypa uppåt. Och midjelinjen kryp i sin tur neråt till höften. Den åtrådda formen ändrades helt. Man gick från timglas till en rak fyrkantig och pojkaktig figur. Men även om den riktigt raka profilen var åtråvärd till både vardag och fest, hade brudklänningarna ofta en något mjukare siluett med lite mera vidd i kjolarna. Vidden åstadkoms till exempel via infällda trianglar i fållarna, och ibland lät man klänningarna vara längre baktill. Ojämna fållar formade i uddar var också mycket vanligt. Höften accenturerades med band, rynkor och blomdekorationer. De enkla snitten vägdes upp med dekorativa silver-, pärl- och paljettbroderier. Och plötsligt blev accessoarer jätteviktiga. Jean Patou introducerade accessoarer som komplement till kläder, och en ny marknad var skapad. Nu behövde man små hattar, pälskragar, långa pärldekorerade handskar, hårdekorationer och långa halsband. Ju enklare klänning desto mera accessoarer och desto större bukett. Buketterna innehöll rosor, krysantem och liljor och bars över armen. Skorna hade spännen men inga klackar och man tyckte nagellack var exotiskt.

Tjugotalet gjorde de kungliga bröllopen till något också folket fick ta del av. Prinsessan Mary av Storbritannien gifte sig 1922. Hennes klänning beskrevs i dåtida Vogue som en kombination av ungdomlighet och kunglig prakt. Det var en ankellång sidenklänning med silverdetaljer och pärl- och diamantbroderier i rosenmönster.

Materialen som användes i tjugotalets brudklänningar var mjuka och glänsande. Spetsar, taft, crepe, chiffong, silkestyll och silkessammet. Fållarna må ha krupit uppåt till stor fasa för de gammalmodiga, men slöjorna förblev superlånga med släp. En grundregel var ju kortare klänning, desto längre slöja. Först använde man spets i slöjorna, men senare var silkestyll det mest populära. Slöjan bars lågt nere i pannan och hölls på plats med diadem, pannband eller blomkrans. Ibland fäste man slöjorna vid skuldrorna, då kanske man bar ett smalt band i pannan, med en dekorationsrosett i nacken, eller så bar man fjädrar i håret. När trettiotalet närmade sig fortsatte modet att påverka brudklänningarnas utseende, och nu gavs rum för kvinnlighet.

Källor:  "Vintage Weddings, one hundred years of bridal fashion and style" (Fogg, M. 2011), "A Century of Fashion, the changing image of women" (Mulvey K. 2007), "Bridal Fashion, 1900-1950" (York, K. 2012), brollopsmagasinet.se, brollopsguiden.se, chicvintagebrides.com

Bildkällor hittas på http://pinterest.com/inesjka/white-trash/

17.06.2013 kl. 14:28

Pärlor

Pärlor är junis månadssten. De har genom hela 1900-talet använts som brudsmycken, och även under tidigare decennier. Under vissa tider har det varit nästintill en regel att bära pärlor vid vigseln. Men det finns också skrock om...

Pärlor är junis månadssten. De har genom hela 1900-talet använts som brudsmycken, och även under tidigare decennier. Under vissa tider har det varit nästintill en regel att bära pärlor vid vigseln. Men det finns också skrock om hur pärlan ska sabotera äktenskapet, de påstås medför tårar. För riktigt länge sedan trodde man nämligen att pärlor var änglatårar eller regndroppar som stelnat inne i musslorna. En källa menar att pärlan symboliserar kärlek och lycka. Enligt nästa symboliserar de makt och rikedom.

Äkta pärlor skapas när ett främmande föremål, t.ex. ett sandkorn tränger in i en mussla. Musslan kapslar in det skavande sandkornet i lager efter lager av pärlsubstans. Nuförtiden är nästan alla pärlor odlade, i söt- eller saltvatten i Asien. Vid pärlodling tas vävnad från en mussla och placeras i en annan tillsammans med en kula som ska bilda kärna i den odlade pärlan. Musslan måste tas mycket väl hand om för att överleva proceduren, annars blir den ingen pärla. Det känns ju tryggt i alla fall! Sen finns det förstås mängder av oäkta pärlor i plast eller glas. Majoricapärlor eller mallorcapärlor är glaskulor med ett skimrande överdrag som görs av bl.a. fiskfjäll. En pärlas äkthet ska man kunna avgöra genom att gnida den mot sin tand. Äkta pärlor är svala och känns sträva, medan oäkta pärlor upplevs som oljiga och känns blanka mot tanden.

Det lönar sig att fråga äldre släktingar om man får bära deras pärlor på sitt bröllop, eller kanske har man redan ärvt ett pärlhalsband av mormor eller farmor? I second hand-butiker finns åtskilliga pärlsmycken i olika utformningar. Säkert är de flesta oäkta, och deras härstamning och tillverkning är i sig inte ekologisk, men eftersom de köps i andra hand och återanvänds får de ändå en ekologiskt värde.

Jag har en vision om en brudklänning vars överdel är täckt av pärlor som bilder vackra mönster. Min pärlsamling har vuxit sig ganska stor i väntan på tillverkningen av denna. När Queen Elizabeth II gifte sig 1947 bar hon två rader av pärlor runt halsen och gav pärltrenden en boost i Europa. Kungligheter har ofta burit pärlor vid bröllop, Queen Elizabeth II:s mamma Queen Elizabeth The Queen Mother bar också två rader pärlor vid sitt bröllop 1923. 

Källor:  "Bröllopsboken" (Ribbing, M. 2009), "Ja! Allt om bröllop - från frieri till morgongåva" (Ribbing, M. 2004), www.sirlig.se, royalweddingsinhistory.blogspot.fi, www.brollopstorget.se

Bildkällor hittas på http://pinterest.com/inesjka/white-trash/

06.06.2013 kl. 16:09

20-talets brudmode på den österbottniska landsbygden

Även om de svarta brudklänningarna fick stiga åt sidan för de vita redan vid sekelskiftet, hängde de kvar ett bra tag på landsbygden. Egentligen, om man är noga, hittar man enstaka svarta...

Även om de svarta brudklänningarna fick stiga åt sidan för de vita redan vid sekelskiftet, hängde de kvar ett bra tag på landsbygden. Egentligen, om man är noga, hittar man enstaka svarta och färgade klänningar förevigade på fotografier från vart och ett av årtiondena mellan 1910 och 1959. (Det är ateljéfotograf Erik Hägglunds fotosamling på Österbottens Traditionsarkiv som återigen stått som grund för forskningen om brudklädsel på landsbygden, se tidigare inlägg.) Men från att ha varit kutym att bära svart brudklänning, gick det över till att vara ett praktiskt val, och senare till att vara något man var nödd och tvungen till under krigsåren.

Under tjugotalet är de vita klänningarna i klar majoritet. I början av decenniet når fållarna ner till vristerna och kjolarna har ännu en del vidd. Slöjorna är fästa med blomkransar på hjässan och når ända ner till golvet, ibland har de släp. Flera brudar bär blommor i en krans runt halsen och dessutom bukett. Ärmarna är långa hela decenniet igenom, men klänningarnas siluetter ändras mot mitten och slutet av tjugotalet. Fållarna börjar krypa uppåt men stannar strax under knäna. Midjan faller ner till höften och samtidigt blir kjolarna smalare och rakare i snittet. Slöjorna åker längre ner i pannan och börjar faktiskt likna bylsiga badmössor. En av brudarna på bilderna från tjugotalet bär en metallkrona, de andra har blomdekorationer eller enbart slöjor. Det verkar som om slöjorna hade enklare dekorationer under de tidigare åren för att bli mer utsmyckade under de senare.

Bilderna föreställer brudarna Aina, min farmors syster, och Elin, min farfars syster, som både gifte sig på tjugotalet. Aina, som bär den enklare slöjan gifte sig 1925 och Elin troligtvis 1929. Bruden i helfigur hittades i mormors fotoarkiv men har tyvärr inte kunnat identifieras. Hennes klänning är i typisk tjugotalslängd, men kjolen har rätt mycket vidd, gissningsvis är den daterad till mitten av tjugotalet. Slöjan har typisk badmössestil och når långt ner på golvet. 

Bland Hägglunds brudfotografier förekommer traditionella kronbrudar ännu frekvent under tjugotalet, både i ljusa och mörka klänningar. Som arkivarie Meta Sahlström sa, så var det en tradition man på landsbygden ogärna släppte. En intressant notering är dock att kronbrudarna på det tidiga tjugotalet ännu bär skärpen i midjan, medan kronbrudarna som fotograferats efter 1925 har sina skärp moderiktigt knutna kring höften. Det är fascinerande att man låter modet påverka även den traditionella dräkten som under trettiotalet kommer att bäras för sista gången ”på riktigt”, men då med skärpet traditionellt knutet i midjan igen.

Källor: Österbottens Traditionsarkivs samlingar, Vasa. Personlig diskussion med Meta Sahlström. Egen fotografisamling. Hellman, Sahlström, www.netikka.net/kvarnstugan/fotomuseum.htm,  

06.05.2013 kl. 16:03

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.