Bloggposter

Konstrundan

04.09.2014 kl. 11:00

Brudmässa 5-6.4 i Jakobstad

Oh, det är mycket nu. Planerar White Trash-projektets första framträdande som ska ske på brudmässan i Jakobstad 5-6.4. Det är både det ena och det andra som ska fixas. Modellerna är utvalda och klara, förhandlingar pågår med frisörer och makeupartister, tiderna är ännu oklara, för att inte tala om allt montermaterial. Puh, sena nätter blir det, men nu får nog dethär skiftet så lov och vara slut. 

Brudmässan är en mässa-inne-i-mässan och går av stapeln samtidigt som Activexpo-mässan. Öppet lördag och söndag 10-17.  

28.03.2014 kl. 00:11

Julia Lillqvist ställer ut White Trash-bilder

Här har det varit osannolikt tyst ett tag. Det är, fortfarande, mycket på gång. En snabb uppdatering: 20-talet i produktion, 80-talet riktigt snart likaså. Fotograferingar för 20- och 80-talet i samarbete med Jarno Pellinen på Photoshooter under mars månad.

Min andra duktiga fotograf Julia Lillqvist  ställer ut en del av White Trash-bilderna i Lapua ända fram till 9 mars, så passa på och kika in där om ni har vägarna förbi. Julia har fotograferat 4 av decennierna och ställer ut 40- och 60-talet. 

(Foto: Julia Lillqvist)

En svensk dagstidning TTELA, skrev om White Trash i sitt vändagsspecial, förutom ett halvt uppslag fick vi också en helbild på ingångssidan, de valde 70-talsklänningen till det. Just den har inspirerat även andra, svenska ecobride.se bloggade med inspiration av 70-talet, här finns det inlägget.

Planerna framöver är att delta i Jakobstads brudmässa 5-6.4.

27.02.2014 kl. 08:52

Sidospåret till steampunkens värld

Tidigare nämndes ett sidospår, en blivande brud önskade en steampunkbrudklänning till sitt februaribröllop. Fotograferna var Emmi och Ville Kavilo, och genom att följa denhär länken hittar man några smakprovsbilder på steampunkbruden från deras blogg.
11.02.2014 kl. 09:58

Photoshoot 60-tal

Igår gick 60-talets photoshoot av stapeln. Den första planen var att fotografera i vardagsrumsmiljö inredd i 60-talsstil. En hostel-café-kombination i Jakobstad skulle ha varit ypperlig, men de hade fullt sjå med att ställa till med julmarknad, så tyvärr var det inte en möjlighet. Fotografen Julia Lillqvist tipsade om de stora vita tomma salarna i Strengbergshuset (Jakobstad), några telefonsamtal senare kunde hon åka dit och kolla ljusförhållandena. Hon bokade på direkten.

Klockan halv två inleddes frisering och sminkning av modellen Lotta, experterna på varsitt område var förstås Jonna Höglund (Polka) och Tanja Cederblom. Ekologiska skönhetsprodukter sponsrades av am Naturprodukter och Ekosoppi. Resultatet blev magnifikt bra, ni får se senare. I frisörsstolen mittemot satt en äldre dam som just blivit permanentad. Hon hade noggrant följt med förvandlingen av modellen från vanlig dagisfröken till underbar sextiotalsbrud. "Ni lägger väl bandet i håret nu?" sa hon när Jonna var klar med stylingen av Lottas pannlugg, "jag skulle vilja se hur vackert det blir när allt är färdigt!" Hon mindes själv sextiotalet och kom med expertkommentarer om läppstiftsfärger. =)

Väl framme på fotograferingsplatsen var det mörk. De stora vita salarna lystes svagt upp av stadsljuset utanför. Vi knixade lite med belysningen men beslöt oss för modelljus istället för blixtar, för att behålla stämningen av de skymda salarna. Det ska bli mycket spännande att se bilderna, jag tror nämligen de är urbra. Tre timmar tog det, och då var modellen rejält trött i fötterna. Förutom White Trash 60s-klänningen fick hon nämligen modella en vintagebrudklänning från 1964, och en liten ekologisk cocktailklänning i guldlamé för bröllopets sena timmar. Klänningarna ackompanjerades av franska Batucada Fashions grafiska smycken. Tack alla inblandade, toppenjobb!

14.12.2013 kl. 10:24

40-talet; photoshoot, makeup, hår och skor

Äntligen lite bilder från 40-talets photoshoot, ni får ha överseende, det är mycket nu. Härliga härliga bilder har Julia Lillqvist knäppt. Det var lite knepigt ett tag under photoshooten, rummet vi valt ut (i Västmanmors Stuga i Jakobstad) var 2,5*3 meter stort ungefär. Ett enda fönster fanns det, och Julia ville supergärna ha naturljus. Fönstret var i nordlig riktning, klockan var över tre på eftermiddagen, det var mulet, svinkallt och utsikten utanför var en föga bedårande sportbutik. Lycka till med det naturljuset. Vi riggade blixtar och gömde oss på minimala utrymmen med reflektorer ett tag, för det var verkligen mörkt som i en säck, och dessutom mycket opraktiskt att organisera med blixtar i det minimala rummet. Men sen, mittiallt hände något. Det ljusnade utanför och vi närmast välte undan blixtarna. Julia fick sitt naturljus, och tack och lov för det. För resultatet och bilderna är fantastiska. 

Vackra modellen Erica hade toppenfärg på sitt hår, och den är alldeles egen och naturlig - så fint. Jonna Höglund på Polka gjorde detta underverk till frisyr med hjälp av ekologiska produkter från Am Naturprodukter. Tanja Cederblom sminkade, som brukligt är, och produkterna är från Ekosoppi. Här följer sminklistan:

Underlag med Sukis foundation (från Swedish Beauty Factory) och Flows mineralpuder, nyansen Porcelaine. Dr Haushkas concealer i T-zonen. Benecos rouge, Mallow Rose, blandad med Laveras rouge Lovely Peach för att få rätt färg och ett ganska kraftigt lager för lagom mycket kindben. Brynen målades med Santes Eyebrow Pencil No1 och stabiliserades med Laveras ögonbrynsgel. För att ytterligare få dem skarpare fyllde Tanja även i dem med en mörkbrun ögonskugga från Sante (Eyeshadow Trio No.6). Eyelinern är Santes flytande, applicerad med en mycket bättre pensel dock än den som medföljer. Ögonskuggan är Benecos Natural Duo Eyeshadow Jungle, den mörkaste nyansen som bas och Dr Haushas Solo No.1 över hela ögonlocket. Läpparna är gjorda med Benecos Dark Red + Benecos läppenna. Fransarna är målade med Santes mascara, och faktiskt efter att de underbara fransarna från Paperself (Swedish Beauty Factory) är påklistrade. Det visade sig vara ett smart drag, för dels blir det på så vis lättare att limma på lösfransarna och dels får man möjlighet att böja till dem med mascaraborsten. Paperself-fransarna är verkligen behagliga att jobba med, stadiga och mycket lättare att hantera och kontrollera än vanliga plastiga lösögonfransar. 

Slutligen måste jag bara visa de söta fyrtiotalsinspirerade skorna som köptes begagnade från en nätauktion enkom till fotograferingstillfället och sedan såldes vidare åt nästa ägare på ett loppis. Mycket välanvända med andra ord. 

Foto: Julia Lillqvist
Design: Ina Nordberg @ Deformed by Ina
Modell: Erica Wenman
Makeup: Tanja Cederblom
Makeup-produkter: Ekosoppi
Hår: Jonna Höglund @ Polka
Hårprodukter: am Naturprodukter
Smycken: Viveca Strömberg

09.12.2013 kl. 15:56

Alternativ bukett

Under planeringen av 40-talets fotografering och helhet inspirerade kargheten och tomheten. Hur ödsligt det måste ha känts att som blivande brud vänta hemma medan den blivande maken slogs på fältet. Därför ville jag inkludera en sorts sorglighet. Höstlöven hade precis fallit när planeringen ägde rum, och som alltid påverkas man av det som är runtomkring en just för tillfället när inspirationen ska in. Därför plockade jag höstlöv, snurrade dem till rosor och hängde dem att torka tills det var dags för bröllopet - jag menar fotograferingen. Så skulle en riktig 40-talsbrud ha kunnat göra, i väntan på dagen som det är osäkert om kommer. Buketten vissnar inte, för den har redan vissnat och dött. Men inte mindre vacker är den för det. Axen kommer från bordsdekorationerna på Corinnas, 00-talets bruds, bröllop. Återanvändning, i alla skeden. Foto: Julia Lillqvist

22.11.2013 kl. 11:13

Smycken i fiskskinn

Vår 10-talsbrud, vackra Nina, blev fotograferad av Julia i förra månaden. Klänningen är svartvit och multifunktionell, men ni får hålla ut innan ni får se helheten. Däremot ska vi ta en titt på de härliga smyckena som Madelene Westerlund på Mad(d)e in Bergö gjort. Som namnet avslöjar bor Madde ute på Bergö i Vasa skärgård. Hon driver där sitt företag som erbjuder produkter i fiskskinn samt garvning av fiskskinn och sömnadstjänster. En vän tipsade mej om Maddes fina fiskar, samarbetet påbörjades med att Madde tog en titt på klänningsskisserna och en av mig utvald inspirationsbild.

Materialet som smyckena är tillverkade av är traditionellt garvat laxläder, kemikaliefritt. Till den typen av ekologisk garvning behövs bara matolja, äggula och diskmedel, berättar Madde. Först avlägsnar man kött och fjäll från fiskskinnet, sen blandas ingredienserna ihop och masseras in i skinnen som får mogna ett par dagar. Sedan är det dags att tvätta bort överflödigt fett, och därefter hängtorkas skinnen i solen. När skinnen är nästan torra mjukgör man dem genom att dra dem mot en hård möbelkant, eller genom att gnugga dem för hand. Smyckenas baksidor är gjorda av restbitar av renskinn, och de röda detaljerna är knappar från ett överskottslager. Härligt ekotänk hela vägen. 

Foto: Julia Lillqvist. Design: Ina Nordberg @ Deformed by Ina. Modell: Nina Snellman. Makeup: Tanja Cederblom. Makeup-produkter: Ekosoppi . Hår: Pernilla Lamminen @ Frisering Mari Hårprodukter: am Naturprodukter. Smycken: Madelene Westerlund 
 

20.11.2013 kl. 10:35

Blomsterfabriken

Kronbrudarna vid förra sekelskiftet var storslaget dekorerade. Kronorna kunde vara en halv meter...

Kronbrudarna vid förra sekelskiftet var storslaget dekorerade. Kronorna kunde vara en halv meter höga, och kring halsen bar bruden en krage full av pappersblommor, en så kallad bröstkrans. I olika byar har bröstkransarna sett olika ut, men pappersblommor och spiror (snurrade guldpappersremsor) har varit mycket vanligt. 00-talets brudklänning kommer därför att prydas av blommor. Inte exakt på samma vis som förebilderna, men med inspiration därav. 

Bild 1: Detalj av kronbrudsklänningen som står utställd vid Brages Friluftsmuseum i Vasa. Bröstkrans av spetsar, spiror och pappersblommor. 

Bild 2: Också väggarna i brudstugan dekorerades med pappersblommor. När gästerna anlände kunde brudkläderskan gå runt och sälja blommor åt dem att fästa på bröstet.

Bild 3. Såhär såg det ut i blomsterfabriken igår. Tre olika sorters blommor ska 00-talets brudklänning prydas med, här är den ena. Dragspelsblommor gjorda av resttyg stärkt med papper, och pärlor från ett gammalt halsband.  

10.10.2013 kl. 10:47

Gamla brudfoton

Vissa har sina gamla fotografier snyggt insatta i album, daterade och med noteringar om vem de föreställer. Så är det inte...

Vissa har sina gamla fotografier snyggt insatta i album, daterade och med noteringar om vem de föreställer. Så är det inte i min släkt. Mormors fotolåda är förvisso ett gediget forskningsmaterial, men ingen vet vem någon är och allt är huller om buller, fotografier som överspänner en tidsram på 100 år. I sommar hade vi ett möte där vi sakligt försökte reda ut vem som är vem, speciellt brudparen. En del sanningar uppdagades, men långt ifrån alla. Och vet man inte vem bilden föreställer så är det svårare att bonga det exakta årtalet. 

Men, på nätet finns som vanligt guld värda tjänster. På denhär sidan laddade jag upp ett av de oidentifierade fotografierna, och vips fick jag kontakt med ett helt gäng experter. Jag föreställer mig att de sitter i ett skumt upplyst rum och röker diskret. Iklädda flugor och västar muttrar de medan de med kisande blick undersöker fotografierna med lupp. Så är det såklart inte, rök förstör fotografier, men tanken var god.

Fotografiet nedan hade jag själv daterat till 1890-1915, baserat på typen av bild och kläderna. Jag gissade att det var från 1900-talets första årtionde men kunde inte bekräfta det. Men det kunde expertgruppen. Såhär svarade de: "Nimi U.S. Berglund vitannee suomalaiseen Uno Sigismund Berglundiin, joka oleskeli Yhdysvalloissa 1907-08. Kuva olisi siis otettu noina vuosina." Det vill säga: Namnet U.S. Berglund syftar på finländske fotografen Uno Sigismund Berglund, aktiv i USA 1907-1908. Fotografiet är alltså taget under de åren. Toppen, då var det bekräftat. 

27.09.2013 kl. 10:18

Förvandlingens decennium

Den starkaste inspirationen från tiotalet: förändringen från det svarta till det vita. Med fäste...

Den starkaste inspirationen från tiotalet: förändringen från det svarta till det vita. Med fäste där planerades klänningen som faktiskt har en förvandlingsegenskap. På bröllopsfesten kanske man får för sig att byta skepnad mitt i en svängom på dansgolvet. Då är det fritt fram att göra det. En ögla lösgörs, en snurr genomförs, en ögla fästs. Svart blir vitt. Klänningen med korsettliv kan bäras med eller utan spetsblus.

 

19.09.2013 kl. 10:44

Den edvardianska tiden och tiotalet

Informationen om tiotalet är knapp. Ingen verkade ha skrivit ett ord om något som hände mellan den edwardianska tiden...

Informationen om tiotalet är knapp. Ingen verkade ha skrivit ett ord om något som hände mellan den edwardianska tiden (1901-1909) och tjugotalet. Men den som söker, hen letar, och finner ibland oxå ett och annat av värde. Det visade sig att vissa dragit ut på den edvardianska eran till att gälla ända till 1914, andra kallar tiotalet postedvardianskt och några hoppar helt enkelt över det. För det var väl inget speciellt som hände? Jomenvisst, klart att det hände saker, det gick ju ett decennium. Första världskriget (1914-1918) gick av stapeln. Grunden till det glada, slappa tjugotalet lades. Och för första gången på 400 år övervägde man att ta av sig korsetten.

Vid nollnolltalets, den egentliga edwardianska erans, intrång levde många av de viktorianska stildragen kvar. En era avbyter inte en annan direkt vid ett årsskifte, det dröjer länge och det är suddigt. I seklets början var det förstås ännu långsammare än vad det senare kom att vara. Nollnolltalet är intressant, för det är brytningen mellan två världar. I början var det, i stora drag, getingmidjor, och heltäckt kropp, från hakan till fingertopparna till tåspetsarna. Mycket pös och rynkor och volanger, döljande linjer och lager på lager. Senare togs den edvardianska korsetten i bruk, den bildade en S-linje i kroppen med platt mage, hög byst och putig bak. S-formen förstärktes ytterligare av ärmar som var pösiga upptill och snäva från armbågen. När tiotalet närmade sig försvann småningom de mesta frillorna. Korsetterna blev rakare i formen och började acceptera midjan sådan den var, istället för att förvränga den till minimala mått. Överdelarna blev mindre bylsiga, kjolarna blev rakare och man föredrog A-linje framom timglasfigur. Halshålen var fortfarande höga, nästan upp till öronen, men en fot eller ankel kunde anas här och där. Under bägge decennier var det mycket spetsar, speciellt i kragar och decolletage,  Mot slutet av tiotalet blev materialen lättare, mindre krispiga och mer svävande, som de också skulle komma att vara under tjugotalet. 

Okänt brudpar ur mormors fotolåda. Enligt Suomen Valokuvataiteen Museo härstammar fotografiet från 1910-talet.

Källor: "Vintage Weddings, one hundred years of bridal fashion and style" (Fogg, M. 2011), "Bridal Fashion 1900-1950" (York, K. 2102), ehow.com, 

18.09.2013 kl. 09:58

Det knepiga 10-talet och ord på vägen

När historien har skrivits har man av någon anledning hoppat över tiotalet. Beskrivningarna på...

När historien har skrivits har man av någon outgrundlig anledning hoppat över tiotalet. Beskrivningarna på det viktorianska modet (slutet av 1800-talet) och den edwardianska eran (1901-1910) är många, men sen är det tomt. Sen har ingen en enda åsikt före man glatt kliver in i det jazziga tjugotalet och återigen beskriver och berättar i detalj hur saker och ting gick till och såg ut.

Det gör att tiotalets inspiration blir annorlunda, kanske friare, kanske bättre? Det finns ett citat som lyder: "The inspiration is already within you. Be quiet and listen." och det borde man väl oftare hålla sig till. Speciellt i kombination med universums personliga budskap till mig (lite oputsat skickat via en drygt salongsberusad typ på gatan) "Onks kaikki oikeesti luettava, hä?" (Är det verkligen nödvändigt att läsa allting?). 

Jag är tyst, jag lyssnar, och jag läser inte det som inte finns skrivet.  Tiotalet satte grunden till tjugotalets bekvämlighet. Från det kontrollerade edwardianska midjesnörpet till friheten, bekvämligheten, livet. Ett hopsnört liv blir ett livligt liv. Och jag tänker svart blir vitt, vitt blir svart. Förändring. Förändringens tid blir en föränderlig brudklänning. Svart eller vitt, man behöver inte bestämma sig. Man kan variera och med ett enda svep byta skepnad hundra gånger under bröllopet om man så vill. Det här blir bra. 

 

13.09.2013 kl. 12:06

En svart läderkrona

En kronbrud är inget utan sin krona, även om det är nästan hundra år sedan skravelmässingskronorna var i bruk. Förvisso...

En kronbrud är inget utan sin krona, även om det är nästan hundra år sedan skravelmässingskronorna var i bruk. Förvisso skulle det vara uppseendeväckande att klä en modern brud i skravelmässing, en krona på en par kilo, tillverkad av diverse skräp - men det känns ändå väl teatraliskt. Nu är det en riktig brud vi talar om. Hon ska bära 00-talets klänning i oktober, inspirerad av de svarta kronbrudsklänningarna

Bild: Marie-Louise Lindman i skravelmässingskrona, ur pjäsen Österbottniskt Bondbröllop som hölls i Sundom i sommar.  

Tanken på att använda en metallkrona från Österbottens museum slog mig, men det känns fel att frångå ett faktum - det var bara orörda brudar som bar dem. Den här bruden har barn. Så min inspiration till hennes huvudbonad blev ett mellanting mellan skravelmässingskronor och innerkronorna. Och den blir svart, en stansad svart läderkrona. Inte det som man först väntar sig, men det kommer att bli himla snyggt till hennes mörka lockiga hår, klara färger och till den dramatiska klänningen...

Bild: Innerkrona KH256 från Jalasjärvi uppbevaras på Österbottens Museum

Bild: Svart läderkrona, tillverkad av en gammal läderrock och pärlor från gamla smycken.

 

12.09.2013 kl. 11:04

Liljorna var 30-talets blommor

Trumpetliljor och asparagus, det var trettiotalets melodi när det gällde brudbuketter. Så gott som på alla...

Trumpetliljor och asparagus, det var trettiotalets melodi när det gällde brudbuketter. Så gott som på alla gamla fotografier är det just dessa blommor som bruden bär, i några fall bär hon istället rosor. Vita liljor, oskuldsfullhetens symbol, var därför ett självklart val när bukett skulle väljas åt Henrika, vår trettiotalsbrud. Ska man vara ärlig, trodde jag först att det var spretigt enris man burit i buketterna, men Carola Snellman på Sunds Trädgård i Jakobstad berättade att det är asparagus, en släkting till sparrisen. I Finland odlas liljor sommartid och asparagus likaså, i växthus, berättar Carola. Genom att använda närodlade lokala arter i sin bukett sparar man världen från mycket ruskiga utsläpp, samt att man kan vara säker på att odlaren fått sin beskärda del i lön. Varför inte odla liljor själv till den stundande dagen? 

I min farmors fotoalbum hittade jag dethär vackra bröllopsfotot från trettiotalet. Man kunde rent av tro att det är samma bukett. Liljor är så rena och krispiga, och vilken härlig doft de sprider därtill. Vill man inte ha liljor men gärna andra säsongsblommor tipsar Carola om följande arter som gäller för våra trakter: 

Vår: liljekonvalj, syren, nävor och sippor

Sommar: daggkåpa, snöbollsbuske, solros, klintar

Höst: ljung, rönnbär, höstvädd, astrar

Tänk på att trender vissnar snabbt, så välj hellre blommor utgående från din personlighet och stil, och förstås utgående från vad som passar till klänningen, än enligt den senaste trenden. 

Bild 1 - Foto: Ina Nordberg. Modell: Henrika Granholm. Make up: Tanja Cederblom. Make up-produkter: Ekosoppi. Hår: Jonna Höglund @ Polka. Hårprodukter: am Naturkosmetik. Bukett: Carola @ Sunds Trädgård. Bilden är tagen på Malmska Gården i Jakobstad.

Bild 2 - Ur farmors fotoalbum, min editering. 

 

10.09.2013 kl. 10:48

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.