Bloggposter

Brudmässa 5-6.4 i Jakobstad

Oh, det är mycket nu. Planerar White Trash-projektets första framträdande som ska ske på brudmässan i Jakobstad 5-6.4. Det är både det ena och det andra som ska fixas. Modellerna är utvalda och klara, förhandlingar pågår med frisörer och makeupartister, tiderna är ännu oklara, för att inte tala om allt montermaterial. Puh, sena nätter blir det, men nu får nog dethär skiftet så lov och vara slut. 

Brudmässan är en mässa-inne-i-mässan och går av stapeln samtidigt som Activexpo-mässan. Öppet lördag och söndag 10-17.  

Publicerad 28.03.2014 kl. 00:11

Vi söker kvinnor att intervjua

I den kommande boken, som är den slutliga slutprodukten av projektet White Trash, ska det ingå intervjuer med finlandssvenska kvinnor som gift sig under 1900-talet. Intervjuerna kommer att handla om deras brudklänningar, varifrån de kom, köptes de eller syddes de? Vad var det för material, vilka accessoarer bar man till? Vem stod för designen? Hade man möljighet att välja och vraka eller var det spartider? Hur såg buketten ut? Hurdan var bröllopet i övrigt, stort, litet, hemma, i kyrkan, i stadshuset?

Vi hoppas kunna hitta kvinnor som vill berätta sin brudklännings historia, som gift sig på 40-, 50-, 60-, 70- och 80-talet. De kvinnor som tycker detta låter intressant ombeds ta kontakt via mail eller via White Trash facebooksida. Skicka gärna med ett bröllopsfotografi!

ina.nordberg13@gmail.com

Publicerad 14.01.2014 kl. 11:58

Lagen om hur man ska klä sig

I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar...
I boken Style Me Vintage Clothes - A guide to sourcing and creating retro looks av Naomi Thompson, hittade jag en rolig liten tabell som berör mitt tidigare inlägg om hur alla klänningar hamnar i en fulhetssvacka. Tabellen kallas Laver's Law of Fashionable Design, och är skapad av dräkthistorikern James Laver.

Laver's law, eller Lavers lag beskriver hur man betraktas iklädd kläder som inte är moderna utan rentav före sin tid, efter sin tid eller vintage. I sin renaste form syftar vintage på kläder som är från före 1960-talet, medan de som nyare än 1960 kallas retro. Det diskuteras alltid, men enligt Thompson är det på det viset. Dock ska vi minnas att brudmodet ändrar långsammare än det övriga modet, och att inte alla utsvävningar når dit.

Lavers lag

Att klä sig … sin tid är …

10 år före - opassande (2023)
5 år före - skamlöst (2018)
1 år före - vågat (2014)
Enligt rådande mode - välklätt (2013)
1 år efter - sjaskigt (2012)
10 år efter - motbjudande (2003)
20 år efter - löjligt  (1993)
30 år efter - underhållande (1983)
50 år efter - säreget (1963)
70 år efter - charmerande (1943)
100 år efter - romantiskt (1913)
150 år efter - bedårande (1863)

Denhär, enligt Lavers lag, löjliga brudklänningen köpte jag i andra hand nyligen. Den bifogas till den växande materialhögen. Den är daterad 1995, liksom den förra andrahandsbrudklänningen jag köpte. Men denhär var 100 gånger dyrare. Ja, det är alldeles sant. Den kostade 10 euro, när den förra endast kostade 10 cent. På nätauktionerna varierar priserna på gamla klänningar mycket. De som är 1-5 år gamla (sjaskiga enligt Laver) kostar kring 400-800 euro, de finns i överflöd och de flesta förblir oköpta. (De löjliga) åttio- och nittiotalsklänningarna är billigast, och av någon anledning säljer folk också retroklänningar (sextio- och sjuttiotal) alldeles för billigt. Sådanan har jag köpte för 20-50 euro, och femtiotalsklänningar (mittemellan säregna och charmerande) för 15-30 euro. Priserna stämmer inte riktigt överens med tabellen, märker man. Det klokaste är väl ändå att spara sin brudklänning, i åtminstone 50 år. Tills den återigen är gångbar i ursprungligt skick. 

Källor: "Style Me Vintage - A guide to sourcing and creating retro looks" (Thompson, N. 2012)

Publicerad 25.06.2013 kl. 12:11

En favoritbild av första White Trash-klänningen

Inför första White Trash-fotograferingen hade jag en bildidé om en mycket kort brud och en mycket lång brudgum. De skulle porträtteras skrattretande klassiskt sida vid sida men brudgummens...

Inför första White Trash-fotograferingen hade jag en bildidé om en mycket kort brud och en mycket lång brudgum. De skulle porträtteras skrattretande klassiskt sida vid sida men brudgummens huvud skulle skäras av på bilden, lite som en "lyckad slump". När Erica bland andra sökande brudmodeller blev vald av bära den femtiotalsinspirerade klänningen, ställdes plötsligt höga längdkrav på den manliga statisten. Erica rapporterade sin längd til 171 cm, till det skulle adderas klackar på 7 cm, vilket gjorde att vi skulle komma att behöva en brudgum på sisådär en dryga två meter, helst 2,20. Nå, det gick ju bort.

Av de män som anmälde intresse var vi som bäst upp i 1,97, men efter ett plötsligt förhinder var vi nere i 1,93. Det orsakade ett omtänk av bildkompositionen. För att förlänga Casimir och förkorta Erica, placerades de olika långt från kameran, och Casimir fick dessutom balansera på två romaner. Men, det blev lyckat ändå, om än lite annorlunda än min vision. 

Det bästa med denhär bilden är att trots att klänningen är så totalt ur fokus är den ändå väldigt tydlig i sin siluett. Och Ericas posé är så utmärkt okonstlad, rakt på sak, som en lätt nervös brud vars blivande man får kika över axeln på, och mana kom nu, vi fixar dethär tillsammans. 

Casimirs läckra marina kostym kommer från Brothers i Vasa. 

Publicerad 09.06.2013 kl. 21:19

Vigselringar och ekologiska smycken

Enligt Katharina Brunat som skrivit boken Ja - er guide till ett etiskt och ekologiskt bröllop, är det där med vigselringar...

Enligt Katharina Brunat som skrivit boken Ja - er guide till ett etiskt och  ekologiskt bröllop, är det där med vigselringar inte alltid så enkelt när man vill välja en grön väg. I smyckesindustrin gömmer sig mycket hemskheter, både giftiga ämnen, förorenat vatten, barnarbete och terrorism. Inget vidare kan man tycka. Blodsdiamanter har vi alla hört om - illegalt utvunna ädelstenar vars vinst finansierar krig och terrorism - nej tack! Det är nog inget man vill bära på fingret som ett bevis på sin eviga kärlek. Men småningom har det börjat dyka upp ekologiska alternativ, berättar Brunat; syntetiska diamanter är något kändisarna gett extra lyster genom att bära dem på röda mattan. Vill man ha enklare guld- och silverringar slipper man fundera på blodsdiamanter, men även här finns orenheter i branschen. Det är snarast restprodukterna och mängden avfall som är problemet, men det finns certifieringsprogram som ska garantera ett grönare guld. Krav ställs på hållbar utveckling och god affärssed. Men det kan vara knepigt att få tag på det här ekologiska guldet, tack och lov finns det ännu fler alternativ. 

Något gammalt - varför inte en ärvd vigselring? Har man riktigt tur hittar man i släktens gömmor ärvda smycken som passar både ens stil och storlek. Annars går det förstås att låta en guldsmed gjuta om gamla guldsmycken till nya. 

White Trash:s femtiotalsinspirerade ekobrud bär mormors gamla vigselring. Den är tunn och enkel, men den bär en livshistoria och symboliserar ett vackert arv. I örsnibbarna hänger lånade guldörhängen som en gång varit morfars mors, och halsen pryds av mormors vackra enkla halsband. Titta först bakåt innan ni köper nytt. De allra finaste smyckena kanske redan finns i släktens ägo? Eller så finns de i kvarterets second hand- och antikbutiker? 

Själv bar jag farmors pärlhalsband på vårt bröllop. Aidot muovihelmet sa de på guldsmedsaffären där jag bad dem korta av det. Äkta plastpärlor. Men det spelar ingen roll, halsbandet var precis ett sådant som jag ville ha, det var min bortgångna farmors och för mig var det därför mycket mera värt än några riktiga pärlor. 

Klänning: White Trash 50's / Foto: Ina Nordberg / Hår & make up: Tanja Cederblom / Modeller: Erica Holm och Casimir Kjellman. / De ekologiska make up-produkterna kommer från Ekosoppi. Kostym och fluga kommer från Brothers i Vasa.

Publicerad 30.05.2013 kl. 13:50

Smygtitt på den första bruden

Såhär enastående vacker var vår första White Trash-modell Erica på fotosessionen igår...

Såhär enastående vacker var vår första White Trash-modell Erica på fotosessionen igår...

Klänning: White Trash 50's / Foto: Ina Nordberg / Make up & hår: Tanja Cederblom / Modell: Erica Holm / Vasa 2013

Make upen är ekologisk och kommer från Ekosoppi.  Flow Meikkipuuteri HoneyBenecos Natural Powder Blush, Lavera Beautiful Natural Eyeshadow Lily White No. 1,  Sante Eyebrow Pencil Blonde No. 1, Benecos Natural Duo EyeshadowSante Liquid Eyeliner No. 03Sante Mascara Endless Lashes No. 03, Benecos Natural Lipliner,  Sante Lipstick Natural Pink No. 03

Publicerad 29.05.2013 kl. 11:12

Designtänk och fotoplanering

Imorgon, tisdag, ska den första White Trash-klänningen fotograferas. Jag kommer själv att agera fotograf, eftersom jag har en klar vision av vad jag vill ha...

Imorgon, tisdag, ska den första White Trash-klänningen fotograferas. Jag kommer själv att agera fotograf, eftersom jag har en klar vision av vad jag vill ha för bilder denhär gången. Estenomen Tanja Cederblom sköter make up och hår, det blir klassisk femtiotalsstil vad gäller make upen, med en modern touch i de utsökta ekologiska motivögonfransarna från Paperself (köp dina egna på Swedish Beauty Factory), bara de hinner komma med posten vill säga…! Ännu idag ekade postlådan tom, men de borde vara här imorgon, helt säkert är de det. Frisyren blir en kombination av femtiotalslockar och modern romantik, ni ska få se, det blir delikat! Brudmodellen heter Erica, och som manlig statist för brudgummen kommer Casimir att ståta iklädd en läcker kostym från Brothers i Vasa.

Accessoarerna är härliga rosa open toe-skor, second hand föstås, små nätta shorties-handskar i spets, en ekologisk bukett gjord av gamla spetsar, linne och snirkliga guldknappar, ett strumpeband av gamla restspetsar och -band, och kyrkans vackra krona. Femtiotalsbrudarna hade ofta fluffiga korta slöjor, men vår moderna White Trash-brud kommer att bära kronan direkt på håret, utan slöja.

Det finns många ekologiska alternativ när det kommer till smycken. Denhär gången använder vi ärvt guld. Mormors gamla vigselring och guldhalsband, en ännu äldre förmoders guldörhängen och farmors vackra guldarmband. Tänk på att man kan låta göra om gamla ärvda smycken till nya om de inte passar ens smak i form och storlek. Men visst är det också underbart att kunna ärva mormors ring sådan som den är, som hon har burit den hela sitt liv som fru.

Och klänningen då? Ja, den är nästan klar. :) En stödring fattas ännu i underkjolen, sen är vi good to go! Inspirationen var ju, som vi alla vet, denna gång femtiotalet. Utgångspunkten materialmässigt var den skira lilla spetsunderklänningen som jag ramlade över på en loppisrunda. Jag fastnade direkt för halshålets enkla form och söta spetskant och beslöt att behålla den sådan den var. Men, underklänningen var genomskinlig och måste därför fodras för att fungera som överdel i en brudklänning. Eftersom femtiotalet var en tid för smala midjor och toppiga bröst valde jag att fodra med en korsett med stålskenor. Materialet till korsetten blev avlagda linne- och bomullslakan som stabilt stödmaterial, yttertyget kommer från en damskjorta och fodret från en småblommig klänning. Jag tillåter max 5% nytt material i de ekologiska brudklänningarna, dit räknas bl.a. metallskenor och tråd. Sweatheart-skärningen uppstod på femtiotalet, dvs. en lätt böjd tvärgående linje som följer bystens form. Den formen använde jag till korsettens skärning, spetsen från underklänningen kommer således delvis mot bar hud, något som också var populärt på femtiotalet men då var ofta hela dekolletaget täckt med spets.  

Eftersom underklänning var vitaste vit blev det en utmaning att försöka hitta lika vitt material till resten av brudklänningen. Typiska femtiotalsmaterial är spetsar, satintyger, nylon, organza, tyll och chiffong. Jag valde spets som huvudmaterial, och utökade således materialhögen med den ena spetsgardinen efter den andra, bara de allra vitaste förstås. Även en mönstrad georgettegardin och en smårutig tunn sommargardin slank med. Alla dessa spetsgardiner klippte jag sedan till cirklar med en diameter på ca 25 cm. En grov tyllgardin blev kjolens grundform, drygt halvklockad och längre baktill, och på den sydde jag sedan rad efter rad av dubbelvika spetscirklar som till viss del överlappade varann. Allt detta enligt ett grafiskt mönster med cirklar som överlappar varandra som jag snappade upp från en femtiotalstapet i en inredningstidning.

Körsbär är ju onekligen ett femtiotalsmotiv, och körsbärsträd i blom är en av vårens säsongvaror, därför valde jag som fotomiljö ett körsbärsträd och ville också i klänningen inkludera körsbärsblom på något vis. Det blev i form av ett bälte, där körsbärskvistar avbildas jämte tredimensionella blommor klippta ur en gammal spets. Bältets form är densamma som på Grace Kellys klassiska femtiotalsbrudklänning.

Publicerad 27.05.2013 kl. 21:55

Små handskar á la 50-tal

En av de mest tidstypiska accessoarerna från femtiotalet är de små handskarna; shorties. Imorgon stundar...

En av de mest tidstypiska accessoarerna från femtiotalet är de små handskarna; shorties. Imorgon stundar den första fotograferingen, femtiotalsbruden. På loppis hittade jag ett par småsorgliga handskar, troligen härstammande från åttiotalet. En förkortning och en liten volang senare är de just så små, korta och lekfullt romantiska som passar till stilen vi kör. 

Småsorgliga loppishandskar, före omvandlingen. 

Efter: superkorta shorties-handskar till morgondagens fotosession.

Publicerad 27.05.2013 kl. 16:50

Österbottniska 50-talsbrudar

Det är intressant att jämföra den ”allmängällande” brudmodehistorian med hur man på den Österbottniska landsbygden klätt sig på den stora dagen. Och det är speciellt roligt att märka att...

Det är intressant att jämföra den ”allmängällande” brudmodehistorian med hur man på den Österbottniska landsbygden klätt sig på den stora dagen. Och det är speciellt roligt att märka att det stämmer överens! Här i lilla Österbotten har man haft många riktigt bedårande vackra typiska femtiotalsklänningar!

Vid närmare granskning av brudfotografierna från femtiotalet i Österbottens Traditionsarkiv kan man notera att många brudar valt långa klänningar, även om decenniets ultimata klänningslängd enligt Dior var 24 cm ovanför fotknölen. Men visst finns det många kortare brudklänningar också. Både vita och färgade.

Kronor förekommer frekvent, både i kombination med slöja och utan. Slöjorna varierar i längd och fluffighet, men är nästan alltid kantade med söta spetsar. Vissa brudar har blommor i kombination med slöjan, vid tinningen eller vid bägge tinningarna. Någon har glorialiknande volanger uppe på huvudet och någon är utan huvudbonad. Man har alltså på femtiotalet haft många alternativ att välja mellan som brud i Österbotten. Men hatten, den har tydligen inte nått fram. Inte ens de enstaka brudarna som gift sig i dräkt har valt att bära hatt. Men å andra sidan har väl hatten alltid setts som lite överklass…

Materialen är främst spets och släta och mönstrade satintyger. Ofta har kjolarna tunnare tyger ovanpå tjockare, spets eller slät chiffong. Bland detaljerna i klänningarna hittar jag nätta små runda kragar, kantiga kragar och kragar med kinesisk stil. Stora höga Elvis-inspirerade kragar och svepta runda kragar med prydliga knappar. Klänningarna utan kragar har enkla höga ringningar, djupa V-ringningar eller djupa U-formade ringningar där dekolletaget prydligt täckts med skir spets. Ofta har de klänningarna också små holkärmar eller halvlånga ärmar i spets. En del hellånga klänningar har hellånga ärmar i satin. En del brudar vågar bära ärmlöst.

Överklädda små knappar är vanligt och enstaka bälten syns till. Några brudar har framhävt en riktigt toppig byst och nästan alla klänningar är skurna i de getingsmala midjorna. Övriga accessoarer som verkar populära är små korta handskar med volanger och pärlhalsband, både långa och korta. Några brudbuketter är enorma och täcker nästan halva bruden, andra är små och runda, någon bär istället för bukett en liten blomma på bröstet och enstaka brudar har helt lämnat bort blommorna.

Överlag stämmer det mycket väl överens med vad jag forskat om brudmodet i världen, Europa och även Amerika. Tänka sig, att man i lilla Österbotten hade en så god koll och en så god smak!

Publicerad 25.05.2013 kl. 15:46

Sponsring av make up från Ekosoppi

I centrala Vasa ligger Ekosoppi som har ett stort urval av ekologiska produkter. Till sortimentet hör...

I centrala Vasa ligger Ekosoppi som har ett stort urval av ekologiska produkter. Till sortimentet hör livsmedel, hygienartiklar, yogatillbehör, eteriska oljor och rökelser, ylleprodukter, make up och råvaror till hemkosmetik. Make up-avdelningen var av störst intresse för projektet White Trash - och tänka sig, Ekosoppi ville sponsra make up och hårspray till alla våra fotograferingar, hurra!

Vi var precis och hämta det första make up-paketet som ska användas för femtiotalsfotograferingen. Märkena är Sante, Benecos, Lavera och inhemska Flow. Det ska verkligen bli intressant att testa de ekologiska make up-produkterna på brudarna, hoppas vi hittar många favoriter!

Ekosoppi finns på Vasaesplanaden 20 eller online här.

Publicerad 25.05.2013 kl. 12:46

Bukett nummer ett

Lite gamla urklippta spetsblommor, floristtejp, metalltråd, guldfärgade snirkelknappar, små...

Lite gamla urklippta spetsblommor, floristtejp, metalltråd, guldfärgade snirkelknappar, små pärlor, en färgad linneduk och tusch. Där är materialet till femtiotalsbrudens näpna lilla brudbukett. Ekologisk och annorlunda, och den håller för evigt. 

Publicerad 24.05.2013 kl. 15:43

Något lånat

Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått - och en silverpeng i skon... Så lyder den vidskepliga brudens mantra...

Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått - och en silverpeng i skon... Så lyder den vidskepliga brudens mantra. Något gammalt symboliseras det invanda, något nytt det nya äktenskapet man har framför sig. Något lånat ska helst komma från en lyckligt gift kvinna - man lånar "lyckan" i hopp om att få samma lycka själv. Något blått står för renheten och kärleken. Och silverpengen, den lämnar man ofta bort i svenska översättningen av ramsan, men i original heter det "...and a sixpence in her shoe.". Den ska förstås båda om framtida rikedomar. På vårt eget bröllop blev det något gammalt, något nytt, något lånat, något blått och något glömt! Det var silverpengen det, specialbeställd och blank låg den i en korg bakom scenen under hela bröllopsfesten och inte alls i min obekväma sko. Men viktigare är det väl ändå med lycka än med rikedom?

I projektet White Trash är det gamla uppenbart. Det är förstås allt gammalt material som återanvänds i brudklänningarna. Det nya, det är designen och pånyttfödelsen. Det blåa smygs in i fodret, en rosett, en tråd eller en blomma. Och det lånade, det varierar. Det kan till exempel vara en sirlig brudkrona.

Inför vår första fotografering, femtiotalsklänningen som ska porträtteras framför blommande körsbärsträd, kommer det lånade från kyrkan. Vasa Svenska Församling lånar ut sin otroligt vackra sirliga brudkrona åt oss. Många femtiotalsbrudar prydde sig med små näpna silver- eller förgyllda kronor. Ofta i kombination med en fluffig kort slöja. På flera av fotografierna i Österbottens Traditionsarkivs samlingar bongade jag just denhär kronan på nyvigda brudar från 40-, 50- och 60-talet. Den roliga lilla maskinskrivna lappen förvaras jämte kronan på Pastorskansliet i Vasa. Och kronan lånas såklart ut åt riktiga brudar också. Kontaktuppgifter finns här

Publicerad 23.05.2013 kl. 11:34

Ekologiska lösögonfransar

"Finns det några ekologiska lösögonfransar?" frågade jag estenomen Tanja Cederblom som kommer att sminka...

"Finns det några ekologiska lösögonfransar?"

frågade jag estenomen Tanja Cederblom som kommer att sminka den första White Trash-modellen, Erica, i femtiotalsstil. "Ingen aning, kanske det är en sån produkt som inte riktigt slagit igenom i ekologisk version ännu..." sa hon, "...men googla det!" Sagt och gjort. Ekologiska lösögonfransar existerar, och inte vilka tråkiga alldagliga som helst utan världens finaste schablonfransar! På Swedish Beauty Factory kan man hitta fransarna som är av märket Paperself. Fransarna är gjorda av miljövänligt FSC-märkt papper, och är såklart inte några engångsprodukter. De är dessutom längre än vanliga fransar så man själv kan klippa till dem och forma enligt behag och behov. Har ni sett nåt vackrare?! De kommer att passa superbra till en i övrigt klassisk brudmakeup i femtiotalstil - som en modern ekologisk tvist! Fransarna finns i många olika mönster. Tanjas och mina favoriter blev Small Peacock och Deer & Butterfly. De tredje fransarna på bilden heter Peach Blossoms

Bilderna kommer från Swedish Beauty Factory, som förutom lösögonfransarna också saluför många andra ekologiska skönhetsprodukter. 

Publicerad 22.05.2013 kl. 09:02

Ska återvinningen få synas?

Att jobba i återvunnet material är en utmaning. Man begränsar sig, kan tyckas, för man ju vet aldrig...

Att jobba i återvunnet material är en utmaning. Man begränsar sig, kan tyckas, för man ju vet aldrig hurudant material man kommer över, hur fort man hittar det man behöver, eller om man hittar exakt vad man tänkt sig. Men man utmanar sig själv också, för såklart ska "problemet" betraktas ur positiv synvinkel. Man utmanas tänka till designmässigt. Återvunnet material skiljer sig mycket från metervara. När man köper nytt material och behöver 6 meter tyg till en brudklänning, så köper man 6 meter tyg. Men nästan aldrig hittar man så stora tyger när man jobbar med andrahandsmaterial. Någon salongsgardin kan vara riktigt stor, utan sömmar till och med om man har tur, men ofta är det den klassiska 1,5x2,2 metersgardinen som är det största enskilda materialstycket man kommer att hitta. 

Därför blir man tvungen att göra ett val. Ska det i den slutliga klänningen synas att den är gjord av återvunnet material eller inte? Om man till exempel använder jeans eller skjortor eller slipsar kan det vara roligt att låta specifika plaggdetaljer vara synliga i den nya kreationen. Det skapar en aha-känsla hos den som ser klänningen, "Nämen titta! Den är ju gjord av gamla skjortärmar!" Men å andra sidan, smyger man in materialet anonymt i klänningen så kan aha-känslan bli desto större när betraktarna inser att den inte är "ny". Valet är knepigt, och säkert får jag göra ett val för varje enskild White Trash-klänning. I vissa fall kan det vara roligt att det ursprungsmaterialet syns, i andra kan man låta det vara mer diskret. 

Den rosa klänningen Pony är gjord av herrskjortor och härstammar från projektet Recover (2011). Manschetterna har lämnats i originalskick som en rolig detalj. 

En av mina egna brudklänningar (jag gifte mig bara en gång, men i två dagar, bärandes två klänningar) är gjord av spetsgardiner och spetsdukar. Men designen avslöjar inte att materialet är återvunnet. Just denhär brudklänningen, min "fredagsklänning" är ekologisk på flera än ett vis. Dels är materialet återvunnet, dels är spetsskalet löstagbart och den mintgröna inre klänningen kan användas separat som cocktailklänning. 

 

PONY

Design: Ina Nordberg / Recover 2011. Foto: Anna Franck. Hår & make up: Sabina Segerström. Modeller: Nina Gullans, Fredrik Hällis, Simon Grundvall, Mika Mård.

FRIDAY AFTERNOON

Design: Ina Nordberg 2012. Foto: Ina Nordberg. Hår: Salon Henna. Make up: Dorotea's Beauty. Modell: Nina Snellman

Publicerad 21.05.2013 kl. 11:14

Skiss och inspirationscollage

Såhär ser skissen och inspirationscollaget ut för den femtiotalsinspirerade brudklänningen...

Såhär ser skissen och inspirationscollaget ut för den femtiotalsinspirerade brudklänningen. Spetsar, körsbärs, körsbärsträd och körsbärsblomma, nätta små brudkronor, överlappande cirklar, ombrefärger... 

Skissteknik: blyerts, bläck, tusch och Adobe Photoshop CS5.

 

Publicerad 08.05.2013 kl. 15:02

 

White Trash är ett pågående designprojekt inom ekologiskt brudmode. Slutprodukten är en kollektion brudklänningar tillverkade av återvunnet material, som ska stå klar våren 2014. Inspirationen kommer från brudmodets förändring från 1900-tal till 1980-tal. Bakom projektet och kollektionen står Ina Nordberg. Här kan man läsa om hur projektet framskrider, från planering till färdig kollektion, men också om annat som tangerar ekologiska bröllop, brudmode och sådant som hör bröllop till. Vill du delta i projektet på ett eller annat sätt? Tveka inte att ta kontakt! Rent geografiskt sett äger projektet rum i Österbotten.

Ina Nordberg - formgivare & klädsömmare

+358503814828, ina.nordberg13@gmail.com, www.deformedbyina.com

Projektet finansieras bl.a. av Konstsamfundet, Svensk-Österbottniska Samfundet, Centralkommissionen för Konst/Österbotten och Eugéne, Elisabeth och Birgit Nygréns Stiftelse.