Bloggposter

Brudmässa 5-6.4 i Jakobstad

Oh, det är mycket nu. Planerar White Trash-projektets första framträdande som ska ske på brudmässan i Jakobstad 5-6.4. Det är både det ena och det andra som ska fixas. Modellerna är utvalda och klara, förhandlingar pågår med frisörer och makeupartister, tiderna är ännu oklara, för att inte tala om allt montermaterial. Puh, sena nätter blir det, men nu får nog dethär skiftet så lov och vara slut. 

Brudmässan är en mässa-inne-i-mässan och går av stapeln samtidigt som Activexpo-mässan. Öppet lördag och söndag 10-17.  

Publicerad 28.03.2014 kl. 00:11

Smycken i fiskskinn

Vår 10-talsbrud, vackra Nina, blev fotograferad av Julia i förra månaden. Klänningen är svartvit och multifunktionell, men ni får hålla ut innan ni får se helheten. Däremot ska vi ta en titt på de härliga smyckena som Madelene Westerlund på Mad(d)e in Bergö gjort. Som namnet avslöjar bor Madde ute på Bergö i Vasa skärgård. Hon driver där sitt företag som erbjuder produkter i fiskskinn samt garvning av fiskskinn och sömnadstjänster. En vän tipsade mej om Maddes fina fiskar, samarbetet påbörjades med att Madde tog en titt på klänningsskisserna och en av mig utvald inspirationsbild.

Materialet som smyckena är tillverkade av är traditionellt garvat laxläder, kemikaliefritt. Till den typen av ekologisk garvning behövs bara matolja, äggula och diskmedel, berättar Madde. Först avlägsnar man kött och fjäll från fiskskinnet, sen blandas ingredienserna ihop och masseras in i skinnen som får mogna ett par dagar. Sedan är det dags att tvätta bort överflödigt fett, och därefter hängtorkas skinnen i solen. När skinnen är nästan torra mjukgör man dem genom att dra dem mot en hård möbelkant, eller genom att gnugga dem för hand. Smyckenas baksidor är gjorda av restbitar av renskinn, och de röda detaljerna är knappar från ett överskottslager. Härligt ekotänk hela vägen. 

Foto: Julia Lillqvist. Design: Ina Nordberg @ Deformed by Ina. Modell: Nina Snellman. Makeup: Tanja Cederblom. Makeup-produkter: Ekosoppi . Hår: Pernilla Lamminen @ Frisering Mari Hårprodukter: am Naturprodukter. Smycken: Madelene Westerlund 
 

Publicerad 20.11.2013 kl. 10:35

Behind the scenes: 10-talet

Idén med 10-talsfotograferingen var att göra en modern version av den tidens studiofotografering. Bakgrunderna var ofta föreställande med motiv som salonger och skogar...

Idén med 10-talsfotograferingen var att göra en modern version av den tidens svartvita stela studiofotografering. Bakgrunderna var ofta föreställande med motiv som salonger eller skogar, modellerna var rakt uppställda och naturljuset kom ifrån takfönster. En skog kändes helt rätt. Problemet var alltså: hur får vi in en skog i en studio?

Min första idé gick ut på projicering, alltså att placera en projektor bakom modellen, från vilken ett annat fotografi föreställande en skog projicerades på bakgrunden. Efter noggranna diskussioner med lärare och elever på Novias fotoutbildning, och främst med fotografen Julia Lillqvist, kom vi fram till att den idén troligen skulle skapa fler problem än lösningar. Avståndet mellan projektor och projiceringsduk skulle behöva vara enormt, alternativ kunde projiceringen istället riktats uppifrån. Skulle bakgrunden framstå som lysande? Vi kunde inte lita på naturljus eftersom fotodatumet var i slutet av oktober, även om Campus Allegros studio har stora fönster, så hur skulle blixtljus påverka projiceringen? Kanske helt fräta ut den? 

Övriga idéer; en utskrift på 4x6 meter - väldigt dyrt och framförallt väldigt, väldigt oekologiskt att skriva ut en bakgrund för ett enda användningstillfälle och ödsla massor av papper, färg och energi på det. En målning hade varit ypperligt, men tiden var knapp och i budgeten fanns inga sådana finanser inräknade. Den enklaste lösningen, photoshop, kändes lite, lite som fusk. När vi diskuterade hur man i så fall skulle behöva vinkla och vrida och förstora och förminska bakgrunden på varje enskild bild kom vi fram till att lösningen inte var så enkel ändå.

Men har inte en enda människa en existerande skogsbakgrund då? Teatrar, andra fotostudior, folk med fototapeter? Man ska aldrig glömma en enda kontakt, så jag ringde en fotograf jag praktiserat hos för massor av år sen, och se - där fanns den, bakgrunden. Inte i gråskala, inte en exakt kopia av 10-talets bakgrunder, men alldeles tillräckligt bra. Över 3 meter bred, över 6 meter lång, föreställande en sagoskog i pasteller. Men i editeringsskedet finns förstås alla möjligheter att förvandla ponnypasteller till minimalistisk gråskala. Perfekt, och helt rätt enligt ekotankesättet.

Foto: Julia Lillqvist. Design: Ina Nordberg @ Deformed by Ina. Modell: Nina Snellman. Make up: Tanja Cederblom. Make up-produkter: Ekosoppi & Swedish Beauty Factory. Hår: Pernilla Lamminen @ Frisering Mari. Hårprodukter: am Naturprodukter

Publicerad 30.10.2013 kl. 09:46

2 till photoshoots avklarade

En utmärkt rolig dag i skapandets tecken. Vi ställde till med hela två photoshoots, dels 10-talet...
En utmärkt rolig dag i skapandets tecken. Vi ställde till med hela två photoshoots, dels 10-talet, dels 40-talet. Julia Lillqvist fungerade som fotograf, och det blev både studiofotografering och miljöfotografering. Som alltid blir jag så himla imponerad av alla proffs jag får samarbeta med, tusen tusen tack till de otroligt vackra modellerna Nina Snellman och Erica Wenman, fantastiska sminkösen Tanja Cederblom, otroliga frisörerna Jonna Höglund och Pernilla Lamminen. Tack till Jakobstads Museum för att vi fick fotografera i Västmanmors stuga och till Campus Allegro för att vi fick invadera studion. Tack till Katja Uitto för den sagolika studiobakgrunden och till Madelene Westerlund för smycken i fiskskinn och till Viveca Strömberg för smycken av återvunna silverskedar. Tack till am Naturprodukter för ekologiska hårprodukter och till Ekosoppi och Swedish Beauty Factory för ekologisk make up. Så mycket kärlek, så härliga arbetsinsatser och så ypperligt resultat. (Det är nästan så jag kostar på mej ett utropstecken - nästan.)
Publicerad 24.10.2013 kl. 17:13

40-talet, vill du vara modell?

Oj oj, ateljén formligen väller över av brudklänningar för tillfället. Det är 00-talets brudklänning, som ska bäras av den alldeles riktiga bruden...

Oj oj, ateljén formligen väller över av brudklänningar för tillfället. Det är 00-talets brudklänning, som ska bäras av den alldeles riktiga bruden Corinna om en och en halv vecka. Sen är det 10-talets klänning som är hårt på gång och 40-talets. Fotograferingsdagen är preliminärt bokad till 23.10 i Jakobstad för de två sistnämnda. Har du rött hår och är i storlek 36-38, 163-173 cm lång och kan modella på förmiddagen (23.10, 24.10 eller 25.10) i Jakobstad? Kontakta oss antingen via Facebooks White Trash-sida eller via mail ina.nordberg13@gmail.com. Reseersättning inom Österbotten går att ordna. Har du inte rött hår men vill framhålla dej som lämpligt modellmaterial i alla fall kan du oxå ta kontakt, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig angående hårfärger och sådant. 

40-talets klänning ska bestå av äkta siden och massor av gamla pärlor. På 40-talet var det ont om material pga kriget. Många brudar var tvugna att bära mörka klänningar, blå eller svarta, för att det helt enkelt inte fanns något material att få tag på. Man kanske var tvungen att sy om något, låna en klänning och ändra den så att den passade eller helt enkelt gräva runt bland det man hade. Att "ta vad man har" blev därför min 40-talsslogan. Jag gick inte till loppis direkt för att leta vad andra grävt fram ur sina garderober, utan jag stack in nosen i den egna garderoben och började röja. Efter en stund hittade jag ett alldeles ljuvligt sidentyg, det var ingen värst stor bit, men med smart mönsterplanering kan det räcka. En kvarleva från ett brudklänningsprojekt år 2010. Sen dess har sidentyget legat och kostat i skåpet, men nu är det slut på det. Det användes aldrig 2010 för det har en irriterande förmåga att ändra nyans. Lägger man det intill vitt blir det gult, lägger man det intill gult blir det vitt, osv. Men vad ska det inte kunna tacklas det oxå. I kombination med en miljon pärlor, från olika gamla pärlsmycken och till och med en dörrkrans i  pärlor (vem som nu någonsin har fått för sej att använda en sådan låter vi vara odiskuterat).

Publicerad 08.10.2013 kl. 10:57

Planering av 10-talets photoshoot

Kommande photoshoot är i full planering. Julia Lillqvist heter fotografen som ska plåta denna gång. Det blir...

Kommande photoshoot är i full planering. Julia Lillqvist heter fotografen som ska plåta denna gång. Det blir studiofotografering i Campus Allegros nya vackra utrymmen i Jakobstad. Låter ju simpelt och snabbt, men det är det såklart inte. 

På 10-talet placerade man brudpar framför målade kulisser föreställande skogar eller salonger när man studiofotograferade dem. En sådan kuliss vill jag ha. En suddig sagoskog i gråskala. Någon frivillig som vill donera en dylik kuliss på 3*5 meter? Inte det, så synd. Vi ska försöka lösa problemet på annat vis då. Kanske en projicering kunde fungera? Eller någon vill kanske måla en skog åt oss? Vi får se hur det blir... Kreativ problemlösning, man koncentrerar sig på lösningen, inte på problemet. Alla metoder är tillåtna och inga förslag är för korkade eller omöjliga. Enkelt vore det såklart att helt enkelt skriva ut en kuliss, men det känns ju inte vidare ekologiskt det, 20 kvadratmeter papper för engångsbruk... Hmm, det ordnar sig nog på något vis. 

På 10-talet uppfanns både mascara, läppstift och ögonskugga. Men sminkningen ska vara i enklaste laget. Tanja Cederblom, som blivit min fasta estenom i projektet, kommer att lösa det. Make upen är såklart ekologisk och kommer från Ekosoppi. Frisyren kommer att fixas av superduktiga Jonna på Polka

Modellen är bokad, det blir Nina Snellman, som jag jobbat med förr och gillar skarpt. Skorna är beställda men inte framhunna.Smyckena är det ännu öppet med, har ett samarbete på gång men inget bekräftat. Ett paket med planschett, metallskenor och snörningsband ska också hinna dimpa ner i postlådan. I de återvunna brudklänningarna tillåter jag 5% nyproducerat material. I detta fall blir det stödband, metallskenor och planschett i korsetten, öljetter och snörningssnöre, metallskenor i underkjolen och tråd. Resten är återvunnet material. Ett par gardiner i vitt, ett svart fodertyg från ett överskottslager, köpt på loppis. Till överdelen går det åt en del gamla spetsar, styvningstyg (restmaterial från båtinredningsfirma), och återvunnen mönstrad bomull till foder. Underkjolen blir gjord av ytterligare två gardiner, en bomulls- och en spets-. Till huvudbonad har jag en idé om en myrtenskapelse, inte nödvändigtvis en klassisk myrtenkrona utan kanske något modernare i samma material. Buketten kunde t.ex. vara rosor och asparagus. Det finns utrymme för förändringar och justeringar, men grundlinjerna för 10-talet är dragna. 

Publicerad 24.09.2013 kl. 10:00

Förvandlingens decennium

Den starkaste inspirationen från tiotalet: förändringen från det svarta till det vita. Med fäste...

Den starkaste inspirationen från tiotalet: förändringen från det svarta till det vita. Med fäste där planerades klänningen som faktiskt har en förvandlingsegenskap. På bröllopsfesten kanske man får för sig att byta skepnad mitt i en svängom på dansgolvet. Då är det fritt fram att göra det. En ögla lösgörs, en snurr genomförs, en ögla fästs. Svart blir vitt. Klänningen med korsettliv kan bäras med eller utan spetsblus.

 

Publicerad 19.09.2013 kl. 10:44

Den edvardianska tiden och tiotalet

Informationen om tiotalet är knapp. Ingen verkade ha skrivit ett ord om något som hände mellan den edwardianska tiden...

Informationen om tiotalet är knapp. Ingen verkade ha skrivit ett ord om något som hände mellan den edwardianska tiden (1901-1909) och tjugotalet. Men den som söker, hen letar, och finner ibland oxå ett och annat av värde. Det visade sig att vissa dragit ut på den edvardianska eran till att gälla ända till 1914, andra kallar tiotalet postedvardianskt och några hoppar helt enkelt över det. För det var väl inget speciellt som hände? Jomenvisst, klart att det hände saker, det gick ju ett decennium. Första världskriget (1914-1918) gick av stapeln. Grunden till det glada, slappa tjugotalet lades. Och för första gången på 400 år övervägde man att ta av sig korsetten.

Vid nollnolltalets, den egentliga edwardianska erans, intrång levde många av de viktorianska stildragen kvar. En era avbyter inte en annan direkt vid ett årsskifte, det dröjer länge och det är suddigt. I seklets början var det förstås ännu långsammare än vad det senare kom att vara. Nollnolltalet är intressant, för det är brytningen mellan två världar. I början var det, i stora drag, getingmidjor, och heltäckt kropp, från hakan till fingertopparna till tåspetsarna. Mycket pös och rynkor och volanger, döljande linjer och lager på lager. Senare togs den edvardianska korsetten i bruk, den bildade en S-linje i kroppen med platt mage, hög byst och putig bak. S-formen förstärktes ytterligare av ärmar som var pösiga upptill och snäva från armbågen. När tiotalet närmade sig försvann småningom de mesta frillorna. Korsetterna blev rakare i formen och började acceptera midjan sådan den var, istället för att förvränga den till minimala mått. Överdelarna blev mindre bylsiga, kjolarna blev rakare och man föredrog A-linje framom timglasfigur. Halshålen var fortfarande höga, nästan upp till öronen, men en fot eller ankel kunde anas här och där. Under bägge decennier var det mycket spetsar, speciellt i kragar och decolletage,  Mot slutet av tiotalet blev materialen lättare, mindre krispiga och mer svävande, som de också skulle komma att vara under tjugotalet. 

Okänt brudpar ur mormors fotolåda. Enligt Suomen Valokuvataiteen Museo härstammar fotografiet från 1910-talet.

Källor: "Vintage Weddings, one hundred years of bridal fashion and style" (Fogg, M. 2011), "Bridal Fashion 1900-1950" (York, K. 2102), ehow.com, 

Publicerad 18.09.2013 kl. 09:58

Det knepiga 10-talet och ord på vägen

När historien har skrivits har man av någon anledning hoppat över tiotalet. Beskrivningarna på...

När historien har skrivits har man av någon outgrundlig anledning hoppat över tiotalet. Beskrivningarna på det viktorianska modet (slutet av 1800-talet) och den edwardianska eran (1901-1910) är många, men sen är det tomt. Sen har ingen en enda åsikt före man glatt kliver in i det jazziga tjugotalet och återigen beskriver och berättar i detalj hur saker och ting gick till och såg ut.

Det gör att tiotalets inspiration blir annorlunda, kanske friare, kanske bättre? Det finns ett citat som lyder: "The inspiration is already within you. Be quiet and listen." och det borde man väl oftare hålla sig till. Speciellt i kombination med universums personliga budskap till mig (lite oputsat skickat via en drygt salongsberusad typ på gatan) "Onks kaikki oikeesti luettava, hä?" (Är det verkligen nödvändigt att läsa allting?). 

Jag är tyst, jag lyssnar, och jag läser inte det som inte finns skrivet.  Tiotalet satte grunden till tjugotalets bekvämlighet. Från det kontrollerade edwardianska midjesnörpet till friheten, bekvämligheten, livet. Ett hopsnört liv blir ett livligt liv. Och jag tänker svart blir vitt, vitt blir svart. Förändring. Förändringens tid blir en föränderlig brudklänning. Svart eller vitt, man behöver inte bestämma sig. Man kan variera och med ett enda svep byta skepnad hundra gånger under bröllopet om man så vill. Det här blir bra. 

 

Publicerad 13.09.2013 kl. 12:06

Lagen om hur man ska klä sig

I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar...
I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar hamnar i en fulhetssvacka. Tabellen kallas Laver's Law of Fashionable Design, och är skapad av dräkthistorikern James Laver.

Laver's law, eller Lavers lag beskriver hur man betraktas iklädd kläder som inte är moderna utan rentav före sin tid, efter sin tid eller vintage. I sin renaste form syftar vintage på kläder som är från före 1960-talet, medan de som nyare än 1960 kallas retro. Det diskuteras alltid, men enligt Thompson är det på det viset. Dock ska vi minnas att brudmodet ändrar långsammare än det övriga modet, och att inte alla utsvävningar når dit.

Lavers lag

Att klä sig … sin tid är …

10 år före - opassande (2023)
5 år före - skamlöst (2018)
1 år före - vågat (2014)
Enligt rådande mode - välklätt (2013)
1 år efter - sjaskigt (2012)
10 år efter - motbjudande (2003)
20 år efter - löjligt  (1993)
30 år efter - underhållande (1983)
50 år efter - säreget (1963)
70 år efter - charmerande (1943)
100 år efter - romantiskt (1913)
150 år efter - bedårande (1863)

Denhär, enligt Lavers lag, löjliga brudklänningen köpte jag i andra hand nyligen. Den bifogas till den växande materialhögen. Den är daterad 1995, liksom den förra andrahandsbrudklänningen jag köpte. Men denhär var 100 gånger dyrare. Ja, det är alldeles sant. Den kostade 10 euro, när den förra endast kostade 10 cent. På nätauktionerna varierar priserna på gamla klänningar mycket. De som är 1-5 år gamla (sjaskiga enligt Laver) kostar kring 400-800 euro, de finns i överflöd och de flesta förblir oköpta. (De löjliga) åttio- och nittiotalsklänningarna är billigast, och av någon anledning säljer folk också retroklänningar (sextio- och sjuttiotal) alldeles för billigt. Sådanan har jag köpte för 20-50 euro, och femtiotalsklänningar (mittemellan säregna och charmerande) för 15-30 euro. Priserna stämmer inte riktigt överens med tabellen, märker man. Det klokaste är väl ändå att spara sin brudklänning, i åtminstone 50 år. Tills den återigen är gångbar i ursprungligt skick. 

Källor: "Style Me Vintage - A guide to sourcing and creating retro looks" (Thompson, N. 2012)

Publicerad 25.06.2013 kl. 12:11

10-talets brudmode på den österbottniska landsbygden

Österbottens Traditionsarkiv har en stor samling bröllopsbilder från 1900-talet, en verkligen skatt. Bildsamlingen är en donation...

Österbottens Traditionsarkiv har en stor samling bröllopsbilder från 1900-talet, en verklig skatt. Bildsamlingen är en donation till Svenska Litteratursällskapet från Vöråbördige fotografen Erik Hägglunds efterlevande. Hägglund var aktiv som bl.a. bröllopsfotograf mellan 1910 och 1962, och är en av de som introducerade ateljéfotografering på Österbottens landsbygd. De flesta brudparen på bilderna har rötterna kring Vöråtrakten, men Hägglund har också haft kunder från angränsande kommuner. Samlingen ger en mycket intressant bild över hur bröllopsmodet sett ut på den österbottniska landsbygden under en tidsperiod på drygt sextio år.

Traditionsarkivets forskarsal äntrade jag med den förutfattade meningen att man i Österbotten skulle ha varit alltför långt borta från modehusen för att anamma de rådande trenderna. Arkivarie Meta Sahlström uppmuntrade mig; nog kommer du att hitta moderiktiga plagg, menade hon när jag satte mig ner och började bläddra i databasen. Sverige hade goda möjligheter att influeras av det franska modet under denhär tiden, och vi på kustremsan hängde med. Vid granskningen av bilderna noterade jag att det stämde. Man kan tydligt se hur brudmodet ändrat i takt med rådande europeiska trender. Gränserna är ibland diffusa, som det vanligen är inom modet. En midjelinje droppar inte 20 centimeter från en dag till nästa, den glider långsamt neråt tills man plötsligt inser att nu har det hänt något. Sahlström menar också att man i Österbotten varit mycket mån om att hålla fast vid sin tradition med kronbrudar, och därför kanske varit motvillig till en del modenycker. Så sent som på 1934 ordnades traditionella kronbröllop enligt alla konstens regler. Arne Appelgrens film från 1939 visar hur en österbottnisk kronbrud kläs, klicka fram till tiden 12:12. Se filmen.

Bröllopsbilderna tagna under tiotalet börjar från 1915, ett allvarsamt brudpar ser in i kameran. De håller varandra i handen, bruden har ingen bukett. Istället har både man och hustru blomdekorationer på bröstet. Prästkragar, blad och några mörkare blommor. Klänningen är svart och ankellång. Ärmarna är långa, halshålet högt och täckande, livet volangprytt och bylsigt, men åtsittande i midjan. Slöjan är bländande vit och når ända ner till golvet. Många ansåg det vara en onödig flärd att bära vit brudklänning. När skulle man senare använda den? En svart klänning kunde däremot användas till kyrkklänning och vid högtider efter bröllopet, tills den slets ut. (Bilden finns publicerad i boken Blickfång, en tidsresa med Vöråfotografen Erik Hägglund.)Men visst har det funnits flärdfullare brudar också, majoriteten av bilderna från tiotalet visar ljusa och vita klänningar, en del kronbrudar finns bland porträtten och en äldre brud som bär en stilig linnedräkt med kjol och tröja med knappar och ett mörkt livstycke under. Hennes slöja är hoptagen i två knutar på var sida om huvudet, och den är så lång att den breder ut sig även utanför bilden, mer än en meter långt är slöjans släp. En brud från 1918 har en kortare klänning, hela 10 centimeter av benet syns, en anteckning finns om att sömmerska Maria Dal från Kaitsor sytt bruddräkten. Bruden har varken slöja eller bukett. En kronbrud bär ljus klänning med dubbla omtag på ärmarna. Hon når bara till axlarna på sin man i vanliga fall, men med kronan på är de nästan lika långa. Bruden har ett brett ljust skärp knutet i midjan, från skärpet hänger långa breda tygstycken nästan ända ner till fållen och avslutas med fransar och knappar längs kjolens vänstra sida. Kjolen har fem stora knappar bredvid skärpets hängen. Kring halsen har bruden så mycket blommor att hon ser alldeles nacklös ut.

Inför vårt eget bröllop (2012) samlade jag släktens bröllopsfotografier till en gissa-bröllopsåret-lek. Bland dessa finns två bilder tagna på tiotalet. Brudparen är från min mans släkt. Bruden med svart klänning, Maria, är fotograferad 1913 och bruden med vit klänning, Juliana, 1912. De har bägge superlånga slöjor med blommor eller myrtenkronor uppe på hjässan. I den vita klänningen ser man tyvärr inga detaljer, bara snittet och formspråket i sig, hög hals, lång ärm, inga synliga skor, blommor på bröstet. I den svarta däremot ser man tydligt alla detaljerna upptill. Klänningen har hög hals av spets med ett ljusare tyg under. I halsgropen bär bruden ett smycke. Livet är djupt V-ringat med en bred utsmyckad (broderad?) kant och veck ner mot midjan. Den utsmyckade kanten fortsätter längs kjolen ner mot fållen. Bröstet pryds av blommor och en dubbelkedja hänger mitt fram från blommorna till midjan. Ärmarna är bylsiga upptill och snäva nertill och har samma spets som kragen nedanom armbågen. Klänningen är lång men man kan ana tåspetsen av en svart sko. Bruden bär bukett, som den enda av de sex exemplen från nittontiotalet. 

Källor: Österbottens Traditionsarkivs samlingar, Vasa. Personlig diskussion med Meta Sahlström. Egen fotografisamling. Hellman, Sahlström, West 2010: Blickfång, en tidsresa med Vöråfotografen Erik Hägglund. Henriksson 2000: Tradition och modernitet: bröllopsfotografier från förra sekelskiftet och från 1990-talet (ur Budkavlen 2000). hwww.netikka.net/kvarnstugan/fotomuseum.htm,  www.kansatieteellisetfilmit.fi/videot5.htm
Publicerad 03.05.2013 kl. 15:16

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.