Bloggposter

Konstrundan

04.09.2014 kl. 11:00

Brudmässa 5-6.4 i Jakobstad

Oh, det är mycket nu. Planerar White Trash-projektets första framträdande som ska ske på brudmässan i Jakobstad 5-6.4. Det är både det ena och det andra som ska fixas. Modellerna är utvalda och klara, förhandlingar pågår med frisörer och makeupartister, tiderna är ännu oklara, för att inte tala om allt montermaterial. Puh, sena nätter blir det, men nu får nog dethär skiftet så lov och vara slut. 

Brudmässan är en mässa-inne-i-mässan och går av stapeln samtidigt som Activexpo-mässan. Öppet lördag och söndag 10-17.  

28.03.2014 kl. 00:11

Fotografering

På torsdag äger 20-talsfotograferingen rum. Modellen är Sara Hult denna gång, en tjej som egentligen sökte som modell till 40-talsfotograferingen men som kändes ännu mer rätt för 20-talet. Pernilla Lamminen på frisering Mari står för den festliga 20-talsfrisyren och Jarno Pellinen på Photoshooter ska knäppa. Sminket görs av Tanja Cederblom och som ekologisk sminksponsor står Ekosoppi i Vasa. 

Det känns länge sedan förra fotograferingen, den ägde rum på luciadagen närmare bestämt, då med Julia Lillqvist bakom kameran och platsen var Strengbergshuset. Modellen är vackra Lotta Wiklund, här kommer några teaserbilder. Håret har Jonna Höglund på Polka gjort och smyckena kommer från franska Batucada Fashion

 

18.03.2014 kl. 15:43

Julia Lillqvist ställer ut White Trash-bilder

Här har det varit osannolikt tyst ett tag. Det är, fortfarande, mycket på gång. En snabb uppdatering: 20-talet i produktion, 80-talet riktigt snart likaså. Fotograferingar för 20- och 80-talet i samarbete med Jarno Pellinen på Photoshooter under mars månad.

Min andra duktiga fotograf Julia Lillqvist  ställer ut en del av White Trash-bilderna i Lapua ända fram till 9 mars, så passa på och kika in där om ni har vägarna förbi. Julia har fotograferat 4 av decennierna och ställer ut 40- och 60-talet. 

(Foto: Julia Lillqvist)

En svensk dagstidning TTELA, skrev om White Trash i sitt vändagsspecial, förutom ett halvt uppslag fick vi också en helbild på ingångssidan, de valde 70-talsklänningen till det. Just den har inspirerat även andra, svenska ecobride.se bloggade med inspiration av 70-talet, här finns det inlägget.

Planerna framöver är att delta i Jakobstads brudmässa 5-6.4.

27.02.2014 kl. 08:52

En steampunk-brud

I lördags genomförde jag en första klänningsprovning på en blivande brud, en steampunk-brud. Hon är egentligen utanför projektet White Trash, men hon platsar ändå på sätt och vis. Vi kör samma princip vad gäller hennes klänning, 95% återvunnet material. Och vi utgår från brudens mors brudklänning (bilden), anno 1979. En randig bomullsklänning med rynkad kjol i tre våder, och en tidstypisk fladdermusärm, supervacker i sin enkelhet, sydd av en släkting till familjen.

Vid första provningen, som föregåtts av en måttagning, provar man en så kallad toilé. Det är en första version av brudklänningen, tillverkad i lakanstyg, helst återvunnet förstås. Man korrigerar passformen, gör ändringar i längder, vidder och former, tills både bruden och designern är nöjda. Efter detta följer sedan mönsterändringar och den riktiga klänningen börjar skapas, i sitt riktiga material.

Det är något av det vackraste man kan tänka sig tycker jag, när en äldre slätkings, mammas, mormors, mosters, mormorsmors, klänning kan gå i arv till en yngre. Det skapar ett band mellan generationerna, och historien byggs in i klänningen som en saga. Tänk om Pernillas klänning om 35 år görs om till hennes dotters... Vi får vänta och se, men hur fantastiskt vore inte det. <3

 

02.12.2013 kl. 12:55

En sjuttiotalsdröm

Här har det varit tyst ett tag, orsaken är att jag börjat ett nytt jobb som projektkoordinator, och White Trash-projektet får så lov att samsas med det. Men, för att kompensera får ni se en färdig White Trash-klänning i sin helhet på två underbara bilder som Jarno Pellinen på Photoshooter knäppt.

Sjuttiotalsklänningen var den första jag började planera, läs mera om den här. En spetsdröm var min plan, och en spetsdröm blev det. I originalet skulle den ha tredimensionella blommor i dekolletaget, men dessa blev sedermera utbytta till spetsblommor som funkade bättre med helheten. 

Fotograferingen ägde rum klockan sju på kvällen vid vår sommarstuga, i slutet av augusti. Platsen valdes för sin lummighet och hur solen skulle komma att ligga vid den tiden på kvällen. Brudmodellen Annika blev utvald bland många vackra kvinnor som sökte, men när vi såg Annika var vi överens, jag, frisören och sminkösen, om att hon var det rätta ansikte för 70-talet. Kravet "hår som når till midjan" gallrade bort några, men Annikas fantastiska hår är helt äkta och passade perfekt. 

Jarno Pellinen, en studiekamrat från förr, stod då på tröskeln till att starta sitt eget företag som fotograf. Vi beslöt att samarbeta i ett tjänsteutbyte, han behövde en logo och grafisk planering, jag behövde bilder på sjuttiotalsbruden. Och bilderna blev fantastiska. Stämningen är drömsk, klänningen kommer bra fram, men på ett konstnärligt och okonstlat sätt. Ett toppenjobb från alla inblandade, helt enkelt. (Lägg märke till de små flygfäna till vänster om bruden - till och med de gjorde ett toppenjobb.)

Foto: Jarno Pellinen @ Photoshooter

Design: Ina Nordberg @ Deformed by Ina

Brudmodell: Annika Ruokolahti
Makeup: Tanja Cederblom
Makeup-produkter: Ekosoppi
Hår: Pernilla Lamminen @ Frisering Mari
Hårprodukter: am Naturprodukter
Smycken: Bobo Holm
Blommor: Sunds Trädgård

 

06.11.2013 kl. 10:18

2 till photoshoots avklarade

En utmärkt rolig dag i skapandets tecken. Vi ställde till med hela två photoshoots, dels 10-talet...
En utmärkt rolig dag i skapandets tecken. Vi ställde till med hela två photoshoots, dels 10-talet, dels 40-talet. Julia Lillqvist fungerade som fotograf, och det blev både studiofotografering och miljöfotografering. Som alltid blir jag så himla imponerad av alla proffs jag får samarbeta med, tusen tusen tack till de otroligt vackra modellerna Nina Snellman och Erica Wenman, fantastiska sminkösen Tanja Cederblom, otroliga frisörerna Jonna Höglund och Pernilla Lamminen. Tack till Jakobstads Museum för att vi fick fotografera i Västmanmors stuga och till Campus Allegro för att vi fick invadera studion. Tack till Katja Uitto för den sagolika studiobakgrunden och till Madelene Westerlund för smycken i fiskskinn och till Viveca Strömberg för smycken av återvunna silverskedar. Tack till am Naturprodukter för ekologiska hårprodukter och till Ekosoppi och Swedish Beauty Factory för ekologisk make up. Så mycket kärlek, så härliga arbetsinsatser och så ypperligt resultat. (Det är nästan så jag kostar på mej ett utropstecken - nästan.)
24.10.2013 kl. 17:13

40-talet, vill du vara modell?

Oj oj, ateljén formligen väller över av brudklänningar för tillfället. Det är 00-talets brudklänning, som ska bäras av den alldeles riktiga bruden...

Oj oj, ateljén formligen väller över av brudklänningar för tillfället. Det är 00-talets brudklänning, som ska bäras av den alldeles riktiga bruden Corinna om en och en halv vecka. Sen är det 10-talets klänning som är hårt på gång och 40-talets. Fotograferingsdagen är preliminärt bokad till 23.10 i Jakobstad för de två sistnämnda. Har du rött hår och är i storlek 36-38, 163-173 cm lång och kan modella på förmiddagen (23.10, 24.10 eller 25.10) i Jakobstad? Kontakta oss antingen via Facebooks White Trash-sida eller via mail ina.nordberg13@gmail.com. Reseersättning inom Österbotten går att ordna. Har du inte rött hår men vill framhålla dej som lämpligt modellmaterial i alla fall kan du oxå ta kontakt, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig angående hårfärger och sådant. 

40-talets klänning ska bestå av äkta siden och massor av gamla pärlor. På 40-talet var det ont om material pga kriget. Många brudar var tvugna att bära mörka klänningar, blå eller svarta, för att det helt enkelt inte fanns något material att få tag på. Man kanske var tvungen att sy om något, låna en klänning och ändra den så att den passade eller helt enkelt gräva runt bland det man hade. Att "ta vad man har" blev därför min 40-talsslogan. Jag gick inte till loppis direkt för att leta vad andra grävt fram ur sina garderober, utan jag stack in nosen i den egna garderoben och började röja. Efter en stund hittade jag ett alldeles ljuvligt sidentyg, det var ingen värst stor bit, men med smart mönsterplanering kan det räcka. En kvarleva från ett brudklänningsprojekt år 2010. Sen dess har sidentyget legat och kostat i skåpet, men nu är det slut på det. Det användes aldrig 2010 för det har en irriterande förmåga att ändra nyans. Lägger man det intill vitt blir det gult, lägger man det intill gult blir det vitt, osv. Men vad ska det inte kunna tacklas det oxå. I kombination med en miljon pärlor, från olika gamla pärlsmycken och till och med en dörrkrans i  pärlor (vem som nu någonsin har fått för sej att använda en sådan låter vi vara odiskuterat).

08.10.2013 kl. 10:57

Planering av 10-talets photoshoot

Kommande photoshoot är i full planering. Julia Lillqvist heter fotografen som ska plåta denna gång. Det blir...

Kommande photoshoot är i full planering. Julia Lillqvist heter fotografen som ska plåta denna gång. Det blir studiofotografering i Campus Allegros nya vackra utrymmen i Jakobstad. Låter ju simpelt och snabbt, men det är det såklart inte. 

På 10-talet placerade man brudpar framför målade kulisser föreställande skogar eller salonger när man studiofotograferade dem. En sådan kuliss vill jag ha. En suddig sagoskog i gråskala. Någon frivillig som vill donera en dylik kuliss på 3*5 meter? Inte det, så synd. Vi ska försöka lösa problemet på annat vis då. Kanske en projicering kunde fungera? Eller någon vill kanske måla en skog åt oss? Vi får se hur det blir... Kreativ problemlösning, man koncentrerar sig på lösningen, inte på problemet. Alla metoder är tillåtna och inga förslag är för korkade eller omöjliga. Enkelt vore det såklart att helt enkelt skriva ut en kuliss, men det känns ju inte vidare ekologiskt det, 20 kvadratmeter papper för engångsbruk... Hmm, det ordnar sig nog på något vis. 

På 10-talet uppfanns både mascara, läppstift och ögonskugga. Men sminkningen ska vara i enklaste laget. Tanja Cederblom, som blivit min fasta estenom i projektet, kommer att lösa det. Make upen är såklart ekologisk och kommer från Ekosoppi. Frisyren kommer att fixas av superduktiga Jonna på Polka

Modellen är bokad, det blir Nina Snellman, som jag jobbat med förr och gillar skarpt. Skorna är beställda men inte framhunna.Smyckena är det ännu öppet med, har ett samarbete på gång men inget bekräftat. Ett paket med planschett, metallskenor och snörningsband ska också hinna dimpa ner i postlådan. I de återvunna brudklänningarna tillåter jag 5% nyproducerat material. I detta fall blir det stödband, metallskenor och planschett i korsetten, öljetter och snörningssnöre, metallskenor i underkjolen och tråd. Resten är återvunnet material. Ett par gardiner i vitt, ett svart fodertyg från ett överskottslager, köpt på loppis. Till överdelen går det åt en del gamla spetsar, styvningstyg (restmaterial från båtinredningsfirma), och återvunnen mönstrad bomull till foder. Underkjolen blir gjord av ytterligare två gardiner, en bomulls- och en spets-. Till huvudbonad har jag en idé om en myrtenskapelse, inte nödvändigtvis en klassisk myrtenkrona utan kanske något modernare i samma material. Buketten kunde t.ex. vara rosor och asparagus. Det finns utrymme för förändringar och justeringar, men grundlinjerna för 10-talet är dragna. 

24.09.2013 kl. 10:00

Modeller sökes

Just nu är den sjuttiotalsinspirerade klänningens produktion i full gång. Det betyder att det riktigt inom kort kommer att behövas modeller...

Just nu är den sjuttiotalsinspirerade klänningens produktion i full gång. Det betyder att det inom kort kommer att behövas fotomodeller. Fotograferingen äger rum i slutet av månaden, ett absolut datum är inte fastslaget, men vecka 35 är aktuell. Det som behövs är följande:

1 st brudmodell, storlek 36-38-40, längd 165-175cm med långt hår, gärna ända till midjan (får vara extensions oxå)

3 st tärnemodeller, storlek 36-38, längd 160-175cm, med långt eller halvlång hår.

Platsen är fotograferingen är Vasa-Jakobstad-trakten.

Passar beskrivningen in på dej eller någon du känner? Ta kontakt via mejl (ina.nordberg13@gmail.com) eller White Trashs Facebooksida.

Bilderna kommer att användas i reklamsyfte, på utställningar, på websidan, och i den kommande boken som sammanfattar projektet. Modeller får reseersättning (men bör finnas i Vasa-Jakobstadstrakten) och digitala bilder samt kontrakt om hur de får användas. 

06.08.2013 kl. 14:09

Semester

Projektet tar en paus på 10 dagar pga semester. Uppdateringar igen efter 11.7.2013.
Projektet tar en paus på 10 dagar pga semester. Uppdateringar igen efter 11.7.2013.
01.07.2013 kl. 20:12

Hurra hurra hurra!

Idag var en fantastisk dag att gå till postlådan, för där väntade ett brev från Suomen Tietokirjailijat ry / Finlands Facklitterära Författare rf...

Idag var en fantastisk dag att gå till postlådan, för där väntade ett brev från Suomen Tietokirjailijat ry / Finlands Facklitterära Författare rf. De ville stöda den avslutande delen av projektet White Trash, som jag hållit hemlig till nu: den slutliga slutprodukten av projektet, efter forskning, design, tillverkning, kollektionens release, visningar, mässor, utställningar är - en bok! (Vilket ni säkert räknat ut redan i inledningen.) Oj vad kul, hurra! (Jag använder på tok för många utropstecken för min livstid, men jag är så glad och tacksam...)

Ur projektplanen för boken White Trash: något gammalt, något nytt...

"Processen från idé till färdiga art wear-klänningar dokumenteras noggrant, slutprodukten är nämligen en facklitterrär bok som behandlar förvandlingen från skräp till konstverk. Boken erbjuder därtill en vandring i brudmodet under 1900-talet, globalt såväl som lokalt, och ger ekologiska tips och idéer om hur man själv kan göra sitt bröllop grönare genom bl.a. återvinning. Boken ställs upp enligt decennierna, där varje huvudkapitel inkluderar den aktuella White Trash-klänningens förvandling, ekologiska tips, fakta, intervjuer, gör-det-själv osv."

Skål!

03.06.2013 kl. 10:55

Ska återvinningen få synas?

Att jobba i återvunnet material är en utmaning. Man begränsar sig, kan tyckas, för man ju vet aldrig...

Att jobba i återvunnet material är en utmaning. Man begränsar sig, kan tyckas, för man ju vet aldrig hurudant material man kommer över, hur fort man hittar det man behöver, eller om man hittar exakt vad man tänkt sig. Men man utmanar sig själv också, för såklart ska "problemet" betraktas ur positiv synvinkel. Man utmanas tänka till designmässigt. Återvunnet material skiljer sig mycket från metervara. När man köper nytt material och behöver 6 meter tyg till en brudklänning, så köper man 6 meter tyg. Men nästan aldrig hittar man så stora tyger när man jobbar med andrahandsmaterial. Någon salongsgardin kan vara riktigt stor, utan sömmar till och med om man har tur, men ofta är det den klassiska 1,5x2,2 metersgardinen som är det största enskilda materialstycket man kommer att hitta. 

Därför blir man tvungen att göra ett val. Ska det i den slutliga klänningen synas att den är gjord av återvunnet material eller inte? Om man till exempel använder jeans eller skjortor eller slipsar kan det vara roligt att låta specifika plaggdetaljer vara synliga i den nya kreationen. Det skapar en aha-känsla hos den som ser klänningen, "Nämen titta! Den är ju gjord av gamla skjortärmar!" Men å andra sidan, smyger man in materialet anonymt i klänningen så kan aha-känslan bli desto större när betraktarna inser att den inte är "ny". Valet är knepigt, och säkert får jag göra ett val för varje enskild White Trash-klänning. I vissa fall kan det vara roligt att det ursprungsmaterialet syns, i andra kan man låta det vara mer diskret. 

Den rosa klänningen Pony är gjord av herrskjortor och härstammar från projektet Recover (2011). Manschetterna har lämnats i originalskick som en rolig detalj. 

En av mina egna brudklänningar (jag gifte mig bara en gång, men i två dagar, bärandes två klänningar) är gjord av spetsgardiner och spetsdukar. Men designen avslöjar inte att materialet är återvunnet. Just denhär brudklänningen, min "fredagsklänning" är ekologisk på flera än ett vis. Dels är materialet återvunnet, dels är spetsskalet löstagbart och den mintgröna inre klänningen kan användas separat som cocktailklänning. 

 

PONY

Design: Ina Nordberg / Recover 2011. Foto: Anna Franck. Hår & make up: Sabina Segerström. Modeller: Nina Gullans, Fredrik Hällis, Simon Grundvall, Mika Mård.

FRIDAY AFTERNOON

Design: Ina Nordberg 2012. Foto: Ina Nordberg. Hår: Salon Henna. Make up: Dorotea's Beauty. Modell: Nina Snellman

21.05.2013 kl. 11:14

Ett välkommet brev

Somliga dagar får man tråkigare post och somliga dagar roligare...
Somliga dagar får man tråkigare post och somliga dagar roligare. Idag kom ett riktigt roligt brev från Konstsamfundet, de ville vara med och understöda projektet White Trash! Hurra, hurra, hurra och tusentals tack! 
25.04.2013 kl. 14:58

Projektbeskrivning

WHITE TRASH en kollektion unika brudklänningar i art wear-stil skapade av återvunna textilier

Bröllop är för många en sagolik historia, en av de största händelserna i livet rent av. Man planerar i veckor, månader, ibland år, in i minsta detalj, allt ska stämma inför den stora dagen. Brudklänningen väljs noggrant ut, den ska vara perfekt och unik, drömklänningen - men används en enda gång… Det känns ju lite trist. 

Sällan kommer man ihåg att tänka ekologiskt och hållbart när bröllop nalkas, eller så vet man helt enkelt inte hur det skulle gå ihop? Projektet White Trash erbjuder en möjlighet för brudpar att tänka hållbart, utan att skära ner på glamouren. En återvunnen brudklänning sluter en livscirkel, istället för att bli en kostbar engångsartikel. En White Trash-klänning är detaljrik, bedårande och unik – och brudens samvete kan vara lika rent och vitt som hennes klänning.

White Trash är en kollektion brudklänningar i art wear-anda. Det finns inget bra ord för art wear på svenska, men begreppet syftar på "konstkläder", plagg som är mer än bara plagg, som snarare är konstverk men fortfarande fullt användbara som kläder. White Trash-klänningarna blir allihop unika konsthantverk och tillverkas helt och hållet av återvunna textilier. Genom att arbeta med ett begränsat material utmanas man att vara kreativ och uppfinningsrik. Klänningarna skapas likt haute couture delvis för hand. Materialet kommer från lopptorg, nätauktioner och via donationer. Som exempel kan listas spetsgardiner, lakansspetsar och dukar, gamla redan använda brudklänningar, vita jeans, lakan och annat vitt material som existerar i överflöd.

Inspiration till White Trash-kollektionen kommer från brudklänningsmodets förändring från 1900- till 1980-tal. Kollektionen kommer att bestå av åtta klänningar och varje klänning får representera ett decennium. Men tanken är förstås att influeras, inte att parodiera. Tidstypiska siluetter och detaljer översätts till moderna dito, klänningarna ska kännas 2014 men bära med sig historiska influenser. Brudmodet och de traditioner som följer med återanvänds på det här sättet, och en traditionell hållbarhet uppnås.

Processen från idé till färdig art wear-klänning dokumenteras noggrant, bl.a. här i bloggen. Varje färdig brudklänning kommer att fotograferas i samma ekologiska anda som de tillverkats och med inspiration från vart och ett decennium.

Tanken med White Trash är dels att undersöka intresset för ekologiskt tänkande i bröllopssammanhang, genom att (till att börja med) presentera projektet på de lokala bröllopsmässorna (Vasa och Jakobstad 2014). Dels vill jag visa varför en återvunnen unik brudklänning är att föredra framför en massproducerad skapelse som används en enda gång. White Trash bjuder på en konstupplevelse, varför kollektionen också ska visas upp för allmänheten på utställningar i Svenskfinland. Samtidigt visas fotografierna som en del av helheten och klänningarnas saga - från skräp till konstverk berättas genom dokumentation i ord och bild.
23.04.2013 kl. 11:04

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.