Bloggposter

Konstrundan

04.09.2014 kl. 11:00

Brudmässa 5-6.4 i Jakobstad

Oh, det är mycket nu. Planerar White Trash-projektets första framträdande som ska ske på brudmässan i Jakobstad 5-6.4. Det är både det ena och det andra som ska fixas. Modellerna är utvalda och klara, förhandlingar pågår med frisörer och makeupartister, tiderna är ännu oklara, för att inte tala om allt montermaterial. Puh, sena nätter blir det, men nu får nog dethär skiftet så lov och vara slut. 

Brudmässan är en mässa-inne-i-mässan och går av stapeln samtidigt som Activexpo-mässan. Öppet lördag och söndag 10-17.  

28.03.2014 kl. 00:11

Sidospåret till steampunkens värld

Tidigare nämndes ett sidospår, en blivande brud önskade en steampunkbrudklänning till sitt februaribröllop. Fotograferna var Emmi och Ville Kavilo, och genom att följa denhär länken hittar man några smakprovsbilder på steampunkbruden från deras blogg.
11.02.2014 kl. 09:58

Vi söker kvinnor att intervjua

I den kommande boken, som är den slutliga slutprodukten av projektet White Trash, ska det ingå intervjuer med finlandssvenska kvinnor som gift sig under 1900-talet. Intervjuerna kommer att handla om deras brudklänningar, varifrån de kom, köptes de eller syddes de? Vad var det för material, vilka accessoarer bar man till? Vem stod för designen? Hade man möljighet att välja och vraka eller var det spartider? Hur såg buketten ut? Hurdan var bröllopet i övrigt, stort, litet, hemma, i kyrkan, i stadshuset?

Vi hoppas kunna hitta kvinnor som vill berätta sin brudklännings historia, som gift sig på 40-, 50-, 60-, 70- och 80-talet. De kvinnor som tycker detta låter intressant ombeds ta kontakt via mail eller via White Trash facebooksida. Skicka gärna med ett bröllopsfotografi!

ina.nordberg13@gmail.com

14.01.2014 kl. 11:58

En steampunk-brud

I lördags genomförde jag en första klänningsprovning på en blivande brud, en steampunk-brud. Hon är egentligen utanför projektet White Trash, men hon platsar ändå på sätt och vis. Vi kör samma princip vad gäller hennes klänning, 95% återvunnet material. Och vi utgår från brudens mors brudklänning (bilden), anno 1979. En randig bomullsklänning med rynkad kjol i tre våder, och en tidstypisk fladdermusärm, supervacker i sin enkelhet, sydd av en släkting till familjen.

Vid första provningen, som föregåtts av en måttagning, provar man en så kallad toilé. Det är en första version av brudklänningen, tillverkad i lakanstyg, helst återvunnet förstås. Man korrigerar passformen, gör ändringar i längder, vidder och former, tills både bruden och designern är nöjda. Efter detta följer sedan mönsterändringar och den riktiga klänningen börjar skapas, i sitt riktiga material.

Det är något av det vackraste man kan tänka sig tycker jag, när en äldre slätkings, mammas, mormors, mosters, mormorsmors, klänning kan gå i arv till en yngre. Det skapar ett band mellan generationerna, och historien byggs in i klänningen som en saga. Tänk om Pernillas klänning om 35 år görs om till hennes dotters... Vi får vänta och se, men hur fantastiskt vore inte det. <3

 

02.12.2013 kl. 12:55

Bondbröllop för rötternas skull

I lördags bars den första White Trash-klänningen av en riktig brud! Vackra Corinna fick sin Mats, iklädd...

I lördags bars den första White Trash-klänningen av en riktig brud! Vackra Corinna fick sin Mats, iklädd 00-talets klänning som inspirerats av kronbrudarnas svarta klänningar. 

Bilden är hämtad från Österbottens Tidning, där artikeln "Bondbröllop för rötternas skull" är gårdagens mest klickade länk. Kul!

Foto: Eva-Stina Kjellman

21.10.2013 kl. 11:08

När allt klaffar (30-talets photoshoot)

Mycket tid går åt till att planera en perfekt helhet. Det börjar med klänningen, utgående från sitt specifika inspirationsdecennium föds den först i tanken, sen som skiss och slutligen...

Mycket tid går åt till att planera en perfekt helhet. Det börjar med klänningen, utgående från sitt specifika inspirationsdecennium föds den först i tanken, sen som skiss och slutligen på riktigt. De många gardinerna har än en gång levererat. Loppisarna är överfulla med gardiner och i gardiner finns det omåttligt med material att återanvända. Men det var inte spetsgardinerna som var huvudmaterialet denna gång, utan de silkiga salongsgardinerna och den kaffefläckade vintageklänningen. Nu är jag dock lite hemlighetsfull med att visa klänningen ännu, levererar istället ett utsökt porträtt från fredagens fotografering. 

Ingredienserna i denna utmärkta helhet är: styling planerad i minsta detalj, en perfekt miljö att fotografera i, en proffsig modell, en proffsig frisör, en proffsig sminkös och en proffsig ljusassistent. De tre förstnämnda jobbade dessutom med proffsiga produkter, men stackars ljusassistenten fick gräla med ett vindruteskydd i silverfolie istället för en riktig reflektor. Hon klarade det galant, det må jag säga. Fotografen är jag själv, och tack vara alla dessa proffsiga insatser från alla håll är jag så nöjd med bilderna att jag kunde gråta. 

Foto: Ina Nordberg. Modell: Henrika Granholm. Hår: Jonna Höglund @ Polka. Make up: Tanja Cederblom. Make up-produkter: Ekosoppi, Vasa. Hårprodukter: AM Naturprodukter. Bilden är tagen på Malmska Gården i Jakobstad. 

Make upen som användes är följande;

Dr Hauschka Concealer 01 - lite svår nyans, men blandade sig fint med: Flow Mineraalimeikkipuuteri Peach - lättarbetat, ger jämn och matt yta. Inglot Loose Powder - på T-zonen, enbart för att motverka blänk (behövs när ljuset är väldigt starkt och modellen troligen får rätt varmt under fotograferingen). Lavera So Fresh Mineral Rouge Powder Lovely Peach 03 - underbar nyans, härlig matt finnish. Sante Eyebrow Pencil No. 01 - bra ton, bra konsistens, var försiktig med underlaget dock, hållbarheten är bäst direkt på huden. Lavera Eyebrow Styling Gel - håller stråna på plats, trevlig men lite stor borste. Sante Liquid Eyeliner som kontur åt ögat, sotning med Benecos Natural Kajal (mycket bra kvalitet, väldigt svart, väldigt lättarbetad), som sedan försiktigt duttades över med den mörkaste skuggan ur Sante Eyeshadow Trio No. 06 och Benecos Natural Baked Colours Mokka. Läpparna är grundade med Dr Hauschkas Concealer 01, sen skuggade med den mörka tonen ur Benecos Natural Duo-Eyeshadow Noblesse, täckt av Benecos Dark Red läppstift i två lager med puder emellan. Fransarna är svärtade med Santes Mascara Endless Lashes - passar utmärkt när lösögonfransar ska användas, och de i all sin delikathet kommer från Swedish Beauty Factory och är av märket Paperself - så himla vackra. 

Frisyren är fixad med AM Naturprodukters hårvårdsserie som innefattar bla.a. clayvax, hårvax, calendulanäringsspray, hårgel och hårspray. Riktigt bra ekologiska hårprodukter. Finnish-sprayen till en såhär krävande frisyr är dock av icke-ekologiska KC. Problemet med de ekologiska hårsprayerna är att de saknar dendär ultimata hållbarheten som denhär typen av frisyr kräver. 

02.09.2013 kl. 12:34

Blommor från Sunds Trädgård

Imorgon blir det som sagt två fotograferingar, med inspiration från 30-talet respektive 70-talet. Jag satt precis i telefon med Carola på Sunds Trädgård i Jakobstad...

Imorgon blir det som sagt två fotograferingar, med inspiration från 30-talet respektive 70-talet. Jag satt precis i telefon med Carola på Sunds Trädgård i Jakobstad, som ska leverera ekologiska buketter åt brudmodellerna samt en härlig hårkrans. 

Det är fullt möjligt att ha riktiga blommor och ändå tänka ekologiskt, även om jag brukar förespråka experimentella material i buketterna. Det handlar om att tänka enligt säsong, använda arter som kan odlas här på plats och inte behöver transporteras långa vägar och förorsaka utsläpp i stor mängd. Vi har en fantastiskt blomsterfauna som är väl värd att ta vara på, varför skulle vi måsta hämta blommor från andra sidan jorden när de är minst lika vackra här? 

I en av favoritböckerna, Ja! Er guide till ett etiskt och ekologiskt bröllop nämner Katharina Brunat ytterligare bekämpningsmedel, konstgödsel, uppvärmning av växthus och orättvisa arbetsförhållanden på plantagerna som ruskiga faktorer inom blomsterindustrin. En del blomsterhandlar tillhandahar ekologiskt certifierade blommor, och då ska man förstås välja dylika.  Ett utmärkt alternativ är att odla själv eller plocka vilda blommor (inte skyddade arter) på ängen.

Carola på Sunds Trädgård ska till sjuttiotalsbrudens hårkrans välja närodlade blommor. En färgkarta gav jag henne, för är man som jag usel på att identifiera olika blomster är det den bästa lösningen, jag får de färger jag vill ha och blomsterexperterna ser till att välja närodlade säsongsblommor. Buketten ska vara lite mer experimentiell dock, från egen trädgård samlar vi grönsaker och frukter istället för blommor. Det vi inte har ska jag åka och köpa från den ekologiska grönsaksavdelningen ikväll. En grönskaksbukett ska nämligen 70-talsbruden ha. Ett mera klassiskt val gör vi åt 30-talsmodellen, som kommer att bära vita liljor och aspargus - typiska arter för inspirationsdecenniet. 

Källa: Brunat, K. (2010): "Ja! Er guide till ett etiskt och ekologiskt bröllop, personlig diskussion med Carola Snellman, Sunds Trädgård.

Bildkällor från: pinterest.com/inesjka/white-trash/

29.08.2013 kl. 10:21

Två stundande photoshoots

På fredag kommer hela två photoshoots att gå av stapeln, bägge i...

På fredag kommer hela två photoshoots att gå av stapeln, bägge i Jakobstad. Det är 30-talet och 70-talet som ska avporträtteras. För make upen står sponsorn Ekosoppi och estenomen Tanja Cederblom. Håret fixar Jonna Höglund och Pernilla Lamminen på Polka respektive Frisering Mari. Modellerna har noga valts ut och är hela fyra till antalet, Henrika Granholm agerar 30-talsbrud och Annika Ruokolahti 70-talsbrud med tärnorna Anna Jungarå, Alva Sandström och Siri Fagerudd.  Jag fotograferar själv Henrika, som jag jobbat med mycket förr och har utmärkt koll på. Utmaningen att fotografera fyra modeller utomhus i sidoljus kommer Jarno Pellinen att ta sig an, han kommer nämligen inom en riktigt snar framtid att starta företaget Photoshooter i Vasa. Smyckena till 70-talsfotograferingen kommer från Bobo Holm, Henrikas smycken har jag redesignat från gamla bijouterier. 

Det är spännande tider, nu måste jag återgå till att färdera Henrikas klänning, stryka tärnornas klänningar, och göra en 30-talsinspirerad hårprydnad... Puh. 

28.08.2013 kl. 14:35

Österbottniskt bondbröllop i Sundom

När landsbygdens traditionella bröllopsseder i början av 1900-talet började ge vika för de mer allmängällande trenderna, minskade antalet kronbröllop. Man var ovillig...

När landsbygdens traditionella bröllopsseder i början av 1900-talet började ge vika för de mer allmängällande trenderna, minskade antalet kronbröllop. Man var ovillig att helt ge upp traditionen, vilket gjorde att den levde ändå in på 1930-talet, men de vitklädda och svartklädda "vanliga" brudarna även bland allmogen blev fler och fler. I samma tid reste den åländske musikforskaren Otto Andersson runt i Österbotten och kom i kontakt med äkta kronbröllop. Han lär ha blivit så fascinerad att han genast tecknade ner alltsammans och det blev startskottet till skådespelet Österbottniskt Bondbröllop, nedtecknat 1907, som ännu idag sätts upp i olika regier bottnande i Anderssons original. 

Igår sattes pjäsen upp på Sundom Prästgård, i samarbete med Brage. Enligt all marknadsföring som föregått bröllopet skulle det resultera i ett äkta par som vigdes på plats enligt gammal tradition. Nåja, så var nu inte fallet ändå. Paret hade gift sig tidigare i sommar och spelade nu enbart rollerna av ett gammaldags brudpar. Det skulle egentligen inte spela någon roll, men högtidligheten och äktheten uteblev.

Jag hade höga förväntningar, tänkte mig hur kulisserna skulle glittra när solskenet fångades i guldspirorna, hur fransarna på brudhimlen skulle svaja i vinden. Hur ett gravallvarligt par skulle knäböja framför prästen och man skulle skymta hennes innerkrona i de många speglarna som borde ha hängt på väggarna. Publiken, gästerna, skulle ha fått köpa sig en spira att sätta på bröstet som man gjorde på riktiga kronbröllop. Jag tänkte mig spralliga musikanter, glada sångare, utklädda objudna gäster som smög sig in utan lov, hästar i långa rader, saluter och skrammel, högtidlighet, äkthet, känsla. Tyvärr blev jag besviken på alla punkter. Köttsoppa serverades, det var trevligt, och brudparet var iklädda tidstypisk skrud och verkligen underbart vackra. Men allt det andra... Spelmän hade de, sångare likaså, och skådespelare här och var som lockade till skratt. Men genuinitet uteblev, tyvärr, jag hade hoppats på att få"uppleva ett gammaldags traditionellt bondbröllop", men sommarfest med gammaldags inslag vore en mer rättvis beskrivning.

Brudparet spelades av Marie-Louise och Oskar Lindman.

 

19.08.2013 kl. 11:15

30-talets Österbotten

I Österbottens traditionsarkiv fotosamlingar kan man hitta många trettiotalsbrudar i vackra tidstypiska klänningar. De flesta bär vita klänningar med...

I Österbottens Traditionsarkiv fotosamlingar kan man hitta många trettiotalsbrudar i vackra tidstypiska klänningar. De flesta bär vita klänningar med enkla runda eller V-formade halshål och halvlånga eller långa ärmar. Ärmarna är för det mesta smala upptill, och faller i klockade vågor vid armbågen eller är snäva ända till handleden. På de bröllopsfotografier som är tagna tidigt på trettiotalet kan man ännu se hur tjugotalsmodet dröjer sig kvar, med dushmösseliknande slöjor och kortare rakare klänningar. Men mot mitten och slutet av decenniet är de kvinnliga hellånga klänningarna med markerad midja i klar majoritet. Slöjan kryper bakåt och pannan blottas, håret läggs i perfekta vågor. Tygen förändras synbart till mer silkiga och blanka material. Kjolfållarna blir vidare, men inga underkjolar eller krinoliner förekommer. Vidden samlas istället nere vid anklarna i vågor. De färgade och mörka klänningarna, som också är välrepresenterade, har ibland vita kragar. Många brudklänningar, både vita och färgade, har stora dekorationer direkt under hakan, en rosett, en blomma, en brosch, ett rynkat parti…

Bara en endaste brud porträtteras iklädd guldkrona. De flesta har golvlånga slöjor med släp som är fästa på hjässan med ett eller två pannband, diadem eller tiara. Några har smala kransar. Många brudar är barhuvade och utan buketter, men de flesta har buketter bestående av stora vita liljor eller mindre rosor.

En brudklänning fastnar jag speciellt för. Den är ytterst elegant och geometrisk enligt rådande mode. Klänningen är inte vit utan en mellanmörk nyans. Den har långa smala ärmar med lite mer vidd vid ärmkullen. Kjoltyget är vänt på helsnedd och faller i vackra vågor och midjan är markerad med ett skärp. Från midjan löper en triangelform upp mot V-ringningen. Triangelspetsen dekoreras av en enkel brosch, och ovanför breder en geometrisk krage ut sig som en triangel åt vardera håll. Brudens eleganta klänning är daterad till 1937 och en god representant för det sensuella, kvinnliga modet.

I mina egna fotogömmor hittar jag både mina farföräldrars bröllopskort och kortet från min morfars första vigsel. Jula hette farmor, som den enda i landet från 1905 tills sin död 1981. Julas klänning är vit, V-ringad och har lång ärm med samlad vidd vid handleden. I buketten finns spretiga vita liljor. Hennes huvudbonad är den enda jag sett i sitt slag. Det är en form av krans med vaxblommor (?) eller pärlor (?) och växter, hopflätade i ett stort nätmönster som täcker hela håret. Den långa slöjan med släp är fäst baktill på huvudbonaden. Bröllopet ägde rum år 1934.

Min morfars fösta fru Adele har också liljor i buketten. Det man kan se av klänningen är att den är höghalsad, troligen i V-ringning, vit och har lång ärm. Adele har en mycket vacker tiara. Ett samtal till min mor och hennes halvsyster, Adeles dotter, bekräftar att tiaran finns i behåll. Det kräver absolut en närmare undersökning, kanske får den trettiotalsinspirerade White Trash-bruden bära samma tiara? Eller så får hon ett hårsmycke inspirerat av Adeles tiara…

Källor: Österbottens Tradtitionsarkiv, egna fotografier

12.06.2013 kl. 11:53

Hurra hurra hurra!

Idag var en fantastisk dag att gå till postlådan, för där väntade ett brev från Suomen Tietokirjailijat ry / Finlands Facklitterära Författare rf...

Idag var en fantastisk dag att gå till postlådan, för där väntade ett brev från Suomen Tietokirjailijat ry / Finlands Facklitterära Författare rf. De ville stöda den avslutande delen av projektet White Trash, som jag hållit hemlig till nu: den slutliga slutprodukten av projektet, efter forskning, design, tillverkning, kollektionens release, visningar, mässor, utställningar är - en bok! (Vilket ni säkert räknat ut redan i inledningen.) Oj vad kul, hurra! (Jag använder på tok för många utropstecken för min livstid, men jag är så glad och tacksam...)

Ur projektplanen för boken White Trash: något gammalt, något nytt...

"Processen från idé till färdiga art wear-klänningar dokumenteras noggrant, slutprodukten är nämligen en facklitterrär bok som behandlar förvandlingen från skräp till konstverk. Boken erbjuder därtill en vandring i brudmodet under 1900-talet, globalt såväl som lokalt, och ger ekologiska tips och idéer om hur man själv kan göra sitt bröllop grönare genom bl.a. återvinning. Boken ställs upp enligt decennierna, där varje huvudkapitel inkluderar den aktuella White Trash-klänningens förvandling, ekologiska tips, fakta, intervjuer, gör-det-själv osv."

Skål!

03.06.2013 kl. 10:55

Små handskar á la 50-tal

En av de mest tidstypiska accessoarerna från femtiotalet är de små handskarna; shorties. Imorgon stundar...

En av de mest tidstypiska accessoarerna från femtiotalet är de små handskarna; shorties. Imorgon stundar den första fotograferingen, femtiotalsbruden. På loppis hittade jag ett par småsorgliga handskar, troligen härstammande från åttiotalet. En förkortning och en liten volang senare är de just så små, korta och lekfullt romantiska som passar till stilen vi kör. 

Småsorgliga loppishandskar, före omvandlingen. 

Efter: superkorta shorties-handskar till morgondagens fotosession.

27.05.2013 kl. 16:50

Grejen med ekologisk mineral-make up

Våra make up-sponsorer Ekosoppi har inför den första fotograferingen bland annat förärat oss med Flows make up-puder. Min erfarenhet av ekologisk make up är inte den största, därför tog jag reda på lite fakta...

Våra make up-sponsorer Ekosoppi har inför den första fotograferingen bland annat förärat oss med Flows make up-puder. Min erfarenhet av ekologisk make up är inte den största, därför tog jag reda på lite fakta.

Make up-pudret från Flow är ett ekologiskt 100%-igt mineralpuder. I stora drag betyder det att det är gjort av krossade stenar med olika mineralinnehåll. I Flows puder ingår inget onödigt tjafs, talk eller substanser som kan ge hudirritation. Det innehåller bara fyra ämnen; mica, zinkoxid, titandioxid, och järnoxid. Och vad är det då? Mica är en glimmermineral; en vattenhaltig silikatmineral som utvunnits ur bergarterna granit, glimmerskiffer och gnejs. Mica finns i olika färger och grader av glans. Det suddar ut ojämnheter och ger huden lyster eftersom det reflekterar ljus. Titandioxid och zinkoxid är mikropigment som gör att pudret fäster bra, men molekylerna är så stora att de inte tränger in i huden och täpper till porerna. Båda ämnen är täckande och reflekterar ljus. Titandioxid skyddar mot skadlig UV-strålning och zinkoxid ger konsistens åt pudret. Järnoxid ger själva färgen åt pudret. Den förekommer i färgerna gult, rött, brunt och svart. Färgen Honey som vi valt åt modellen Erica innehåller tre olikfärgade järnoxider.

Flows puder är inte djurtestat och innehåller inte vismutoxidklorid, som en del mineralpuder gör. Vismutoxidklorid är också ett färgpigment, ett metalliskt grundämne som är en biprodukt vid bly- och kopparframställning. Det liknar kemiskt sett arsenik och kan orsaka hudirritation i form av rodnader och klåda och bör därför undvikas. Pudret innehåller inte heller några oljor, konserveringsmedel eller dofter som kan irritera känslig hy. Flow tillverkas i Hyvinge i Finland och är Ecocert-sertifierat för att säkerställa hög kvalitet. Mineral-make up har ingen läkande effekt på acne eller rodnader, men vid regelbunden användning kan de vårdande och balanserande mineralerna minimera porernas synlighet.

Källor: www.flowkosmetiikka.fi, Eriksson K: "Mineralsmink - inte alltid naturligt" (ur Året Runt nr. 19 2012, s.88), www.yourmake.se
26.05.2013 kl. 20:45

Österbottniska 50-talsbrudar

Det är intressant att jämföra den ”allmängällande” brudmodehistorian med hur man på den Österbottniska landsbygden klätt sig på den stora dagen. Och det är speciellt roligt att märka att...

Det är intressant att jämföra den ”allmängällande” brudmodehistorian med hur man på den Österbottniska landsbygden klätt sig på den stora dagen. Och det är speciellt roligt att märka att det stämmer överens! Här i lilla Österbotten har man haft många riktigt bedårande vackra typiska femtiotalsklänningar!

Vid närmare granskning av brudfotografierna från femtiotalet i Österbottens Traditionsarkiv kan man notera att många brudar valt långa klänningar, även om decenniets ultimata klänningslängd enligt Dior var 24 cm ovanför fotknölen. Men visst finns det många kortare brudklänningar också. Både vita och färgade.

Kronor förekommer frekvent, både i kombination med slöja och utan. Slöjorna varierar i längd och fluffighet, men är nästan alltid kantade med söta spetsar. Vissa brudar har blommor i kombination med slöjan, vid tinningen eller vid bägge tinningarna. Någon har glorialiknande volanger uppe på huvudet och någon är utan huvudbonad. Man har alltså på femtiotalet haft många alternativ att välja mellan som brud i Österbotten. Men hatten, den har tydligen inte nått fram. Inte ens de enstaka brudarna som gift sig i dräkt har valt att bära hatt. Men å andra sidan har väl hatten alltid setts som lite överklass…

Materialen är främst spets och släta och mönstrade satintyger. Ofta har kjolarna tunnare tyger ovanpå tjockare, spets eller slät chiffong. Bland detaljerna i klänningarna hittar jag nätta små runda kragar, kantiga kragar och kragar med kinesisk stil. Stora höga Elvis-inspirerade kragar och svepta runda kragar med prydliga knappar. Klänningarna utan kragar har enkla höga ringningar, djupa V-ringningar eller djupa U-formade ringningar där dekolletaget prydligt täckts med skir spets. Ofta har de klänningarna också små holkärmar eller halvlånga ärmar i spets. En del hellånga klänningar har hellånga ärmar i satin. En del brudar vågar bära ärmlöst.

Överklädda små knappar är vanligt och enstaka bälten syns till. Några brudar har framhävt en riktigt toppig byst och nästan alla klänningar är skurna i de getingsmala midjorna. Övriga accessoarer som verkar populära är små korta handskar med volanger och pärlhalsband, både långa och korta. Några brudbuketter är enorma och täcker nästan halva bruden, andra är små och runda, någon bär istället för bukett en liten blomma på bröstet och enstaka brudar har helt lämnat bort blommorna.

Överlag stämmer det mycket väl överens med vad jag forskat om brudmodet i världen, Europa och även Amerika. Tänka sig, att man i lilla Österbotten hade en så god koll och en så god smak!

25.05.2013 kl. 15:46

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.